Min terapeut som jag fick direkt efter misshandeln sa till mig att drömmar har något att berätta och att man skulle lita på det som de ville förmedla till en och jag vet inte hur många timmar hon och jag använde just till att analysera och spekulera kring mina drömmar ändå är det just där som jag har missat det viktigaste budskapet till mig själv! Det heter "Bättre sent än aldrig" och kanske är det så jag får tänka just nu när jag inser att jag har försökt att springa ifrån minnena istället för att gå ner "till rötterna" och rensa bort de som gör att jag inte kan växa vidare och bli den starka och friska lejonmamma som jag vill! Det är bara att inse att så länge det finns sjuka och döda "rötter" där nere så kommer jag inte att vara fri på det sättet som jag vill och jag kan inte komma från dem hur gärna jag än vill för en sak har jag insett under de dagar som jag nu har "analyserat" varför min energi bara försvinner och mardrömmarna bara blir värre och värre och det är att den som jag tror att jag har ljugit för mest under alla åren som jag levde i Helvetet är mig själv för att jag skulle överleva och den som blundade mest för allt som jag utsattes för var jag! Jag inser inte ens idag i vilken grad det jag utsattes för var, varför ~ jo av den enkla anledningen att det var min vardag och det var så normalt för mig att jag nu förstår hur sjukt och vidrigt det var på andras reaktioner och det får mig att inse att det är dags för mig att dyka ner till rötterna av allt och rensa en gång för alla för att bli fri! 

Det första minne som kom när jag inte tvingade mig själv att stänga av när det blir jobbigt var hur jag på min egen 30-års dag var på några vänner 30-årsfest tillsammans med Äcklet! Vi kom i alla fall tillsammans och sedan när han såg att jag hade träffat en av mina närmaste tjejkompisar och han var säker på att han visste att vi skulle hålla ihop så han visste vart han hade mig så gav han sig ut på sina äventyr! Det slutade med att jag fick höra att jag skulle gå till ett av de andra rummen för att han var där tillsammans med ett av sina gamla "flörtisar" men jag ville inte för jag visste vad som hände och hade sett redan innan de gick in dit nog mycket för att veta vad som hände där! Efter ett tag så kom de ut och jag spelade att jag inte mådde bra och ringde efter skjuts och åkte hem och var med hans son istället! Inte en fråga kom om jag ville att Äcklet skulle följa med hem eller något och ärligt hade jag inte velat det heller! 

Dagen efter pratade vi inte om händelsen men han fick det att låta som att alla på den festen hade pratat som om han och "flörtisen" hade gjort något för att de skulle se om hennes kille var svartsjuk! (Hon var singel men det visste han inte om att jag visste) 

Nu i efterhand kan jag inte förstå att jag fann mig i det, att jag inte ställde honom mot väggen, att jag inte åkte någon annanstans............... att jag inte gjorde massor med saker men minnet gör ont inte mindre ont för att jag inte känner igen mig själv för fem öre! Under alla åren var det jag som var utpekad som "hora, lösaktig, flörtade med allt och alla...................." listan kan göras lång och egentligen om jag hade kunnat frammana detta minne tidigare hade jag vetat att det var sig själv han pratade om men hade det gjort någon skillnad eller hade jag bara varit sönderslagen tidigare? 

Nu har jag kommit åt en "död och sjuk rot" och när det minnet bara kom upp så var jag helt slut! Hela jag gjorde ont och det fanns inte ork till något och samtidigt kunde jag inte låta bli att fråga mig själv "Hade du din optimist trott att detta skulle bli en enkel resa som var över på en dag?" 

Ja jag hade nog trott att jag hade bearbetat det mesta men jag inser att det finns så mycket som ligger där som jag inte har en aning om vad det är och jag är ännu mer livrädd nu än jag tidigare varit vad de minnena är och innefattar! Ändå vet jag att jag måste få bort dem så att bara den friska roten finns kvar för jag vill inte ha något som tar den kraften som jag behöver! 

Det har varit en kamp att rensa bort allt det yttre som påminner mig om det som varit som parfym som jag tidigare haft och som varit "jag" som jag nu har fått bytt och hittat ett nytt "Jag" vilket inte varit det lättaste! Jag har bytt schampo, balsam, tvål, deo mm och jag trodde inte att man var så mycket en lukt innan jag inte tålde lukten av mig själv för att den påminde mig om det negativa som varit! Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta nya lukter att idemtifiera sig med men det ligger mer bakom dofter än jag Det är verkligen sant att man lever så länge man lär och det r bara så att man inser inte allt förän man står där och behöver förändringen för att man inte kan ha det som det var när allt fungerade! 

Jag har inget i mitt hem som påminner om det som varit, mina kläder är utbytta och ja, mitt liv har i det yttre börjat om från noll och jag inser att det är nu som jag kommit till insikten att det är dags att rensa bland minnena med! Jag önskar bara att det var lika lätt där att man kunde ta ett minne och bestämma sig att detta vill jag inte ha kvar och så slänger jag det i en papperskorg som är gjord för minnen och så finns det inte mer men tyvärr så fungerar det inte så! Därför får jag gå den tunga, hårda vägen och göra mina "dyk ner bland rötterna" och rensa bland de negativa som tar min energi tills jag har hittat den där starka, friska roten som låter mig växa och bli så fri jag kan! Jag vet att minnena kommer alltid att finnas där och påverka mig för det är ändå de som gjort att jag är den jag är idag men jag vet också att ju bättre jag bearbetar dem denna gången dessto mindre kan de påverka och såra mig i framtiden och jag tänker inte låta dem skade mig mer ~ de har gjort mer än nog skada redan och jag har bestämt mig för att bli fri en gång för alla även om det kommer att ta sin tid 

  CRAMAR