Idag blev jag bara så full i skratt åt Skruttan. Igår var det två-årskalas för Liten här hemma och detta sätter igång många tankar hos speciellt Skruttan vart man är innan man föds. Eftersom detta är ett mysterium som jag blir förundrad över varje gång hur detta kan gå till (jag vet allt om blommor och bin har har gått igenom graviditeter och födslar) men jag när ett barn föds att det kan komma ut en liten individ som är så perfekt. De små naglarna och just allt som är så smått och ändå fungerar. Att det kan bli så det förundrar mej.

Idag var det mormor som ringde och frågade om vi ville komma dit och äta och det kändes som lyx efter att ha stått och lagat mat och bakat tårta igår trots att energin inte fanns och jag hade hellre latat mej på soffan än att göra detta plus att jag var tvungen mitt i allt att "besikta" Liten och få ett intyg innan hon fick gå på dagis igen och det kom oxå naturligtvis denna dag. Hur många föräldrar kan säja att de har ett skriftligt intyg från en läkare att deras barn kan gå på dagis?! Jo jag och jag är nog den ende som råkar ut för detta. Trots att rektorn sa att jag inte behövde det för att få lämna så skulle jag ha det för att motbevisa Litens fröken SÅ DET SÅ! Är man i trotsåldern så är man.

Åter till idag. Vi skulle under vägen köpa med Grädde till mormor och vi går in i affären och tar denna och ska gå till kassan. Då kommer mina barn på att det är ju lördag och det innebär godis alltså ska vi köpa godis. Jag säjer bara så här på skoj till dem att tror ni att mamma har hur mycket pengar som helst så ni får köpa det då? Då vänder sej Skruttan mot mej och säjer: Men mamma! Du får ju nya här i affären när du betalar så vi kan handla en gång till!

Tog ett tag innan poletten trillade ner men sen kom jag på att hon måste mena när vi får tillbaka växel. När vi kommer fram till kassan och betalar så säjer hon högt: Titta mamma! Nu var hon snäll för nu gav hon dej nya pengar så vi kan köpa mat en annan dag oxå.

Så nu vet ni hur jag tjänar pengar - jag får dem av affären!

Kan även erkänna att jag inte är svensk heller enligt Skruttan för ikväll så berättade hon för mej att hennes mor bor i Afrika och att hon föddes där. När jag lite psykologiskt tittar på henne och försöker att förklara att de är mörkare än vi nere i Afrika och berättar att en pojk på dagis är från Afrika då tittar hon bara på mej som om jag är helt dum och säjer : Ja men jag blir ju brun på sommaren!

Ibland önskar jag att jag kunde ta mer saker i livet som ett barn att se det positiva oc det enkla istället för att se till det krängliga som ligger bakom. Hur många gånger analyserar jag inte varför vissa människor beter sej på ett speciellt sätt som jag inte tycker är så som de brukar vara. Naturligtvis lägger jag alltid skulden på mej själv för det är ju därför de inte är som vanligt för att jag har gjort något. Varför skulle jag inte tänka så när jag är så van att ta på mej skulden för allt för att slippa bli bestraffad. Lika när jag hör att någon pratar bakom min rygg så blir jag så ledsen och jag kan tyänka på det i flera dagar. Förr röck jag på axlarna och tänkte att det var de som förlorade mej som kompis och att jag var glad för att jag inte ville ha såna vänner! Jag vill komma tillbaka till det stadiet när jag inte la skulden på mej själv för det som jag kunde påverka och inte påverka för i dagsläget är jag skulden till allt - iallafall när jag ser det från mitt perspektiv!

PUSS från Häxan surtant   

Mitt i vårat lördagsmys när jag ligger i soffan och känner att snart är denna dagen över och jag har klarat den trots yrsel och ont överallt i kroppen och det känns som om jag har åkt vasaloppet så säjer Skruttan:-Mamma kan inte jag få gå ut i mörkret och leka i snön? Jag har aldrig gjort det förut!!!

Jag känner att man ska uppmuntra barnen och detta var ingen orimlig önskan så kör! När jag med min stela och ömma kropp har fått på henne kläderna säjer hon att hon inte vågar och jag börjar som den psykologiska mamma jag är att prata med henne om att mörkret inte är farligt och att det är lika som att hon är ute på dagarna bara det att nu är det mörkt och det är inte farligt med mörkret (fastän jag är mörkrädd själv så vägrar jag föra över det på barnen). Då tittar hon på mej och säjer: Men mamma! Jag är rädd att en katt ska komma och äta upp mej!

Tack för den gumman! Nu vet jag att nästa gång ska jag fråga vad det är du är rädd för innan du går ut och jag kan lova att jag känner att jag lär mej något av barnen varje dag!

Nu är iallafall denna dag snart slut och jag håller tummarna för att jag mår bättre imorgon när jag vaknar! För snart är det måndag och då snurrar allt runt igen i samma takt!

PUSS 

Alla föräldrar borde få en flaska där man kunde fylla på tålamod för jag får räkna till både tio och hundra och ändå känner jag att jag blir irriterad för att kläderna åker av snabbare än jag sätter på dem, det stannas varje centimeter och man måste titta på samma saker hundra gånger varje dag och denna eviga kamp om att sätta på och ta av kläder. Diskussioner om det är varmt eller kallt ute.'

Så när man ligger där på förlossningen efter att ha fött ja då är det extra tålamod som barnmorskorna skulle komma in med på brickan.

När jag hade fått Smulan och var på kontrollen efter x dagar så sa doktorn när de hade mätt någonting i örat för att se att allt var som det skulle "Lilla Mamma! Din dotter har det som behövs för att hon ska kunna höra men det är så att i en viss ålder försvinner hörseln men det är bara tillfälligt och minns då dessa tillfällen att de kan höra trots det" Detta har jag tänkt på många gånger när de inte hör meningar som inte innehåller orden glass, godis, duktig eller gullig.Det är vid dessa tillfällen som man tror att de har en hörapparat som sorterar bort allt mamma säjer till dem. Det positiva är att när man hämtar barnen på dagis så ser man att detta fenomen finns hos andra barn än mina.

Men barn är söta! Speciellt när de sover och det ska jag försöka få mina att göra nu men först väntar kampen om av-med-kläder-på-med-pyjamasen-borsta-tänderna med andra ord föräldrars kvällsstrid!

Puss

Jag önskar verkligen att det fanns en Skalman i mej som gjorde att jag inte var världens största tidsoptimist. Kommer alltid med andan i halsen till dagis när jag ska lämna barnen och fastän vi är färdiga i tid så händer alltid något så vi kommer på minuten. Jag tror oxå att jag ska hinna med 1000 saker på en dag och på kvällen konstaterar jag ännu en gång att jag hann med 3 men dagen efter då är det bortglömt och 1000 nya saker inplanerade med samma resultat på kvällen igen.'

På helgerna verkligen beundrar jag dem som hinner med frukost, lunch och middag och mellanmål oxå för jag hinner med frukost lunch som kommer på eftermiddagen och sedan mellanmål. Idag slog vi alla rekord men jag skyller på att vi åt sen frukost och att barnen hade roligt för idag kom lunchen klockan 16.

Var slaskigt idag och all snö är nästan borta och jag kände att gå ut var inte min favorittanke idag. Upptäckte redan igår att när snön började försvinna så var det så att all kattskit (som jag bara tycker är så äckligt och ligger överallt och speciellt i lekparker där det är sand. Funderar på att samla ihop och ge tillbaka tillkattägarna och jag HATAR det som ligger där man ska gå) som legat gömd under snön kommer fram igen. Och min hjärna listade ut rätt fort att det skulle vara ännu mer framme idag alltså fick jag tänka ut något annat. Jag kom på att vi kunde åka till biblioteket och där finns det utklädningskläder, dator att spela på och mycket annat. Min baktanke var att vi skulle låna med lite filmer hem som de sedan kunde titta på så slapp vi gå ut till kattskiten. Hade dock inte behövt tänka så långt för det visade sej att vi inte var där förän vid 12. Jag tänkte att så länge kommer vi ju inte attbli kvar så jag strövade kring lite och  vi plockade ihop böcker, filmer och spel och sedan sa barnen vad de ville göra. Det gick bra till en början men som vanligt blir barn hem-tam efter ett tag och de är såna gånger man helst ska vara en vuxen per barn. Jag var en vuxen mot tre barn men det gick bra trots allt! Vi brände inte ner stället, spelade inte Domino med bokhyllorna och vi kom hem alla 4 vid 15 tiden. Så det var bara att acceptera det faktum att det skulle bli en sen lunch och sedan dusch så de luktar gott när veckan börjar. Töntigt men sant! Skulle inte kunna låta bli att duscha dem innan ny vecka - that´s me!

Konstaterade att trots att jag är ensam och uppfostrar mina barn så var de betydligt lydigare än de som var två på sina barn så nu är jag stolt och ska minnas denna känsla när det känns som om man misslyckas med allt. Men jag erkänner - Jag är avundsjuk på dem som är två om ansvar och uppfostran. Att bara få den avlastningen att inte vara tvungen att planera och genomföra allt och jag tror att dagispersonalen skulle tycka om det var någon annan än jag som jämt lämnade och hämtade dem men det går snabbt med rapporteringen för det är bara att fråga om allt har varit som vanligt och får man ett ja är det bara att gå och får man ett nej så är det bara att få en förklaring. Vilken försköning - jag glömde kampen med barnen att få på dem kläderna och sedan behålla dem på, få med dem trots att de inte gjort klart halsbandet, pusslet och teckningen samtidigt, när de ska berätta för tusende gången vad alla barnen heter och visa vilka de är. Tänk vad den första beskrivningen lät mycket bättre det är den jag ska drömma om inatt!

PUSS 

Jag vet inte vad det är som gör skillnaden men något är det för vissa dagar känns allt jobbigt, motigt och svart men idag så känner jag att jag ler och jag gör det även på insidan - helt utan någon yttre orsak och då går allt så mycket lättare. Jag har för första gången på en evighet kommit några minuter före den utsatta dagistiden och det känns bra och vi gick tom i normalfart till dagis.

Blir så full i skratt varje dag som jag lämnar Smulan och Skruttan på deras avdelning för det finns en pojk där som varje gång jag ska gå skriker Mamma! och vinkar som bara den. Slår aldrig fel och jag blir så full i skratt varje dag. Idag fick jag höra att han gör så till alla mammor för att han ser att de andra barnen gör det till sina men han gör det inte till sin egen. Tänk hur det är barn går helt och hållet sin egen väg och man kan inte få dem att göra saker men när det kommer till polisförhör med barn då ska de klara sej helt själv hur små de än är för då kan man som förälder ha sagt vad de ska göra om man gör ett tecken eller något annat inövat. Tycker det är sjukt för vore barn så lätt att påverka skulle det aldrig vara några tjafs mellan barn och föräldrar!!!!

Idag ska jag ta och plocka undan på min altan! Och här skäller jag på mej själv för jag hade kunnat göra det innan snön kom och innan det blev kallt men det är ju så träkigt att göra det så jag skjuter upp det och sedan hoppas jag ju in i det sista att det ska komma fler dagar med sol så man kan sitta där och njuta. Jag hoppas och hoppas och sedan när snön kommer då är det bara att inse att det blev inte så denna gång heller och bara acceptera att man bor i ett land där det inte är sommar jämt utan det kommer snö oxå. Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och få det gjort. Kanske går det lättare om jag tänker på sol och värme men för att det ska lyckas så får jag nog klä mej varmt och ha ett par glasögon med solbilder!

KRAMIZ   

Det är inte många gånger i mitt liv som jag har önskat att det fanns en fallucka i golvet där jag stod men det önskade jag idag när jag kom hem från dagis.

Till historien hör att det går mängder av tvättlappar och hushållspapper här hemma vilket inte är konstigt när man har tre barn men ibland känns det som om jag inte gör annat än att köper hem och bunkrar just dessa saker. Skruttan och Smulan har börjat säja att nu är det slut igen mamma! Vart tar de vägen egentligen! Jag har sagt bara så där på skoj: Det är nog grannen som har tagit dem!

Det ångrade jag idag för när vi kom hem så träffade vi henne när vi var på väg hem och blev stående och pratade med henne och då säjer Smulan :mamma är det hon som tar saker av oss!

Då hade fallucka gärna fått funnits! Men efter att ha förklarat för henne skrattade vi gott. Tur att det var någon som tog det på rätt sätt!