Just nu känner jag att jag har kommit till ett vägskäl i mitt liv där det står på en skylt i neon~bokstäver som blinkar i 190 "FÖRÄNDRING" och det jobbiga är att det verkligen är allt som jag skulle vilja förändra just nu. Jag skulle vilja förändra mig själv, mitt hem och hela min omgivning och det är inte alltid det lättaste har jag upptäckt. Idag gjorde jag en sån där genomtänkt sak som jag har tänkt på länge men som jag egentligen inte fått tummen ur att göra (och som visar hur genomtänkt allt är   ) Jag har ett bra tag nu gått och tänkt att jag vill förändra mitt hår som jag tröttnat på nu när det äntligen har växt ut IGEN och idag lyfte jag eller rättare sagt tryckte på siffrorna på luren och kontaktade en frisör. Jag var dock inte förberedd på alla frågor som skulle komma för att jag ville göra en total make~over och att jag fick tag på världens mest seriösa frisörska hi hi hi hi hi. När jag fick frågan hur mycket jag hade tänkt klippa så hade jag det helt klart för mig men när jag fick frågan hur jag ville ha håret och svarade att hon hade fria händer och frågan sedan kom om jag ville ha en eller flera färger på mitt hår och jag svarade att jag inte visste så kom frågan rätt fort om jag hade tänkt igenom min make over eller om det var något jag hade kommit på idag. Jag kan förstå hennes förvirring för jag lät nog helt bakom flötet men det hela blev helt klart när hon bad mig att komma och träffa henne istället så att vi kunde planera det tillsammans innan hon satte upp en tid så att vi kunde se hur lång tid det tog och jag känner mig verkligen som en prinsessa efter bemötandet jag fick och hon som den lyckligaste frissan i stan som fick helt fria händer efter att jag fick fullt förtroende efter att ha träffat henne och hon hade fullt med idéer som jag gillade så nu ska jag bara vänta några långa dagar innan min make over blir av. 

Samtidigt kan jag inte undra vad det är som har förändrats...... Jag som alltid varit en person som vill ha full koll och gärna att det är som det "alltid varit" känner att det är förändringar som jag vill ha nu i massor i mitt liv. Både på markplan men även inom mig. Jag vill inte känna som jag har gjort nu i flera år, jag vill inte må som jag har gjort och jag känner att jag vill känna att det är ett liv jag lever inte att livet går medan jag är rädd och försöker att överleva! Jag vill känna att jag kan njuta av det som händer och jag vill känna att jag är nöjd av hur det är. Att jag har gjort det bästa av allt som finns och är inte bara det näst bästa. Jag vill känna att jag har en plats och att jag tar den och att jag har rätt att ha den platsen och finnas inte bara ber om ursäkt för att jag finns och det gör jag fortfarande på ett sätt även om jag inte uttalar ursäkten längre ch jag kan inte låta bli att undra varför jag fortfarande gör det. 

Samtidigt inser jag att saker som jag gör när jag förändrar väcker minnen men jag tänker inte låta dem trycka ner mig. För en gångs skull är jag medveten om att de väcks, jag vågar möta dem och se dem och jag vågar bearbeta dem på egen hand och vara ärlig mot mig själv. Jag vågar säga till mig själv att de gånger som jag klippte håret (för att ta ett exempel) under de åren i Helvetet gjorde jag det antingen för att jag skulle slippa släpas/dras i håret och när jag hade gjort det nog med gånger så kapade jag av det men det hette att jag gjorde det för att jag "hade tröttnat på det". Jag var trött på att när jag inte tittade åt rätt håll, på honom, så drogs det i mitt hår för att få ansiktet till "rätt håll" men även denna gången när jag klippte mig så hette det "att jag tröttnat på det". Denna gången klipper jag mig enbart för att JAG vill göra det och för att det är MIN vilja och jag vågar se det som varit och erkänna det för mig själv MEN jag vågar lämna det bakom mig och se det som en erfarenhet som gjort mig till den som jag är idag men det ska inte få påverka mig mer än det redan gjort och jag inser att det är en förändring som är ett steg i rätt riktning. 

Idag kan jag plocka undan saker på ett annat sätt än jag tidigare kunnat men jag vågar låta saker ligga utan att jag väntar mig att någon ska komma och straffa mig men nu känner jag att jag vill förända även här. Jag vill ha ett hem igen som jag kan ta in människor i även om jag inte gör det för att situationen är som den är utan att skämmas för att det är rörigt för att jag inte klarar av att ha det städat här hemma efter Helvetet. 

Jag känner att det är en förändringens tid i mitt liv och jag njuuuuuuuuter. Jag är redo att ta nästa steg i MITT liv och sätta upp mina egna regler och förändra det som jag själv är redo för men jag tänker låta mig själv ha en roll i mitt eget liv igen för jag förtjänar att känna att jag lever inte bara att livet går för det är just det som jag inser att det har gjort de åren som gått. 

Sen får vi se vad förändringarna leder till men även om det bara blir några så har jag kommit en bit till på min väg till det nya livet och varje steg är ett steg till i rätt riktning och även när nästa steg bakåt kommer, för jag vet att de kommer för de hör till livet, så vet jag att jag åter igen har tagit ytterligare några steg framåt på min självständighetsstig och det är värt varje steg 

  CRAMAR   

Undra vart mina steg leder................. den som lever får se