När jag var ung (ja det var förståss igår *Harklar mig lite diskret*) så läste jag en bok som jag inte minns vad den hette eller vad den riktigt handlade om men jag minns att det var en magisk makt som sände ut prövningar till en person och sedan lutade makten sig tillbaka och såg på hur denna klarade av denna. Och precis så känns det ibland som det är i mitt liv ~ att någon sitter där med ett leende och skickar ut prövning efter prövning för att se om jag klarar dem men idag kan jag inget annat än att le åt det för nu ser jag bara det komiska i det. 

När vi började leta efter en ny bil så gick vi in och ut på affär efter affär och svaren vi fick var att de inte hann kom in innan de var såld och oftast så kom de inte ens till affären utan var såld till grannar så små bilar det var det inte stor chans att hitta. HURRA tänkte jag men samtidigt blev det en utmaning att hitta en och utmaningar det gillar jag. När vi väl kom in på affären som vi inte ens tänkte gå in på så stod bilen där och hade mitt namn på sig med magiskt bläck som bara jag kunde läsa och där blinkade mitt namn. Priset var mer än vad jag hade tänkt från början men i den stunden sa det bara KLICK och det var "kärlek i första ögonkastet" och så blev det. Naturligtvis så går det inte som för alla andra när jag ska köpa en bil utan det ska krångla lite efter vägen och de ska komma på att de ska göra lite mer än de skulle från början så man får vänta lite längre men men det är "den högre makten" inser jag nu som slängt in en ny utmaning för att se om jag kan lösa den eller inte och har lutat sig tillbaka med en cigarr i munnen   men tji fick de för jag överlevde väntan med lite (läs mycket) irritation över att det alltid ska bli något när jag är i farten. Sedan har allt varit frid och fröjd de få dagar vi haft bilen tills idag när jag sätter mig i bilen för att åka och handla innan trollen ska hämtas. När jag öppnar handskfacket (stavas det så???????   ) för att ta ett tuggummi så ser jag att det ligger några bitar ovanpå handboken och lite andra saker som ligger i en tygbok som ser ut som om de blivit pressade och malda till att mer likna strössel än tuggummi. Dum som jag är tänker jag att dessa har väll på något sätt blivit klämda så att de gått sönder så eftersom det inte är så varmt ute längre men innerst inne kände jag att det kunde inte vara så utan nu i efterhand så inser jag att det är här som den "högre makten" både hade cigarren tänd och tog glaset med sig när den lutade sig tillbaka för att se hur lilla jag med smådjursfobi skulle klara denna utmaning som livet hade i bakfickan till mig. Jag tog helt enkelt och rensade ur detta ur handskfacket (som jag fortfarande inte vet om det stavas så   ) och sedan satte jag mig i bilen och som TUR ÄR stoppade jag inget tuggummi i munnen och åkte och handlade. 

När jag väl hade handlat så öppnar jag bagageluckan och ser till min förvåning att här finns samma strösselliknande tuggummi bara i mer bitar och jag inser att det inte är en slump att det finns både fram i bilen och bak i bilen utan nu trillar poletten ner i lilla mig. Jag har fått en gäst i min nya bil som jag verkligen inte vill ha där. Min fina bil som de putsat och polerat och verkligen gjort fin på alla sätt och det är i denna stunden som jag kan höra hur den "högre makten" skrattar åt min tanke i denna utmaningen när jag inser att jag måste sitta i denna bilen tillsammans med denna mus som ätit mitt tuggummi och att den gjort det för att den varit så hungrig för att den varit där i flera dagar. Troligen sen jag köpte bilen!

När jag sedan till min förfäran där utanför affären när jag står med mina kassar ser en liten musskit i det vita tuggummi~strösslet då visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller skrika och när jag sekunden senare inser att denna lilla hemska sak kan komma in i mina kassar som jag måste ställa in i bilen för att kunna hämta barn, åka till deras terapi och komma hem då kunde jag verkligen höra hur den som sänt mig denna utmaningen i livet låg dubbel av skratt och inte fick luft. Det var bara att bita ihop, sätta in kassarna och sig själv i bilen och sedan be en tyst bön att jag inte skulle känna eller se det lilla hemska odjuret under färden för då insåg jag att jag inte skulle kunna sitta kvar i bilen.

Färden gick bra och barnen blev hämtade och inget djur visade sig. De tyckte detta var spännande och Smulan som älskar allt vad djur heter och som har med dem att göra skulle naturligtvis titta vart det lilla odjuret hade varit och lämnat sina spår. Helst hade hon nog önskat att det skulle hoppa fram med och säga hej men till min lycka hända det inte. En lärare fick det största leendet jag sett när kommentaren kom: -Tänk när du känner något mjukt och lent komma på benet när du gasar!!!!!!!!

Hade det hänt hade de fått höra det på nyheten om bilen som inte slutade att gasa innan bensinen tog slut för att förarens ben låste sig medan hon skrek tills rösten försvann   

Nu efteråt när jag har två råttfällor i min bil och jag har gått igenom den för att se att det inte är en hel familj som flyttat in där kan jag inte låta bli att le åt hela saken. Varför är jag inte förvånad att det händer mig när allt annat händer och samtidigt känns det skönt att det för en gångs skull är en vardagshändelse som är här och nu som fyller mina tankar denna kväll. Om jag inte har fått fångst i mina fällor imorgon när jag kommer ut då vet jag inte vad jag gör ~ men jag vet ju att det lilla odjuret är minst lika rädd för mig som jag för den. Jag är dock tacksam att jag inte tänkt att åka några längre sträckor denna helgen och att inte någon granne vad jag vet såg mig när jag packade ur och ruskade allt som varit i bilen innan vi gick in men egentligen gör det inget om de såg heller för de vet redan att vi inte är som alla andra och ibland är det rätt skönt och underlättar.

En sak vet jag ändå ~ att den som sitter tillbakalutad med sin cigarr och sin fredagsdrink där uppe och funderar på vad nästa sak som jag ska få som utmaning här i livet inte har tröttnat än så det är bara att ladda på med ny energi och kanske skulle jag ha låtit bli att läsa den där boken i ungdomen för då hade jag tänkt att det som händer nu bara är livet för det är ju precis det som det är men allt blir lite mer spännande och komiskt när man ser det från många olika håll ibland..........

Hoppas att alla från en trevlig helg!

  CRAMAR    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...