Jag tänker bryta den skrivna Janta-lagen som finns här i Sverige idag och erkänna att jag är stolt över mig själv, över mina barn och över vart vi befinner oss idag och den känslan tänker jag bära med mig hela dagen och bara njuta av för den infinner sig inte allt för ofta. Imorse vaknade jag med Smulan på ena sidan som någon gång under natten hade kommit insmygande till mig och Liten och Skruttan på den andra sidan som hade gjort samma sak och jag fylldes av denna STOLTHETEN. Vilken resa vi gjort tillsammans och vad långt vi kommit även om det inte känns så alla dagar. 

I tisdags var Skruttan på ett av sina tuffaste terapipass som hon någonsin varit på om jag slår ihop denna omgång som nyss börjat och den som avslutades för ett par år sedan när hon var liten. Det var inte samma tjej som gick in som kom ut men samtidigt får jag tänka att hon måste igenom det på samma sätt som vi har gått igenom allt det andra fastän alla mamma~instinkter i mig skriker att jag ska skydda henne och det är just det som jag gör på ett sätt när jag låter henne gå på detta. Jag skyddar henne från det som blir värre ju längre det finns där inne. Jag såg på kvällen att detta kommer att bli en lång natt och att reaktionerna även kom bland syskonen så valet var enkelt ~ dagen efter blev en ledig dag för oss alla där vi bara fick vara och ta hand om oss själva och varandra och det som kom upp till ytan. 

Och här kommer min stolthet fram! För jag har verkligen lyckats med hjälp av dem vi har runt oss och med hjälp av dessa små troll bygga upp en familj som är sammansvetsad och som vågar lita på varandra och som framför allt finns för varandra vare sig det är med eller motvind och det värmer. Att se dessa tre syskon ta hand om varandra även om det var irritation stundvis för att man inte riktigt orkade med sig själv så fanns kärlek. värme och förståelse och man kunde läsa av när den andra klarade att man sa ifrån eller när den behövde en kram. Jag kan inte med ord förklara alla känslor som fanns och finns där inne. När vi kom från Helvetet var detta troll som inte kunde något, inte trodde att de var värda något för att de hade fått höra det så många gånger av honom och hans ord var starkare än mina att jag älskade dem för de hade förljts av slag och bestraffningar om man inte lydde. Nu vågar de ta sin plats och de ber inte om ursäkt för det!

Samtidigt ser jag hur mycket fortare ett barn kan anpassa sig efter den nya miljön och det glädjer mig samtidigt som det skrämmer mig. Hur många är det inte som gjort mitt jobb en gång och sen fått domen från Tingsrätt eller Hovrätt att barnen ska tillbaka och så har barnen minst lika fort förändrats till den de en gång var igen ~ det rädda lilla barnet som ber om ursäkt för att det lever och inte kan göra något rätt fast det enda de gör är att andas och vara just barn? Jag är glad att jag inte är en av dem som behöver sitta med dessa livsavgörande beslut på mitt bord för jag tror inte att jag skulle kunna sova en endaste natt om jag skulle ta dem utan fundera om jag hade gjort rätt eller fel även om jag utgått från lagen. 

Samtdigt funderar jag över vad det är som gör att det ska krävas så mycket innan man kan komma till denna stolthetskänsla över det man har presterat? Är det jantelagen eller är det just det att det är så mycket lättare att ta åt sig kritik än beröm? För hur många gånger har jag inte under resan och jobbet med att bygga upp mig och barnen fått höra att jag ska vara stolt över det jag har presterat och det jag har lyckats åtstadkomma? Med att det är trygga barn som tror på sig själv igen som jag har kunnat få fram från de spillror som de en gång var och ändå så har jag inte kunnat ta det helt till mig förän nu när jag såg dem. Är vi här i Sverige så djupt nere i Jante-lagen att vi hellre ser våra fel och brister än det som vi lyckas med?

Ja jag skulle kunna bo bättre men jag kan samtidigt välja att se att jag har ett hem jag kan vara stolt över för det har allt vi behöver och egentligen mer än det fastän vi började från noll. Ja jag skulle kunna ha en splitterny bil men för första gången har jag en bil som är min och ingen annans och den har jag valt och den fungerar och är relativt ny. Ja jag har skador efter misshandeln men jag kan fortfarande sköta mig själv, mina små troll och mitt hem och vardag fastän jag inte kan jobba. Det finns massor av saker jag kan ta upp men om man fortsätter att tänka lite längre så går det faktiskt att vända det mesta till något positivt bara man försöker. Och livet blir lättare om man ser det från det hållet och idag tänker jag välja att inte se Jante-lagen alls och njuta av att känna mig stolt över mig själv om mina underbara små troll som är min helt underbara familj och nej vi är inte normala men vi är normala i våran lilla värld och vi älskar och respekterar varandra och det har visat sig att det räcker lååååååååååååångt!

  CRAMAR   

 

monica lorentsen

25 oktober 2013 13:18

Kram goa du,,saknar dig o önskar dig o de dina ALLT gott som finns

ensammalejonmamman

25 oktober 2013 21:00

Saknar dig med ska du veta och skickar det bästaste till dig och hoppas att vi snart hörs bara tiden hinner i kapp mig här igen!
CRAMAR I MASSOR

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...