Nog för att det är varmt ute så att jag inte vet vart jag ska ta vägen men att det skulle resultera i att min hjärna förvandlades till en popcornmaskin av minnen det var jag nog inte beredd på. Jag har sagt till älsklingen (kan ju inte fortsätta att kalla honom för Kloker nu när jag lagt korten på bordet) att jag tycker att det gått för lätt att gå in i en relation för jag trodde att det skulle komma så mycket mer minnen och han har bara hållit med för han var också beredd på det, Nu känns det istället som att det är saker och ting runt mig som triggar igång on-knappen på denna förbannade maskin och ger mig flaschback efter flaschback, Igår bröt jag helt ihop efter att kommit på snilleiden att läsa läkarutlåtandet som min läkare skickat till Försäkringskassan till ansökan om min sjukersättning mitt i natten och egentligen så borde jag ha förstått att min läkare skickade den direkt till dem enbart för att hon ville skona mig från paniken och minnena som kom som våg efter våg över mig. Det är de gångerna jag känner att varför skulle jag fråga efter det och varför vill jag alltid veta faktan när det inte alltid är det bästa för mig...... 

Jag kan inte heller låta bli att fundera över hur många minnen det kan finnas i mig och mitt huvud egentligen för det verkar som att de aldrig tar slut. Jag har i över 5 år tänkt att detta måste vara det sista nya minnet som kommer fram men ändå så händer det igen. Kommer jag någonsin att komma till den där punkten på min resa när det känns att nu har allt det som kan och ska komma fram kommit fram i ljuset så nu kan inte något mer komma fram

För några dagar sedan kom ett brev från min advokat med frågan: Är det värt detta eller är det bättre att du väljer att gå vidare i livet? 

Jag kan erkänna att jag kände det som en spark i magen för jag har gått vidare i livet men samtidigt hur ska jag bara kunna lämna allt detta bakom mig när det hela tiden kommer upp saker som påminner mig om det?!? Jag lever ett liv men jag finns inte, jag har en kropp som hela tiden påminner mig genom alla skador och de "hinder" de sätter att det hände och jag har mina och barnens minnen som kommer och gör att man minns det som varit så hur går man bara vidare? Ingen skulle bli lyckligare än jag om jag kunde lösa den ekvationen Jag ich älsklingen blev sittande och pratade om detta idag medan trollen var ute och lekte och jag trodde inte att han skulle kunna sätta sig in i det för det känns inte som att någon förstått den "problematiken" När jag hör honom säga: Men hur ska du kunna göra det när det hela tiden kommer saker som påminner om det........ kan jag inte annat än känna en lycka att det äntligen finns någon som ser en helhet och inte bara det som de vill se! Jag vill inte vara ett offer men jag behöver samtidigt se verkligheten ~ jag kan gå vidare men samtidigt är det som varit en del av mitt liv som förföljer mig som jag får välja och försöka gra det bästa av och nu har jag någon som hjälper mig med det 

Min popcornsmaskinhjärna verkar gilla just nu att poppa upp minnen och kanske anser den att jag är så pass stark att jag kan ta dessa nu men det är inte roligt längre att vara en vandrande zombi på dagarna för att den väljer att bara poppa som den på natten men jag har lärt mig att jag kan inte styra den hur mycket jag än vill. Det är bara att acceptera och en sak har jag lärt mig och det är att det mesta har en mening som sker även om man inte ser det på en gång och jag får hoppas att det är så även denna gång för allt som kommer fram i ljuset är inte lika skrämmande som när det ligger kvar gömt i mörkret 

  CRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...