Jag har många gånger fått höra att jag är ett ”offer” och detta har förföljt mig sedan jag kom från det som en gång var. Jag kan inte säga att jag tänker så mycket på varför vi firar påsk och har inte heller gjort det denna gången, så det är inte därför dessa tankar kommer nu, utan det är nog mer för att jag varit sjuk och inte haft energin till att gjort mer än att ligga ner och då har mina tankar en tendens att vandra sina egna vägar. Jag har aldrig kunnat förlika mig med att jag är ett offer men ju mer jag tänkt på det så inser jag att vi är nog alla ”offer” för något som vi möter i våra liv. Det behöver inte vara de stora sakerna som gör att man förändras och får förändra allt utan det finns enligt mig även mindre saker och förändringar. Vissa är offer för deras begär att ha mer och mer medan andra är offer för deras missbruk ~ varför skulle man inte kunna se dem som offer? Kanske är det just att se mig själv som det "offer" som andra sett och pratat om som jag måste förlikas med för att kunna ta nästa steg i min resa. För samtidigt ser jag att man kan tjäna på om man klarar sig, att ta sig vidare efter att man varit ett offer med ~ jag vann att hitta mig själv igen och min frihet.

Samtidigt om jag måste se att jag var ett ”offer” för honom och det våld, övergrepp och kränkningar som jag utsattes för så var/är jag även det för det som jag sedan utsattes för av samhället för. Ideras ögon finns jag på ett sätt inte än ~ det finns inte en given plats för sådana som mig/oss. Vi fick gömma oss när vi kom därifrån och på ett sätt får vi gömma oss än idag för inte är det förövaren som får göra det. Jag var utsatt för brotten men det var jag som blev granskad under skinnet om jag ljög och skulle bevisa skulden och på ett sätt kan jag förstå att det ska vara så men samtidigt kan jag inte förstå det när man är så nertryckt att man inte vet om man tycker att det är godast mer röd eller grön mjölk eller om man ens tycker om att dricka mjölk MEN man kan rabbla allt som den man levt med tycker om att äta även om man väcks mitt i natten. Hur ska man kunna bygga upp sig själv igen om man inte känner sig trygg utan hela tiden lever i en bubbla där man känner det som att man gömmer sig från det som är normalt och vanligt för att man har varit ett offer?

Så vart var jag det största ”offret” Där jag blev nertryckt och utblottad på min exixtens i fyskisk och psykisk mening eller där det är meningen att jag ska byggas upp och räddas men ändå blir det på ett annat sätt för att det inte finns något skyddsnät? Jag kan inte svara på det och inte någon annan som jag ställt den frågan till heller även om jag inte ställt den med de orden.

När min älskade vän säger  till mig när hon åter hör att jag fått lunginflammation får jag bara till svar att det inte är så konstigt, eftersom problem med lungorna är ett tecken när man inte sagt ja till själva  och kan man inte göra det på riktigt så kommer just detta ~återkommande problem med lungorna. Och plötsligt så står det så klart för mig. Jag lägger fortfarande mitt pussel och jag försöker säga JA till livet men jag kan fortfarande inte göra det helt och hållet med de förutsättningar som jag har här och nu. Det fattas fortfarande pusselbitar innan hela mitt pussel är klart och vilka bitar det är det vet jag inte än men jag vet att jag kommer att hitta dem för att jag inte ger upp ~ det är ännu en vinst efter att jag var just ett ”offer”. Kämparglöden fanns under hela tiden fastän jag inte visste det och finns där än även om jag inte känner den jämt. Om den inte hade funnits hade jag offrats och det är det som är skillnaden om man vinner eller förlorar i slutänden och när den slutsatsen kom till mig så kunde jag försonas med tanken att jag trots allt hade varit ett offer men jag vann något jag förlorade inte och jag kommer nå fler mål, insikter och vinster. Kanske kommer jag även att komma fram till målet en dag och kanske är det en hel människa som är JAG som möter mig där som känner att jag är stolt över att vara just JAG och ha gjort denna resa även om jag var just ett offer en del av den 

  Vårkramar