Jag vet att om min bli går sönder så lämnar jag in den på en verksad för jag klarar inte att laga den själv, om våra cyklar går sönder kan jag laga vissa saker och när saker här hemma går sönder får jag antingen laga dem, be om hjälp att laga dem eller helt enkelt köpa nya för att ersätta dem! Vad jag inte vet är vart man vänder sig när det känns som att livet är trasigt för det känns som att jag har försökt att reparera det i år och ändå så är det inte helt, jag är inte helt och jag kan inte annat än fråga mig: Vad gör man när livet känns trasigt? 

Jag erkänner att jag är en grubblare och jag analyserar saker men hur jag än grubblar och analyserar så kan jag inte komma fram till vad jag ska göra för att laga det ellet mig själv för jag har verkligen försökt på alla sätt som bara går! Jag har fått acceptera att jag kommer att få leva med mina skador efter misshandeln och anpassa min vardag och liv efter dem till en viss del och det är jobbigt men jag klarar av vardagen och mina troll men inte att jobba och det gör ont men jag överlever det så länge jag har dem jag älskar mest hos mig och kan skydda dem! Jag har visat för mig själv och många andra att jag klarat mer än vad jag själv trodde och vad som egentligen är mänskligt att stå ut! Jag klarade att lämna något som många blir kvar i och jag har vänt ryggen åt det och byggt upp ett nytt liv även om vi dagligen påminns om det som varit av livet vi är tvingade att leva och ändå så känns mitt liv så trasigt! Jag har människor runt mig som älskar mig, är tacksam att jag lever idag för de trodde att jag blev dödad den dagen, jag har människor som hjälper mig och ställer upp och ändå så känner jag mig som den ensammaste på denna jorden! Det känns som att när mitt liv är trasigt så blir även jag det, när var jag hel sist om jag är ärlig mot mig själv............ jag vet inte för jag kan inte minnas det! 

Jag har nog hela tiden trott att bara rättegångarna var över så skulle mitt liv bli helt igen ~ men jag vaknade upp efter dem med en besvikelse för det var inte "limmet" som gjorde mig och mitt liv helt igen! Det har funnits så många bara så jag skulle kunna göra en enorm lista...... bara jag klarade av att vara bland människor utan att vara livrädd att han var en av dem.......... bara jag klarade av att....... men varje förhoppning följdes av en besvikelse och mitt liv kändes precis lika trasigt som innan! Det kanske upplevs som jättegnälligt när jag skriver det här men jag har verkligen försökt att se varje "solglimt mellan molnen"! Mitt sista hopp var att jag skulle känna att när jag fick en "fritid" medan han satt av sitt straff och jag kunde känna mig lite lugnare för att han var under bevakning även om oron och rädslan ändå skulle finnas så skulle jag känna att mitt liv blev lite mer helt! Brevet kom där vi skulle fylla i vilka upplysningar vi ville ha som målsägare! Det första jag tänkte och kände var att nu kan vi göra det vi inte kunnat göra innan sedan kom en annan känsla som jag inte ville känna SKULD!

Jag inser att jag känner skuld för allt! Jag känner skuld för att just denna personen är pappa till mina barn, att vi är i den livssituation vi är och att barnen inte kan vara som "alla andra" som finns runt oss, att han har hamnat i fängelse fastän jag vet att det är hans val att han har misshandlat mig och hans ena dotter och att det finns massor med värre saker han gjort och jag vet inte allt mer jag skulle kunna räkna upp som jag känner skuld för! Och jag skulle bara vilja skrika NÄR HAMNADE ALL VÄRLDENS SKULD PÅ MINA AXLAR?????? Men där vet jag svaret ~ den dagen normaliseringsprocessen och hjärntvättningen började för där inpräntades det att allt var mitt fel och ingen annans och jag inser hur djupt in det sitter! 

Vad gör man när livet känns trasigt? Jag vet inte för jag har försökt med allt som jag kan komma på och som andra har haft som förslag för att jag ska komma tillbaka till där jag en gång var innan det fanns övergrepp och jag inte visste vem jag själv var eller vad jag tyckte om men än idag så finns det dagar när jag faller tillbaka och inte vet vad jag själv tycker! Jag önskar det fanns en sån enkel lösning som att man kunde gå in på en affär och säga att man behövde en tub med lim för att man skulle laga sitt eget liv för att det gått sönder eller att man lämnade in det på en verkstad men tyvärr är det inte så enkelt så det är väll bara att fortsätta att söka! En sak vet jag iallafall att jag vet att jag inte kommer att ha lösningen imorgon heller för jag har slutat att tro att det ska komma med att om jag klarar att..........

Hoppas att du hittar din lösning på att göra livet helt om det känns trasigt för jag anser att alla förtjänar ett helt liv!

  CRAMAR   

 

I

6 januari 2013 14:20

Hoppet är det sista som tas ifrån en person....så jag hoppas verkligen du hittar "limmet" för att bli hel..
Har du försökt med alternativ medicin??
Önskar dig lycka till.

ensammalejonmamman

6 januari 2013 21:24

TACK!
Nej det har jag faktiskt inte gjort och inte ens tänkt i de banorna eftersom jag inte tycker om mediciner men jag tar hellre alternativ medicin än vanlig så där gav du mig en tanke!
CRAMAR

 

Ida

6 januari 2013 18:08

Hej! Jag tycker du gör det jättebra som kämpar. Jag har levt i liknande situation och vet hur svårt det är. Men jag VET att det blir bättre. Om det någonsin blir helt bra kan jag inte svara på, för jag har inte tagit mig så långt ännu, men jag tror fortfarande att det ska bli bra en vacker dag. Så fortsätt kämpa, ge inte upp! Styrkekramar!

http://upsndowns.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

6 januari 2013 21:23

Hoppet är det sista som lämnar oss som kämpar oss och jag säger som dig att jag kan inte heller svara på om det blir helt bra någon gång men jag hoppas det!
Lycka till på din kamp och jag hoppas du får den styrka du behöver för att klara den!
STYRKECRAMAR

 

Carina

6 januari 2013 18:43

Hej, du känner inte mig. Jag hittade din blogg via miafias. Hoppas du tycker det är ok att jag skriver. Jag funderar på om det är tid som ska till för att du ska kunna läka? Hur länge sen är det som du blev "fri" från din plågare? Har du deltagit i eller funderat på att delta i en samtalsgrupp för dem som har liknande erfarenheter som du? Kanske det kunde hjälpa något.
Kram Carina

http://www.idagtankerjagpa.wordpress.com

ensammalejonmamman

6 januari 2013 21:20

TACK för din kommentar och naturligtvis tycker jag att det är okej att du skriver! Det är 3,5 år sedan vi kom från Helvetet men det har hela tiden pågått processer så det känns inte som jag varit "fri" från honom eller det han gjort på något sätt så kanske är det som du säger att det är tid som behövs!
Jag har funderat på detta med att vara med i en samtalsgrupp men är inte den som har lätt att öppna mig för människor som jag inte känner utan har valt att ha människor som har förståelse som jag har förtroende för som jag har samtal med istället men jag förstår helt din tanke och din omtanke värmer massor!
CRAMAR

 

shenja

6 januari 2013 19:25

Ja det finns alla stunder där folk faller tillbaka. Och det är olika svårt för allihopa, det gäller för en att hitta något att kämpa för i livet. Så klarar man det mästa. Men vissa gånger är du extra svag och då behöver du någon vid din sida.
/ Evgenia kram

http://www.faceoff.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

6 januari 2013 21:16

Ja ibland känns det verkligen som man är svag och inte har krafter till något och du har så rätt i att man måste ha något att kämpa för! Hade jag inte haft mina troll hade jag inte orkat så långt som jag trots allt gjort!
CRAMAR

 

Unia

6 januari 2013 20:45

Jag tycker du ska kolla in Nick Vujicic, t.ex på youtube, han vet vad man ska göra när livet känns trasigt!
Kämpa på, ge aldrig upp.

http://unias.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

6 januari 2013 21:14

TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...