Ja jag erkänner det om någon person skulle ha råkat missa det ~ Jag är en sån person som analyserar saker på härsan och tvärsan och gärna alla andra håll med när jag håller på men oftast så kommer jag på en lösning till slut eller något som jag känner att jag kan förliknas med till slut och som ger mig en inre frid. Och om jag inte gör det så lägger jag det i en låda i mitt inre arkiv ett tag så får det ligga där och mogna ett tag och sedan brukar det bli bättre rond nummer två eller så händer det som hände idag ~ svaret kom som en blixt från en klar himmel. Och även om det nu är så enkelt i teorin så vet jag att det inte kommer att vara lika enkelt i praktiken men jag har lösningen där inom mig och det gör att jag har något att bygga vidare på. 

Många gånger känner jag att det är problem eller att det inte fungerar med mina sätt at tänka, känna eller att vara. Att jag tänker fel eller att jag känner fel kommer jag nog alltid att få jobba med efter det jag fick uthärda under de åren som jag blev nertryckt under mina egna skosulor och att våga tro på mig själv igen vissa dagar är en ständig process men det är något som jag är medveten om. Och det var idag när jag gick och dammsög upp alla höstlöven som kommer med in när vi går ut och in som jag insåg det självklara i så mycket som jag jobbar med inom mig. Jag tycker att det är så svårt att sätta upp gränser för vad jag accepterar med vad andra människor gör mot mig och att jag många gånger accepterar saker som inte känns okej bla och det var när jag tänkte på detta som jag insåg det självklara för i samma stund såg jag en hylla som inte alls fungerar här hemma länge. Där ser jag problemet konkret men när jag ser det får jag en insikt och det är där förändringen sker. Antingen tar jag bort hyllan helt för att den inte har en uppgift längre eller så flyttar jag den för att den fyller en viktigare och bättre uppgift på ett annat ställe.

Det är så jag måste göra med allt som jag vill förändra inom och med mig själv. Jag måste göra mig själv medveten om vad det är jag tycker är okej och vad jag inte tycker är okej och jag måste få en insikt för det är där förändringarna börjar ske. Och det kanske låter självklart för många men när man varit så "liten" att jag inte ens visste vad det var jag tyckte om att äta utan bara visste vad han tyckte om att vi åt när jag stod på affären första gången när jag var på skyddade boendet så är detta på en helt annan nivå. Jag inser när jag skriver detta vilken resa jag gjort. Att jag inte fortfarande är helt övertygad om vilka mina intressen är och vad jag helt vill göra med vissa saker i livet känns inte som det mest avgörande längre utan jag har idag fått insikten att det som är viktigast är att jag bestämmer att detta är okej att människor gör mot mig och det är okej att människor behandlar mig på detta sättet men inte detta och om de gör det så kommer jag att göra så här. I vissa fall som tex oärlighet har jag en ståndpunkt men när människor står mig nära känns det som om modet sviktar men det är inte okej även om det är någon som är mig nära och det är det jag måste visa mig själv att det är jag och trollen som är viktigast. 

Jag inser idag att insikten kommer när jag vågar stanna upp och lyssna på mig själv och inte bara lyssnar på vad andra tycker och tänker om det jag känner eller om de tycker att det är okej att jag känner så här. När slutade jag att lita på mina egna känslor eller varför frågar jag mig ens det när jag vet frågan när jag vet svaret. Den dagen när jag inte ens visste om jag gick i mina egna skor för det kändes inte ens som jag var en person för det fanns inget kvar i skalet som var jag. Jag behöver stanna upp och fokusera på det som finns och det som händer precis mitt framför min näsa här och nu och det som jag känner när det händer. Mina minnen kan jag aldrig springa ifrån för de påverkar mig här och nu och kommer att påverka det jag känner och upplever här och nu men om jag har insikten och vågar så kommer jag att våga bearbeta och jag vet att jag kommer att gå både framåt och bakåt men det är det som är att förändra i livet. Kanske behövs det ibland att man hejdar sig själv från att komma till ro i det som man ser som en vardag bara för att få den förändringen som gör att man någon gång i framtiden finner det som är inre frid och det är det jag gjort under det som jag kallar min resa men jag har inte kunnat sätta ord på det som jag nu kan och det gör att jag nu på ett helt annat sätt kan jobba för att finna den och att jag kan jobba med mig själv. 

Jag tror att jag behöver reflektera över vad som vore ett bra sätt att förändra och vad som vore den bästa vägen för mig att gå för att jag skulle komma fram till de mål som jag satt upp för mig själv. För en gångs skull ska jag inte sätta upp mål som är höga på en gång utan istället sätta upp små mål och flera istället som gör att jag ser att det går framåt och inte tappa lusten på en gång som det går barkåt för jag vet att det kommer att göra det. Jag minns när jag fick ett armband av fina T som sen ett tag åter sitter på min arm för att påminna mig om vägen jag skulle gå där varje kula skulle vara för ett steg jag skulle gå framåt men som jag kände att jag ofta åkte bakåt på. Nu vet jag att för varje gång jag åker tillbaka så är det som min psykolog säger, så vet jag hur det är att gå vägen så det går fortare att ta tillbaka det som jag åkte tillbaka och det är inte värt att ge upp. 

Jag ska leva med mina sinnen, med en vilja som är starkare än den någonsin varit och med en medvetenhet och jag ska bygga upp mig själv på mina egna villkor och det är inte jag som ska rätta mig efter omgivningen denna gången. Omgivningen ska få rätta sig efter vad jag känner är det rätta för mig och vad jag känner är rätt för mig i min kontakt med dem för det är inte rätt med en ensidig respekt. Jag ska leva som jag lär mina Troll ~ att de aldrig mer ska låta någon göra något med dem som de inte själv vill och som inte känns rätt för de bestämmer själv över sin kropp och sina känslor och ingen annan har rätt att bestämma över den!

  CRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...