Jag är inte den som tror på slumpen och jag tror att det man gör det kommer tillbaka till en förr eller senare men ibland så vet jag inte hur jag ska förklara allt som händer och sker runt mig och människorna runt mig! Ibland känns det bara som att jag är en amulett som medför otur för dem som befattar sig med mig och jag skulle vilja gräva ner mig själv på ett sådant djup att ingen kan gräva upp mig men jag vet att det inte är möjligt och hur jag än tänker vet jag inte vad jag skulle ha gjort för att straffa dem som finns i min närhet och som försöker att hjälpa mig med det de drabbas av jag känner bara total maktlöshet! Jag har konstaterat det många gånger att livet är inte rättvist och jag tror inte att det är sista gången som jag konstaterar det idag men jag önskar att jag kunde förstå varför det känns som att de personerna som är i min närhet drabbas hårdast! Kan jag var en "olycksamulett" utan att veta om det..........

Många gånger kan jag känna att jag vill inte från livet men jag vill ifrån det som gör livet till ett helvete och det är en skillnad! Först idag fick jag serverat en " sak som drabbat en person som stått mig nära som bara fick mina ben att vika sig! Hon som är en av de underbaraste personer jag vet förtjänade något mycket bättre än detta och det fanns inte några ord som jag kunde säga för jag kunde inte förstå eller sätta mig in i hennes helvete för det var så långt ifrån mitt som man kan komma men tanken fanns "är det för att hon finns i min närhet" ~ precis som jag känt så många gånger förr! Jag vet inte om det är så enkelt att det är för at jag lärt in ett beteende under de åren som jag levde i helvetet med djävulen att allt var mitt fel som jag tänker detta eller om jag helt enkelt känner skuld! 

Idag var dagen som jag skulle träffa min nya psykolog eftersom min gamla är hemma på obestämd tid efter sin graviditet! Jag visste inte vad jag kände inför mötet men bestämde att denna gången skulle jag inte ha några förutfattade meningar utan ta det som det kom. Med var även min arbetsterapeut så vi pratade lite fram och tillbaka om det som vi hade gjort och vad som hade hänt sen jag senast träffat henne! Jag tror så här i efterhand att detta var en av de nyttigaste träffarna för mig fastän det varit den jag känt minst förväntan eller förfäran inför! Jag fick säga vad jag hade känt när jag träffade Försäkringskassan igen efter utförsäkringen och att det hade chockat mig detta att min handläggare inte pratade om att hon såg att jag skulle komma att arbeta mer än 1-2 timmar om det ens skulle handla om det att det var just när jag hörde det från henne som jag insåg att jag har dessa skador och att de inte kommer att försvinna! Jag som hört hur Försäkringskassan berättar för alla att de ska jobba heltid och jag vet inte allt trots att de ligger för döden och till mig så säger hon detta det fick mig att inse en hel del men även att berätta det för dem nu gjorde att jag reagerade och bearbetade det en gång till! 

När vi kom till de delar som jag bearbetat med min psykolog om de känslor jag inte kan identifiera, som jag verkligen önskar att jag kunde lägga i en ask och skriva vad det är för slags känsla så insåg jag plötsligt att jag står inte på samma ruta som jag stod en gång i tiden när vi startade! Jag är mer medveten om att det är olika känslor när "elvispen" startar inom mig och idag är jag beredd på ett helt annat sätt att satsa på att ta reda på vilka känslor som fanns där innan jag blev hjärntvättad och att ta tillbaka dem! Jag är inte rädd längre att lägga ett fokus på mig själv som legat tidigare på allt som skett utanför mig tidigare! När jag satt där och fick höra mina reflektioner, deras men även vad min psykolog berättat för dem så kände jag att den här tiden har inte varit bortkastad även om jag många gånger har känt det så! Jag har kommit framåt även om det inte varit med de sjumilakliv som jag önskat utan med små millimeterkliv så har jag ändå inte stått still och det kändes helt underbart att se och gav mig kraft till att ta nästa steg! Jag kände där att jag var beredd att satsa på nästa steg ~ att lära känna mig själv och mina känslor ännu bättre och tanken slår mig när jag skriver det om man någon gång lär känna sig själv helt och hållet? Jag tror inte det för jag tror att man hela tiden utvecklas precis som alla runt en gör! 

Vare sig jag är en olycksamulett eller inte för de människor som finns runt mig får jag nog helt enkelt se det som att de har ett val om de vill vara i min närhet eller inte, jag kan inte bära hela världens skuld på mina axlar för jag har burit nog med skuld på dem redan! Kanske är dagen idag dagen som jag ska minnas som dagen jag tänkte att jag ville gräva ner mig själv så långt ner att ingen skulle kunna gräva upp mig igen och få otur men istället insåg att jag skulle gräva ner skuldkänslorna så långt ner för kanske är det så att jag har burit dem nog länge nu så det är dags att göra slut med dem en gång för alla och bara ta skulden för det jag gör medvetet..........................................
................

  KRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...