..........Som man inte vet om att de finns där någonstans men de kommer fram när man behöver dem! Jag har känt det som att jag har stått och stampat på samma ställe i vad som har känts som en evighet (Jag vet att det inte har varit det men OM man är Sveriges största tidsoptimist så är alla dagar som inte innebär framsteg en evighet) Det känns som att alla tankar och alla reaktioner bara har stannat, de har fastnat i ett läge där de har stått på paus och det har känts hur frustrerande som helst för samtidigt så har det bara varit ett kaos inom mej av känslor men de har inte resulterat i något, jag har inte känt att jag har utvecklats och att jag har bearbetat! 

Min terapeut sa till mej förra gången och även denna att hon önskade att hon hade en bild som visade mej hur jag hade sett ut när jag kom första gången till henne, hur jag hade sett ut i halvtid och hur jag såg ut nu när vi håller på och avslutar för det skulle få mej att inse vilka framsteg jag har gjort för hon såg inte samma person framför sej! Jag inser också att jag inte är samma person egentligen för nu vågar jag tro på mej själv och jag vågar tro på att det finns en framtid! Jag vet att det inte var mitt fel det som hände för det spelar ingen roll vad jag hade gjort så hade resultatet blivit det samma ~ jag hade fått skulden och blivit bestraffad! Samtidigt så känner jag någonstans är det verkligen "meningen" att det ska behöva ta så här lång tid för att jag ska komma till den insikten?!?!?! Tydligen och samtidigt så kommer minnet av vad en klok person sa när jag bodde på skyddat boende att det tar minst lika lång tid att bygga upp det som brytits ner som det tagit att bryta ner det och jag inser att för en gångs skull så är jag beredd att låta det ta tid ~ bara jag vet att det inte kommer att rasa för minsta "vindpusten". Jag är beredd att inte vara den tidsoptimist som jag alltid är utan låta det ta tid och låta det bli ordentligt gjort och ge mej en riktig chans! När jag kommit till den insikten så känns det som att jag lättar och som om jag kommer flera steg framåt bara av att tillåta mej att stå still, bara att tillåta mej att det tar tid, bara av att tillåta mej att vara det jag är ~ en vanlig människa!

När jag lägger barnen så kommer ett minne! Jag minns den dagen när jag skulle klara ett bärtest! Det skulle göras på tid och det var samma krav på mej som tjej som det var på killarna. Först så skulle man bära i ena änden för att sedan byta och även bytena skulle ske på tid, det skulle bäras uppför trappor, nerför, på planmark och massor av andra krav ! Det kändes bara som att det fanns inte en chans att detta skulle fungera för fastän jag styrketränat massor så har jag som tjej inte samma förutsättningar som en kille! Dagen kom när vi skulle göra provet och jag kände mej hur nervös som helst och han som jag skulle göra detta tillsammans med som var instruktör tittade bara på mej och sa: Kom så går vi och sätter oss och pratar lite innan vi kör!

Vi gick och satte och en bit bort och en annan i min klass fick bära innan! Mathias som han heter tittade på mej och så sa han: T! Det spelar ingen roll att dockan som ligger där väger 85 kilo, att båren väger och utrustningen väger för det är inte det som är problemet ~ det är här problemet sitter (Han knackade med handen på mitt huvud). Så länge ditt huvud säjer till dej att du inte kommer att klara detta så kommer du inte heller att göra det, och då spelar det ingen roll om du bär en tändsticksask upp för trapporna, du kommer inte att klara det! Nu går vi och gör detta med inställningen att det är lätt, det kommer att gå och det är inga problem! 

Vi reste oss och jag fick en enorm kram som jag kan känna än idag! Jag kan känna hur den gav styrka genom att någon trodde på mej men även genom att han hade låst upp min egen tanke ~ att jag skulle klara det! Jag gjorde det med och jag insåg den dagen att man klarar så mycket mer än vad man tror att man ska göra bara man aldrig slutar tro på sej själv! Jag har tänkt på det många gånger under denna resa! De gånger som jag har tänkt att jag ska orka fram till en viss punkt så är det precis som Mathias sa den dagen ~ när man kommer till den punkten så finns det ingen energi kvar! Man är slut för hjärnan är inställd på att den ska klarar fram dit och inte längre men när jag tänker att jag måste orka men inte begränsar mej så tar jag slut, känner mej trött men energin tar inte slut på samma sätt!

Egentligen är det bara jag själv som kan och är den som sätter krokben på mej själv! Det är bara jag själv som begränsar mej själv och det jag kan och klarar! Det är klart att vi har fysiska, ekonomiska begränsningar och att lagen och samhället styr oss men den som begränsar oss mest är ändå i själva! Hur många gånger tänker inte jag att jag kommer aldrig att klara detta och hur många gånger får jag inte rätt.....................................

Min morfar använde ofta uttrycket att var och en är sin lyckas smed och jag inser att det är så det är men samtidigt så är det så att det är upp till var en och att välja om man vill att ens tankar ska göra en svag eller stark! Idag är jag ännu tacksammare än tidigare att jag har den bakgrunden som jag har och att jag har de postiva minnena från förr med mej som gör mej stark! Jag har sagt det förr att allt som händer och sker har en mening och det känns ännu mer så just nu för idag känner jag mej stark och tanken gör mej ännu starkare!

  KRAMAR    

 

Kärlek och Styrka

30 mars 2012 15:27

Hej goa du. Nu har jag fått fixat mig en blogg. Välkommen in och kika. :-) Nu har jag tid att kolla in din blogg med. Massa kramar. M /KarlekochStyrka

http://minkarlekochstyrka.blogg.se

ensammalejonmamman

31 mars 2012 23:00

Å TACK goa du! Lägger en länk till dej och skickar massor av KRAMAR till dej med kärlek och styrka i!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...