Kluvenhet - är det en känsla eller är det så att det undermedvetna försöker säja till mej vad som är det rätta och det bästa för mej?!?! Jag vet inte men jag vet att det är den känsla jag har just nu och jag vet inte hur jag ska tänka, tycka eller ens resonera med mej själv för kluvenheten är så stark och blandad med rädsla - rädsla för att göra och tänka fel och denna gången är det ingen annan som säjer till mej att jag gör det utan det är jag själv som är domaren! Det mest skrämmande är att jag inte kommer att veta längre fram om jag tog det rätta beslutet eller om jag skulle ha lyssnat till den "andra sidan av mej" allt jag kommer att veta är att jag tog beslutet efter den kunskap och känslor som jag har den tiden då jag kommit fram till ett beslut!

Jag är bränd och det känns som om jag är bränd på alla plan som man kan vara det på - och jag vill inte bli bränd en gång till för jag orkar inte det. Jag har varit en spelpjäs i för många år och jag tänker inte vara det mer för det tar för mycket av "mej", jag har blivit sårad så jag har trott att jag aldrig mer skulle bli "hel" men jag är en bit på väg och tänker inte sätta mej i en situation igen när jag riskerar att bli det - då tar jag hellre det säkra före det osäkra och missar chansen!

Fegis - jag kanske men bränt barn skyr elden och jag är ett "bränt barn"! Tyvärr tolkar jag det som händer och sker runt mej med den erfarenhet som jag har med mej vare sej jag vill eller inte. Det tar en evighet att bygga upp ett förtroende hos mej men det försvinner på en hundradelssekund om man visar att man säjer en sak men gör en annan, om man inte står för det som sagts/ eller skrivit. Det är lättare att ta bort människor ur mitt liv när de har börjat att såra mej än att välja att ge dem en chans och riskera att jag får ta en stöt igen! 

Jag gör det inte för att jag misstror andra utan för att skydda mej själv! Jag vet inte hur många fler krossade drömmar eller tankar jag orkar med. Jag vet inte hur många fler svek jag klarar av innan jag slutar att lita helt på andra! Jag vill inte ha den erfarenhet som jag har för den gör ont, jag vill inte att jag ska behöva skydda mej så här men tyvärr är detta jag och jag är även den negativa erfarenheten och det gör att människor i min omgivning testas mer än om jag hade haft "en vanlig bakgrund". Det är inget jag gör för att jag vill eller för att jag är en elak person - jag gör det för att överleva, för att orka med mitt liv och för att klara av att vara mamma!

Allt jag vill ha är att kunna känna mej trygg, ha en stabilitet och att kunna känna att jag bestämmer själv - men inget av detta gör jag - för jag lever i min lilla bubbla och kanske är det så att jag kommer att komma fram även till detta beslutet som jag nu måste ta utan att trycka ner mej själv helt! Jag kan välja det säkrare valet eller det mer osäkra men hur jag än väljer så känns det som att den som kommer att förlora och jag kommer att fundera om jag tog rätt beslut!

Man är stark om man vågar resa sej upp efter att man har fallit gång på gång och kanske orkar jag resa mej även denna gången för det är ju trots allt så att det är i motvind som draken lyfter! Kanske kommer jag att lyfta och kunna övervinna en rädsla även denna gången - rädslan att visa mej sårbar och släppa någon en liten bit närmare mej själv med risk för att bli sårad genom att blotta ytterligare en sida hos mej!

PUSS    till dej från Lilla mej