Ett sånt litet ord och ändå så har det en sån enorm betydelse....... Det tar en evighet att bygga upp ett förtroende hos mig och ändå så tar det bara ett ord eller en handling som tar en sekund så är det helt förstört och borta med vinden! Jag kan inte låta bli att undra hur många gånger en person ska behöva säga att den kommer att finnas där och fastän jag fått bevis på att det verkligen är så kommer Tvivlet krypande med rösten som säger att "snart så kommer sveket" och det blir en brottningskamp inom mig. Jag beundrar de människor som gång på gång orkar överbevisa mina tvivel och det var som jag och H pratade om det enorma bekräftelsebehov man har när det gäller just detta. Ja jag skulle kunna gömma mig bakom att "bränt barn skyr elden" och massor med såna talesätt men det hjälper mig inte ~ fakta kvarstår jag har svårt att känna tilliten och när jag gör det så kommer tvivlen krypande med sina röster! Då spelar det ingen roll vad känslorna säger för det blir en kamp inom mig och erfarenheten talar sitt tydliga språk och hejar på tvivlet. Jag vet att jag fick höra en gång när jag bodde på skyddade boendet att det krävs 1000 vänliga kommentarer/komplimanger för att väga upp en nedvärderande och kanske är det samma förutsättning för svek och förtroende och är det så har jag ingen aning hur någon människa ska stå ut med mig

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om jag gör detta för att sätta upp en mur för att jag tror att det ska göra mindre ont om jag blir sviken men jag vet ju innerst där inne att det kommer det inte att göra! Det är samma logik som att ta ut bekymrerna i förväg och tro att de blir lättare då för enda som händer är att jag får uppleva dem 2 gånger men de är precis lika besvärliga, jag har inte löst dem för att jag har försökt att se dem i förväg! Varför är det då så svårt att inse det? Varför kan jag inte tänka när dörren stängs att det inte är sista gången jag ser personen utan att jag kan lita på det som har sagts? Varför kan jag inte lita på det jag känner inom mig istället för det som Tvivlet säger till mig i huvudet? Varför finns det alltid en del av mig som väntar på att b li sviken som väntar på det värsta, varför kan jag inte vända den till att tänka att det finns faktiskt de som är beredd att finnas för mig?

Jag vet att tilliten tar evighet att bygga upp hos mig och att jag sedan testar den gång på gång för att se om den håller, jag är som ett barn som ska se om föräldern finns där även om den hittar på de där sakerna som man inte ska göra, om föräldern fortsätter att älska barnet trots det och jag vill inte göra det. Att den kan brytas ner med ett ord eller en handling på en sekund stämmer men för mig behövs det ju inte ens det utan fastän personen inte ens gjort eller visat en tendens till att såra eller svika mig så kan jag tvivla och känna det kommer att komma när den insett hur jag är! Jag inser att det är mitt förflutna som påverkar mig här men kan ändå inte styra det och det känns så hemskt att de människor som finns i mitt liv nu blir "straffade" för det som hände då och samtidigt så är jag ju den som drabbas av det hela tiden! Kommer jag någonsin att kunna känna full tillit till en människa igen att inte allt förändras från den ena sekunden till den andra, från att jag ser ansiktet till jag ser ryggen bara? Och ändå kan jag hålla styr på tankarna när personen är fysisk men inte när jag inte kan känna in signalerna för då blir tankarna ibland sanningar även om min psyko9og försöker få in i min hjärna att tankar bara är tankar, inte sanningar

Ibland önskar jag att det bara fanns en knapp som jag kunde trycka på som gjorde att jag slutade känna och tänka för en stund så att allt fick vila och att jag kunde ta tag i allt när jag kände att kraften fanns igen men nu är jag inte utrustad med en sån och får istället vara tacksam över att livet har placerat underbara människor runt mig som orkar bevisa gång på gång att de inte sviker. Som orkar bevisa att det som varit har varit och jag är inte i det nu och jag förtjänar en andra chans och när jag faller finns en famn där jag känner mig hemma där jag kan känna mig lugn och det är mycket värt och kanske kommer jag en dag att känna att det inte är tvivlena som vinner även om de är många utan att känslan är så stark för att det finns mer nya positiva minnen som vinner över de negativa! Det är ett mål som är värt att kämpa mot.............................................

  CRAMAR    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...