.......................att minnas och att resa tillbaka i tiden och ändå vet jag att det är just det som jag måste för att få ett avslut för att komma vidare! Varje liten cell i min kropp minns hur den mådde och hur det kändes varje gång som ett slag, spark eller nedvärderande ord kom, varje del av mej minns hur ont allt gjorde och jag vill inte känna det men det är vad jag gör just nu och det gör så ont för det är inte en del av mitt liv längre och därför gör det ännu ondrare! Då var det vardag och det var en överraskning de få gångerna som det inte kom på en dag!

Jag fick leta efter de förhören som jag helst inte skulle se något mer i mitt liv för mina ord bränner när jag ska läsa dem och de gör så ont för jag vill inte att de ska vara mina. Jag vill inte att det ska vara en del av mitt liv och ändå så är det just det som de är - en del av mitt liv och en del av mej! Jag skulle inte vara den jag är idag om inte det hade hänt och samtidigt är jag stoltöver den jag är för jag vet vart mina gränser går idag och vad jag tillåter andra att göra mot mej!

När jag började läsa förhören så trodde jag nog att jag skulle vara mer beredd än jag var för jag kommer 5 rader och sedan är det bara stopp för det river upp sår som jag inte vill ska rivas upp. Jag fryser och skakar och jag vill inte att det ska kännas så! Jag önskar bara att det fanns en knapp som jag skulle kunna trycka på för att stänga av alla känslor och att jag skulle kunna minnas det som jag behöver minnas men det är bara stopp - det går inte! Och ju mer jag försöker så låser det sej ännu mer och jag vet att det är för min egen skull som jag måste komma genom dem för att jag ska slippa få fler frågor än nödvändigt!

Samtidigt kommer tvivlet som en följslagare - hur ska jag kunna berätta när jag känner så här när jag läser det och sitter själv! Jag känner att jag är livrädd samtidigt som jag vet att jag kommer att berätta allt jag bara kan när jag kommer till dagen D för det är min enda chans att slippa det, att få det gjort en gång för alla och kanske slippa att det överklagas. Jag måste klara det och jag ska göra det för min och barnens skull. Jag minns en person som stod mej nära en gång som sa: När du kommer till den gränsen att du inte orkar berätta mer tänk då på barnen och att det är för deras skull som du gör det för inget är större än en mammas kärlek till sina barn!

Och det är så jag ska tänka! Idag insåg jag att jag ska ta med mej kort på barnen och ha framför mej hela rättegången. Varje gång jag känner att jag inte orkar eller vågar säja en sak ska jag titta på dem och få styrka från dem. Jag ska tänka på dem som tror på mej och som står bakom mej och ger mej styrka. Och jag vet att jag kommer att få styrka av det men just detta att läsa förhören hittar jag inte styrkan någonstans - den finns inte. Den är bortblåst med vinden.

Kanske är det så som min terapeut sa till mej att det finns inom mej och det kommer fram när det behöver komma fram även om det inte känns så nu! Kanske är det så att när man känner sej som minst och som mest orkeslös det är då som den extrakraften kommer! Fastän man känner sej tom så finns det massor inom en som bara väntar på rätt tillfälle att komma fram och bara bubbla ur en. 

Egentligen gör jag detta inte bara för min och barnens skull utan även för att jag hoppas att jag dagen då detta är över kan hjälpa andra att inte hamna i denna sitsen som jag hamnat i! Jag önskar att jag hade vetat att det fanns fler som hade det som jag hade det i helvetet för jag trodde att jag var den enda som hade det så och att det var mitt eget fel. Idag inser jag att det är så många som lever/ har levt så här och det gör så ont att det är så. Om jag kan göra något så ska jag göra det och jag vet att jag kommer att göra det för jag är en tckande bomb  och detta är ett steg för att jag ska kunna explodera och jag måste ta den! Om jag kan hjälpa en enda kvinna så är det värt all smärta bara jag hittar kraften till att komma igenom förhören!

En dag är detta över och jag kan se ljuset som finns i slutet av tunneln! En dag kommer jag att känna lättnad över att det fick ett slut och det är den tanken och känslan jag måste fokusera på för att orka mej igenom denna prövning! Jag är en fighter ~ det har jag bevisat gång på gång genom att resa mej igen och det är som min advokat sagt mängder av gånger "Du har satt ett mål den första gången som jag träffade dej och efter det har du inte ändrat eller bytt riktining utan du har hållt det hela vägen och det beundrar jag dej för! Har aldrig förr träffat någon som kan hålla den så rak utan att tvivla eller ångra sej" Och det är så det är - jag bestämde mej för vissa saker under sista misshandeln och de står jag för än idag och ska göra allt för att nå målet! Och kanske väntar lyckan där på mej när jag har nått målsnöret för innerst inne vet jag att jag kommer att nå det! 

Jag är en vinnare vad som än händer för jag har inte svikit mej själv eller barnen under denna resa utan gjort det som känts rätt för mej och barnen och aldrig tvekat på att fortsätta kampen för att vi ska få känna oss trygga och för att ingen av oss ska behöva återvända till Helvetet och detta är ett steg på denna resan och jag ska KLARA det även om jag tvivlar ibland!

PUSS    till dej från Lilla mej   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...