Ja jag försöker alltid att se glaset som halvfullt men det känns som om det inte alltid är så lätt! Just nu känns det som att det är miljoner med bollar i luften men det är bara fem av dem som det är jag som har slängt upp ~ resten har "ödet" eller vad man nu vill kalla det som händer och sker runt oss och som jag fortfarande funderar VARFÖR det händer som har kastat det. Och JA det känns som om de är där i luften för att testa hur många fler jag klarar av innan jag lägger mig ner och skriker att jag orkar inte mer jag klarar inte mer och med handen på hjärtat så känns det som att den gränsen har varit nära många gånger. Kanske är det så som Smulans lärare säger att jag har en förmåga att gallra vad som är viktigt här och nu och att det är en förmåga som jag har fått under den här resan och i så fall är jag tacksam att jag har fått den. 

En sak som jag aldrig kommer att kunna sluta att förvånas över är vuxna människors falskhet för att kunna rädda sitt eget skinn. Om man säger en sak, hur kan det då vara så svårt att stå för den? Förstår man inte hur det känns för den man sårar eller är det bara så att man är så känslokall och egoistisk att man bara ser till sitt eget bästa och sedan struntar i vad alla andra tycker, känner och tänker?!?!?! För mig har det blivit så "enkelt" att de som inte visar att de står för sina handlingar och ord de har inte en plats i mitt liv. Kanske upplevs jag som känslokall och hård men Det är bara så att en gång i livet får man nog av lögner och svek när man levt med dem som vardagsmat och när man möter dem för ofta. Jag förstår inte varför man inte tänker ett steg längre innan man gör det som man sedan eventuellt kan få stå till svars för ~ kommer jag då att kunna försvara det och kommer det att vara värt det? Svårare är det inte! En tanke och att stanna upp i en sekund innan man låter ordet komma över ens läppar eller man gör det som inte känns helt rätt.

Jag är inte en felfri människa och jag har brister men jag vet att jag kan försvara mina handlingar. Jag bröt mot lagen när jag höll mina barn från sin pappa men jag hade barnens önskan och rädsla bakom mig, jag hade mina egna upplevelser av hot, våld och övergrepp och jag hade mitt samvete. Jag hade myndigheterna med mig när jag berättade och vågade stå för det jag trodde på även om det inte var enkelt men om jag inte hade varit ärlig så hade allt fallit som ett korthus. Ärlighet är det starkaste vapen som man har och oärlighet river sönder allt och även en själv. Jag vet det för jag levde med det under mina år i det förhållandet som gett mig ärr på ut och insidan.

Om glaset är halvfullt eller halvtomt det kan man diskutera länge och det beror på vilken syn man har på allt men så länge man är ärlig med det man ser och känner så är det man ser rätt. Om jag ser att glaset är halvfullt idag så är det rätt för mig nu och jag kan stå för det med de prövningar jag har här och nu men jag vet att de som ljuger för mig kommer inte att finnas i mitt liv vare sig det är halvfullt eller halvtomt för de människorna har förbrukat mitt förtroende och det är bränt i båda ändarna så det går inte att bygga upp igen. Det tar en evighet att bygga upp ett förtroende hos mig men det tar bara ett ord av osanning för att rasera det helt och då är det för alltid om man gör det med våra liv som insats!

  CRAMAR