Du springer och springer och springer. Du springer fortare än du någonsin gjort förut. Du snavar och snubblar, faller omkull och slår dej, reser dej genast upp och fortsätter att springa.

"Snälla, snälla", snyftar du "Hjälp mej! Snälla! Kan inte någon hjälpa mej!"

Du är livrädd att den personen som du är livrädd för ska vara bakom dej, komma närmare för varje steg. Dina andetag dånar i öronen och överröstar allting annat, men du inbillar dej att du kan höra personen du är livrädd för komma närmare och närmare bakom dej, så du springer ännu fortare. Du vänder dej inte om för att titta efter, du är för skräckslagen för att göra något annat än att springa det fortaste du kan. Trots att du har håll, trots att du är utmattad och benen värker tvingar du dej själv att fortsätta, att inte sakta ner, inte vända dej om, inte falla ihop på marken i panik.

Du ser ett ljus långt där framme och när du närmar ljuset är det uppenbart att det är från ett hus., precis som du hade hoppats. Du känner en lättnad. Du kommer att överlva och du kommer att få skydd, du kommer att överleva. När du kommer närmare ser du att det är det sista stället du vill till igen - för det är Helvetet som du en gång flydde för att du skulle överleva. Du är tillbaka på ruta ett"

Jag vaknade helt kallsvetig och helt i panik. Tårarna forsade ner för mina kinder och det kändes som en evighet innan jag förstod att jag var i trygghet, jag var i min egen säng i mitt eget hem och Han fanns inte där. Jag hade inte återvänt till Helvetet som jag en gång kom i från. Jag och barnen skulle inte bli utsatta för övergrepp igen och det varbara en dröm. Känslan har följt med mej hela tiden, rädslan, skräcken och att Han är bakom mej. Och ändå så vet jag att det var bara ytterligare en av alla mardrömmar men känslan vill inte lyssna på det utan finns kvar. Jag skulle göra vad som helst just nu för att slippa känna den känslan, slippa vara rädd och slippa leva med risken att han kan hitta oss att mardrömmen blir verklighet. För på något sätt känns det som att jag lever mitt i en jakt som handlar om liv och död!

PUSS    till dej från lilla mej   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...