Alla inlägg den 9 juli 2014
Jag har insett tidigare att man kan förmedla mycket med ögonen, att de har sitt eget språk och att man kan säga en sak med munnen medan ögonen säger en annan sak. Det är därför som jag alltid vill ta viktiga saker med människor öga mot öga men jag har nog aldrig förr insett att en endaste blick kunnat ge mig och min dotter en sån resa tillbaka i tiden som den kunde. Denna blicken var som att se blicken från den personen vi fruktar och jag väntade bara att slagen skulle komma och hade det inte funnits den person som jag litar till 110% på bredvid så hade jag nog fallit ännu mer ner i minnena än jag nu gjorde för jag stod upp och jag kunde fortfarande prata och det är jag stolt för idag, Förr hade jag kurat ihop mig till en boll och dkyddat huvudet och väntat på att slag och sparkar skulle komma men nu lät jag inte rädslan ta över kroppen för jag kunde tänka att ögonen tillhörde inte "honom". Nu i efterhand inser jag att jag kommit längre på min resa än jag ibland inser
Samtidigt kan jag se in i ögonen på de personer som finns där när jag behöver dem och känna att jag hittar styrkan. Jag kan hitta kärlek, omtanke eller känna att jag får ett lugn som inte kan ges med ord och ögonen kan säga det som det inte finns ord för. Jag har aldrig förr tänkt på det på detta sättet innan denna situationen uppstod. Jag inser ännu en gång att det är som jag sa till de specialister som håller på att utreder behoven för Skruttan att fastän vissa minnen gör ont att minnas så känns det ändå som en lättnad när de kommer och precis så känns de i detta fallet - jag fick ett svar på varför min kropp reagerar i vissa situationer fastän inga ord har uttalats som har påmint mig om saker som har hänt. Det behöver inte alltid uttalas vad man menas för det kan förmedlas på så många andra sätt som genom blickar, kroppsspråk och med gester men de tankarna kom inte förän nu ändå har de varit en del av mitt liv och vardag. Kanske är det just de som fått mig att lämna affärer, fått mig att minnas saker ute blaqnd människor utan att jag kunnat "sätta fingret på" vad det var som utlöste flachbacken som jag fick där och då........ Svaret kommer jag inte att få här och nu men jag kan ha en annan förståelse mot mig själv och jag kan vara mer förlåtande mot mig själv och det är viktigt i min läkande process
Jag inser att jag kommer inte att ta de där jättekliven framåt i min bearbetning, eller i min förändring att se på mig själv eller det jag varit med om men jag inser idag när jag får gå på KBT som jag försökt att komma in i så länge att det inte är det jag behöver - jag behöver "bara" de förklaringar och svaren som gör att det känns begripligt och hanterbart för mig så jag kan hantera det som är mitt liv. Jag vill kunna acceptera att det är så här det ser ut att det är mig själv jag ser i spegeln och att jag kan se på den bilden och känna att det är jag och att jag inte vill sudda ut det jag ser och för en gångs skull tror jag att jag har de rätta förutsättningarna för att lyckas med det! Kanske kommer även dagen när jag kan ta "paniken i hand" och säga Hej du skrämmer mig men du är en del av mig som jag måste lära mig att leva med så låt oss bli vänner! Men först ska jag lära mig att acceptera att budskap kan jag få på många sätt men jag ska börja öva på att ta emot dem positiva budskapen så inte fler sår rivs upp än de som revs upp vid detta tillfälle
CRAMAR
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 |
||||||
|