Idag var jag och Skruttan på en mataffär, de andra två hade valt att de inte ville följa med utan ville stanna kvar hos mormor och morfar när jag skulle åka för att handla, när det kommer en polis pikebuss med sirener och blåsljus på, och strax efter den så kommer det en vanlig polisbil även den med sirener och blåsljus och de åker mot hållet som vi åker hemåt men även till mormor och morfar! Skruttans kommentar är: Mamma! På dagis har vi lärt oss att om det kommer bilar med sirener på då ska man skynda sej att springa långt från vägen för då har de bråttom! Jag kunde pusta ut för hon hade inte förstått att det var polis och det var inte kaos som det hade varit i somras!

Sen kom kommentaren från en tant som stod bredvid mej: Undra vad det har hänt för trafikolycka nu då?!!??!!??!!??! Det var först när hon uttalade de orden som jag insåg hur sjuk min första tanke och min reaktion var för hennes var ju naturlig och ändå så kände jag att jag tittade på henne som att hon var knäpp och hade den mest onaturliga reaktion som man kunde ha och ändå är det ju så som hon tänkte som jag "borde" ha tänkt om jag hade haft ett "normalt" (vad jag avskyr det ordet) liv! Jag insåg där  att min kropp i den stunden som den hörde sirenen och såg polisbilarna så fanns tanken och reaktionen att Han hade hittat dem medans jag var och handlade och att det var dit poliserna var på väg! 

I de här situationerna så har hjärnan och kroppen en sån fruktansvärd överläggning med varann så det är så svårt att förklara så att någon som inte befunnit sej i situationen ska förstå, det går nästan inte! Hjärnan vet att OM han skulle ha hittat mina två döttrar som inte är med mej så skulle jag ha fått reda på det! Om inte mamma och pappa hade kunnat ringa så skulle polisen göra det! Hjärnan berättar för mej hur stor chansen är att han ska kunna hitta dem precis där och då och allt annat för att kroppen ska bli lugn och tänka precis som tanten att undra vilken trafiksolycka som har hänt nu men kroppen lyssnar inte för den har för många minnen som den kommer ihåg i de här situationerna! Det är dessa som min terapeut kallar för kroppsminnen och som man inte kan bearbete på samma sätt som de psykiska minnena för de finns i kroppen och man "känner" dem och det gör jag verkligen!

I de här situationerna känner jag hur ont det gör i mej när han säjer att jag kommer aldrig att kunna komma ifrån honom för han kommer aldrig att låta mej få lämna honom, jag känner hur ont det gör när han säjer att jag inte kommer att få ha barnen för han ska se till att han får dem, jag kommer inte att klara dem för jag klarar inte ens att ta hand om mej själv, jag känner hur ont alla orden/ hoten gör och jag känner hur alla uttalad ord trycker ner mej! Jag kan höra att det spelar ingen roll vart jag än tar vägen så kommer han att hitta oss, Vad jag än gör så har han kontrollen och i det läget så kommer allt tillbaka och det spelar ingen roll vad hjärnan säjer till kroppen! Det enda som gör att jag klarar av att hålla kvar kontrollen över mej själv är att jag vet att om jag tappar fokus så kan jag inte göra något! Då är jag svag och kan inte hjälpa någon! Jag kan inte skrämma Skruttan och bara jag gått igenom scenariot tillräckligt många gånger i mitt huvud (för mej så känns det som en evighet men i verligheten så tror jag inte ens att en minut gått) så inser jag att det är inte det som hänt för precis som hjärnan säjer så har inte telefonen ringt!

För varje gång som tanken vinner, som jag inser själv att det är inte det värsta som hänt och som jag kan övervinna kroppsminnena så känns det som att jag vunnit ytterligare en seger! Jag vet att jag kommer att få leva med mina psykiska och fysiska minnen och det kommer barnen med att få göra men samtidigt så ser jag att både hos dem och mej så dröjer det längre mellan de jobbiga perioderna och när minnena kommer så kan vi snabbare lägga dem åt sidan. Det finns minnen och saker som påminner varje dag men det är saker som finns där omedvetet som att jag aldrig låter barnen gå ut utanför dörren utan att jag tittat innan, det är något jag gör idag av rutin och mycket annat och kommer att göra så länge jag är med dem men det är min vardag nu!  Samtidigt så skulle inte jag vara den jag är idag utan dessa minnen!

Den som sa att tiden läker alla sår den har fel tror jag men en sak är jag helt övertygad om och det är att att minnena och såren bleknar med tiden! Livet jag lever idag är inget dröm liv men samtidigt så väljer jag att se det som så att jag har fått en andra chans för det var meningen att jag skulle dö och jag gjorde inte det! jag har fått en andra chans och jag tänker ta den! 

Vi lever inte drömlivet, men finns det egentligen någon som gör det OM de skulle vara ärlig för jag tror inte att det finns ett liv som bara är en dans på rosor men det skulle inte skada om det hade varit lite mindre med taggar i den dansen som jag dansar i livet men men...............................................
..............  kanske kommer det med en dag! Kanske en dag är vi trygga och fria och kan tänka när vi hör sirener och ser polisbilar "Undra vart det har hänt en trefikolycka nu" och luta mej tillbaka och fortsätta dricka kaffet UTAN att ha en överläggning med mej själv och ett hjärta som är i halsgropen   

  KRAMAR     

 

Leila

25 mars 2012 03:07

Näe vännen, ingen lever nåt drömliv. Precis som du skriver så é inte livet alltid en dans på rosor. Men jag hoppas innerligt att dina rostaggar försvinner snart. Vet att du é stark och har styrkan, beundrar dig ändlöst mycket för det. Men ibland blir jag så ledsen och lider med dig. INGEN ska behöva ha det så. Kan inte ens föreställa mig vilket helvete du måste ha haft, och har. Men hoppas du vet att jag tänker på dig gumman, även om jag inte skriver o kommenterar alltid <3 KRAMIZAR i ett stort fång

ensammalejonmamman

25 mars 2012 03:35

TACK vännen!
Jag vet att du tänker och finns där och din omtanke ger styrka ska du veta och den behövs och jag är så tacksam för den!
En dag kanske taggarna trillar bort, iallafall några ~ jag hoppas och tror det iallafall!
MASSOR, MASSOR av KRAMAR tillbaka till dej och TACK att du finns

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...