Idag hade jag en tanke när jag vaknade att efter att jag hade lämnat barnen på dagis så skulle jag hem och leta reda på polisförhören och läsa igenom dem så att det hann smälta lite men naturligtvis kom jag på massor med saker som var mycket roligare! En av de sakerna var att göra en ny header och för att göra den var jag ju tvungen att ringa min älskade Sis för att få hjälp och snäll som hon är så förklarade hon så jag kunde göra en. Sen kom jag ju på att det snart är advent så då var det ju roligare att fixa till i fönster och sånt MEN imorgon ska jag göra det - så det så! Hoppas att jag hittar dem fort för det är så att jag ville inte se dem efter förra gången som jag läste igenom dem så som vanligt har jag ju lagt dem på något braibraigt ställe men men de kommer nog fram om jag lägger ner mej lite!

En sak är jag medveten om ~ jag behövde denna dagen för att förhandla med mej själv samtidigt som jag höll på med annat för jag känner mej så mycket klokare nu! Jag känner att det börjar komma en nervös känsla över att det snart är dags att få ett avslut men på samma gång så känner jag mej lugn för det känns som om jag är så mycket starkare nu men även att jag har hunnit lägga ytterligare pusselbitar på plats. Jag känner att jag idag kan lita på mej själv på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare och jag vågar visa "Mej" på ett annat sätt och mina känslor. Jag vet vem jag är och jag tänker inte ändra på mej för någon annans skull längre, Jag känner mej själv igen ~ inte helt och hållet men mer än vad jag tidigare gjort!

Idag när jag stod och strök julgardiner så kom jag och tänka på vad jag själv satt upp för regler för vad jag ska säja och inte säja under rättegången och jag inser nu att jag måste ha träffats av blixten idag med utan att jag märkte det ~ för nu är jag beredd att säja allt som jag tidigare bestämt mej för att jag inte skulle säja. Det kommer att vara svårt och jag kommer att få samla kraft och mod för att säja det men detta tillfälle kommer inte tillbaka och jag måste påverka och berätta så mycket som jag bara kan!

Jag har tidigare kännt att det kan jag inte säja för det kommer att trigga upp honom, säjer jag så kommer han att förstå hur han sårat mej och vilka konsekvenser allt har fått för mej och barnen och då känns det som att han ser det som en seger - att han är den starkaste av oss! Idag slog det mej bara när jag strök att jag är och har varit den starkaste av oss hela tiden för jag överlevde detta helvete, jag har räddat mej och barnen och vi har byggt upp ett nytt liv som inte är normalt eller som är perfekt men vi lever och har det så bra som vi bara kan. Jag är den starka som gjorde anmälan, visade att jag accepterade inte det som hände och jag fick en andra chans ~ och jag tog den för det var bara själklart att jag skulle ta.

Varför är det inte lika självklart att jag ska ta denna chans? För att han och jag kommer att sitta i samma sal och jag är rädd att han ska få makten över mej igen om jag får höra hans kommentarer. När jag tänkte det så kom en annan tanke så starkt och det är den att jag känner att jag måste berätta allt hur jobbigt det än kommer att vara för jag får inte chansen igen. Jag tänker inte sitta efteråt och ångra att jag inte sa si eller så. Detta är min "show" och min enda chans att få fram det som jag vill ha fram och som hände under dessa år. Jag kan inte säja när förhandlingen är klar att jag har kommit på att det är mer som jag vill ska komma fram. Jag får en chans och det är nu och antingen så tar jag den och berättar det jag har upplevt och som jag och barnen har varit utsatta för ~ chansen kommer inte att komma tillbaka så den enda som kan utnyttja den är jag och valet är mitt och idag känner jag att hur jobbigt det än kommer att vara att säja det som varit så förbjudet och tabu under åren så måste jag göra det- för jag vill inte sitta sen och ångra mej att jag inte sa vissa saker!

Jag vill inte sitta och fundera att om jag hade sagt det med hade han blivit fälld då för jag får denna chansen och sen kommer inte den tillbaka och idag känner jag att detta finns så djupt i mej så jag kommer att klara det bara jag behåller tanken, känslan och beslutsamheten som jag känner nu. Det är inte mitt fel att vi utsattes för detta så varför ska jag skämmad för att berätta det? Min morfar sa ofta till mej att hade man gjort sitt bästa så kan man inte göra mer och det är tanken som ska få vara i mitt huvud när jag sitter där ~ chansen kommer inte tillbaka och jag måste ta den för att kunna skydda mej och barnen. Om han får reda på att jag är livrädd för vad han skulle göra om han hittade oss den känslan lever jag med varje dag och natt. Han kommer att säja att det inte är så för att han inte är farlig men han har bevisat att han är det och jag tänker inte skydda honom igen för det har jag gjort hela tiden sedan vi blev ett par

Det är slut på det nu och när jag sitter på rättegången ska jag tänka när det blir jobbigt att jag gör detta för min skull för att jag ska bli fri och kunna utvecklas och lära känna mej själv mer men jag kan inte föra det om jag inte tar chansen. När det blir jobbigt och orden låser sej och inte kan komma över mina läppar ska jag tänka att jag gör detta för att barnen ska slippa återvända till helvetet men även för att de en dag ska se att jag gjorde det och stod upp för oss och våran rätt

Jag är starkare idag än jag varit på länge och även om jag kommer att känna mej som en urvriden trasa när jag befinner mej där så vet jag att jag har styrkan bara jag vågar lita på mej själv och lyssna på vad som är rätt och fel för mej. Jag kan lita på att jag har vänner där som tar emot när jag faller!

Jag är inte ensam och jag kommer att överleva detta men om jag berättar allt så kanske det är en längre tid i mitt liv som jag inte behöver vara rädd på samma sätt att han ska hitta oss och göra oss illa igen och varför ska jag inte ta den även om det är jobbigt

Jag gör allt jag bara kan för mina barn och detta är en av sakerna jag ska göra för att kunna säja ärligt till dem att jag gjorde det för deras skull och för att de ska kunna vara stolt över en mamma som vågade leta reda på sej själv och stå och säja det som hade varit. Jag ska spara den känslan i mitt hjärta tills jag är där och så ska jag säja det som jag känner att jag ska säja och måste säja för att rättvisan ska segra - men först ska det letas reda på förhör imorgon!

PUSS till dej från Lilla mej   som passar på att önska alla en trevlig helg och var rädda om varann