Ibland känns bara livet så fruktansvärt orättvist och inatt är en sån natt när den känslan är med mej som en trogen vän och låter mej inte vara i fred. Jag kan inte få ro i kroppen och jag kan inte komma till ro hur mycke jag än vrider eller vänder på mej i sängen! 

Jag vet att jag måste sova för att få energi, kraft att forsätta framåt men jag kan inte för tankarna låter mej inte vara ifred. De snurrar varv på varv i mitt huvud och den tanken som snurrar mest är "Förtjänar inte jag ett liv som innehåller lycka, lugn och harmoni?!?" 

Svaret känns som att det är nej och ändå kan jag inte sluta hoppas att jag ska förtjäna just detta.

När jag kommer nära lycka och lugn så vänds något nytt upp.Lyckan och lugnet det försvinner i samma stund som jag hinner känna det, hinner ana det och en sak är säker -  det är inte jag som sköter spelreglerna utan det är de som befinner sej runt mej. Jag känner mej bara som en spelpjäs som man kan göra precis vad man vill med för det har man gjort i så många år så varför inte fortsätta med det. Om jag blir arg, ledsen eller känner mej sårad av det så är det ju bara att gå iväg och låtsas som att inget har hänt - jag är ju van vid det å varför skulle jag bli sårad eller besviken?!?

Jag känner att jag åkte bort för att samla energi och kraft och det kändes som att jag skulle ha en chans till att göra det - men jag hoppades nog för mycket för varför skulle just det fungera när inte det andra i mitt liv gör det! Just nu sitter jag bara och tänker "Varför" och inte kommer svaret för saker går inte att få ogjorda. Jag önskar ibland att jag bara kunde vrida tilbaka tiden, att jag hade svaren där och då - om du gör så här så blir det si men om du istället gör så här så blir dett resultatet av det. 

Livet har inget facit jag vet - men jag önskar att det hade det för då slapp jag vara den som allid blir sårad och som lägger skulden på mej själv. Det är det lättaste att göra för det har jag redan gjort i så många år så varför inte fortsätta med det som är vant och går på rutin. Vissa som varit mina vänner lägger också skulden och ifrågasätter mej men jag börjar bli van med det - och ändå gör det ont! Det skadar och trycker ner mej och det ger mej inte den energi och kraft som jag behöver för att orka för att återvända till mitt liv igen.

Ibland känns det som att det bästa bara vore att ge upp - att säja "Jag orkar inte mer och jag ger mej här och nu" men om jag skulle göra det så är det inte bara mej jag offrar utan barnen med och de förtjänar det inte för de förtjänar det bästa efter det de varit med om under sina första år i livet, men det vore så mycket lättare.

De som står en nära är de som det känns värst när de sviker en så kanske är det så att jag i framtiden inte kommer att våga släppa människor inpå mej - men vad blir det för liv!?!

Jag vet att man ska titta framåt och inte bakåt men det är inte så lätt när det som har varit återkommer i framtiden. Det är inte lätt att vara stark när man blir nedtryckt gång på gång. Jag kan inte göra mer än försöka se ljust på framtiden men om jag ska lyckas med det så behöver jag hjälpen att lyftas istället för att åter blir sviken, sårad!

Aldrig någonsin har jag känt mej så ensam som jag känner mej nu - och det är inte känslan jag behöver känna nu! Jag behöver bygga upp mej själv, mitt sanna jag som inte är skapat av andra men just nu känns det som att jag bryts ner ännu en bit!

Kommer jag någonsin att hitta mej och lyckan under min resa?!?!?

 

Ulliz

14 oktober 2011 09:25

Du har mig så länge jag lever och så länge du vill. Jag ska göra ALLT för att hjälpa dig att lyftas upp... Du är värd allt bra sis, du är INTE värd att må dåligt.
Jag älskar dig och finns för dig när du vill.
Puss <3 <3 <3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

17 oktober 2011 22:53

TACK älskade Sis!
Finns alltid för dej med och älskar dej!

 

Marie

14 oktober 2011 09:31

Känner igen mig så väl i vad du skriver .... men min historia är en helt annan. Tack för dina nedplitade tankar. Du är inte ensam!!
Kraam till dig / Marie

ensammalejonmamman

17 oktober 2011 22:52

TACK de orden värmer!
Kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...