"Det har kommit ett brev från Tingsrätten och domen har vunnit laga kraft och nu vill de att vi avslutar vårdnadstvisten" 

Orden i telefonen kom från min advokat och jag visste inte om jag skulle känna lättnad eller fasa för det fanns ämne för att känna båda i det budskapet och åter kommer kaoset inom mig att varför kan det inte bara få vara lugnt ett tag och ändå så vet jag att det måste vara så här för att vi ska komma till slutet! Det är bara att samla ihop kraften som egentligen inte finns men ändå gör det och fortsätta kämpa framåt på vägen som går både uppåt och neråt och se det postiva att han ändå blev fälld, de visade mig och barnen att det han gjorde mot oss var inte rätt och de trodde på oss! 

Sen hör jag det ordet som får mig att bli stel i hela kroppen för det betyder svek för mig och det är "Förlåt jag vet att jag skulle ha pratat med dig innan jag gjorde detta men jag har skrivit brevet till Tingsrätten utan att prata med dig för jag vet ju vart du står" 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör det som kommer efter förlåtet för att jag ens hann tänka tanken att han skulle svika mig visar hur bränd jag är! När han läser det för mig rinner tårarna ner för kinden, varma och full av känslor för de ord han har fått ner visar att han verkligen förstår varför jag har gjort de val jag har gjort under resan och hur mitt liv ser ut och har sett ut! Han har inte bara lyssnat på det som jag har sagt utan han har sett, tagit till sig det och lagt in känsla när han skrivit ner det men framförallt så lägger han skulden där den hör hemma och lägger den inte hos mig! Många tänker nog att det är det en advokat ska göra....... ja det ska den men det är inte på det sättet som han skrev det utan i detta brev fanns det medmänsklighet! 

Många gånger känns det som att det är just denna delen som fattas när man ser till samhället men även till människorna som lever här! Alla har så fullt upp med sitt och man är rädd att lägga sig i vad andra gör och hur det ska uppfattas att den delen på något sätt har försvunnit! Bland myndigheter känns det som att den inte finns alls för vart är medmänskligheten i att ett barn ska behöva träffa den föräldern som den har vittnat mot att den har misshandlat henne och att han sedan även blev fälld för det och fick ett fängelsestraff? Jag kan inte låta bli att undra hur många fler kvinnor än jag som fått höra efteråt att de som fanns runt dem "sett att något inte var rätt men att ingen vågade fråga eller reagera"! Varför vågar man inte göra det egentligen........ man vågar ju säja det efteråt och det är något som sårar så fruktansvärt att jag tycker att det är bättre att man inte säger något alls för det är som en kniv som sticks in för man önskar inget hellre när man befinner sig i helvetet att någon skulle göra något för att hjälpa en! 

Att vara en medmänniska är egentligen inte svårt! Det är bara att tänka hur man själv vill bli behandlad och bemött av andra och vara så mot dem man möter! Har du någon gång tänkt på hur mycket ett leende betyder att få när du går förbi någon på gatan ~ det kan förgylla hela din dag! Att bara få ett sms som visar att någon tänker på dig och finns där kan få den svartaste dagen att åtminstone bli grå och få de tyngsta stegen att bli lättare att ta och det är ett steg i rätt riktning för hur det än är så är det så att ingen kan göra allt men alla kan göra något och efter år av kämpande vet jag att det minsta ljuset i vardagen kan göra att man orkar en liten bit till så våga var en medmänniska!

Det är steget ut i det okända som gör att de nya vägarna öppnas och vi utvecklas och blir de personer som det var meningen att vi skulle bli men det är inte alltid som vi klarar att ta det steget själv! Myndigheterna har sina linjer och lagar att gå efter det har jag insett efter dessa år och det skulle jag kunna skriva en miljon inlägg om och kanske kan jag påverka det en dag men inte nu men det är idag som du och jag kan göra något för att göra vardagen och livet lite mera medmänskligt att leva i............... bara vi vill

  KRAMAR