Som jag har hatat det uttrycket och alltid tänkt att "Ja det är det säkert! Alla andras men inte mitt!" tills idag när jag fick en AHA-upplevelse när jag hade tvättstugan och gick förbi en rosbuske och tittade på den med nya ögon och insåg att mitt liv är verkligen en dans på rosor för det är inte som jag tidigare tänkt ett rosa skimmer över det om man tittar på rosorna och jag kunde inte hindra leendet som kom på mina läppar! Äntligen har jag hittat något som finns i den "normala världen" som passar in i min totalt motsatta värld och som jag känner är så klockren   

Troligen kommer väll någon att tro att jag slagit i huvudet eller något efter detta inlägget men jag bjuder på det för jag har inte sagt att jag är som alla andra men jag kan lova att jag är vid alla mina sinnens fulla bruk, eller iallafall lika mycket som jag varit när jag skrivit de andra inläggen i denna blogg  . Fast jag får väll ändå försöka förklara min liknelse innan jag blir inlåst i ett rum utan saker med en tröja som gör att jag sitter och kramar mej själv hela dagar utan annan sysselsättning.

För första gången kunde jag se hur det skulle vara att vara att verkligen dansa fram på rosor! Jag som älskar den blomman mer än andra blommor, troligen för att de två männen som alltid fanns i mitt liv för mej i vått och torrt alltid gav med dem när jag fyllde år när jag var yngre och därför är de speciella för mej, har bara sett dem som något som är helt underbart och för mej så speglade de verkligen kärlek och skönhet! När jag såg dem idag så kunde jag se taggarna och jag kunde se att de var många och att jag inte alltid såg vart de fanns för vissa var stora och andra var små, vissa satt på stjälken medans andra satt på stjälken till bladet! Att dansa över dessa gör ont och man får sår och kanske om man är känslig och får tillräckligt många så kan det lämnas kvar ärr som en påminnelse om för många kontakter med det som för mej stod för kärlek och skönhet!

Jag kan se framför mej hur det är att dansa på något som inte är platt utan runt! Det gäller att inte ha för hög fart utan stanna till ibland och hitta balansen men ändå inte stanna för länge för då tappar man fotfästet med och när man ska ta steget så är det svårare om man stått helt stilla. Med andra ord för att kunna dansa på rosorna så måste man hitta den farten genom livet som är den perfekta för mej och den platsen som jag befinner mej på precis då i "rosbusken" Samtidigt lär jag minnas den erfarenheten som jag fått genom de andra stegen som jag gått, hur jag kunde komma vidare då utan att få sår, trilla av eller tappa den perfekta farten för att komma framåt! 

Det finns små vägar på sidorna som ser ut som de ska leda någonstans men de gör kanske inte det för att "kvisten" gått av eller att den inte håller. Kanske är inte den tjockaste kvisten heller den lättaste utan jag kanske måste prova mej fram och då behöver jag mod för att lita på mej själv och min intuition och det är där jag befinner mej idag i livet ~ att våga ta steget ut i det okända och våga lita på att det ska hålla, att jag ska hålla och att jag gör rätt! Bladen som jag går på kan vara hala av regn eller att det är fel väg men jag måste ändå våga prova och lita på att "rösten" som finns inom mej vet vad som är rätt här och nu OM jag inte vågar så kommer jag inte att vinna heller och kanske var det meningen att jag skulle se denna rosenbusken justidag trots att jag gått förbi den 100 gånger och den just bara varit en rosenbuske!

En sak vet jag ~ när man vågar ta steget ut i det okända så finns det någon där som ger en svaret vart man ska ta sitt nästa steg på rosen för att dansen ska fortsätta för idag är dagen jag insåg att livet är en dans på rosor även om det inte har ett rosa sken runt sej

  KRAMAR