Om jag går in någonstans där det är många som ska ha hjälp och jag väljer att jag iallafall vill ha hjälp eller vill handla där så har jag fått lära mej att jag får helt enkelt vänta på min tur eller så får jag låta bli att få hjälp/ handla! Mina barn har fått lära sej att lever man som barn till en mamma som lever själv så får man vänta på sin tur och det hjälper inte att puttas, skrika, knuffas eller på andra sätt försöka att komma före för man får inte hjälpen fortare iallafall. När jag kommer till kassan och ska betala maten som jag har lagt i korgen i affären så har jag lärt mej under min uppväxt att man ställer sej i kön och väntar på sin tur att få lägga varorna på bandet och på att få betala! Jag kan göra listan hur lång som helst på olika situationer som jag har fått lära sej att man väntar på sin tur och när man väl kommer dit så är det någon som på något sätt visar att nu är det din tur! Ett exempel på detta är att man får en kallelse från läkaren att "då och då är det din tid att komma till doktor Duktig för att han ska kunna göra så att ditt ben blir bra för nu har du väntat så snällt på att det ska bli din tur i väntelistan"! Det finns hur många exempel som helst på när det finns fungerande listor och det finns fungerande system och jag förstår att det kan vara så att om man har fått en tid så kan det vara så att den som man fått tiden hos blir sjuk och att man därför måste boka om tiden det har jag full förståelse för!

Nu tänker jag skriva från   vad jag tycker, tänker och känner! Jag har kämpat i snart 3 år och jag tror inte att någon levande människa kan förstå hur mycket energi det går åt till det, hur mycket det sliter på kroppen och hur mycket det tar på kroppen! Jag gjorde det inte förän kroppen bara så stopp och jag hamnade på sjukhuset och jag tror inte att det gick in riktigt iallafall för om det hade gjort det så hade jag inte orkat fortsätta utan jag hade gett upp där och då! Det heter att inför lagen är vi alla lika och ingen ska dömas oskyldig, man ska hellre frias än fällas om det inte är helt säkert att man är skyldig och jag vet inte allt fins som står där men just nu så kan jag inte tycka att alla människor är lika inför rättsväsendet och det gör mej livrädd när jag tänker på att det är de som har "mitt livs avgörande i sina händer"

Härom dagen ringde min advokat till mej och säjer "Rättegången är inställd!" Hjärtat stannade i bröstet och fastän han fortsatte att prata på en gång så hann miljoner med tankar att passera i min hjärna att de hade lagt ner allt, att han var fri, att de hade bestämt att trots allt så var överklagan inte beviljad och jag vet inte allt men sen så hörde jag ju trots allt det som han sa att det fanns ett nytt datum satt redan. Jag kände att jag inte ens orkade reagera som jag hade gjort tidigare för det är inte första gången som det händer under denna resan att det förändras så det var inte bara febern som gjorde att jag höll mej lugn! Vi fortsatte att prata ett tag och sedan så hör jag mej själv fråga varför inte rättegången blev när den var tänkt! 

Jag hade kunnat bita mej i tungan, slagit kullerbytta, städat hela huset eller vad som helst för att få den frågan outtalad för jag visste redan innan svaret kom att det skulle vara ett svar som irriterade och retade upp mej för så mycket har jag lärt mej under dessa år att det inte är vanliga saker som är orsaker till sånt! På en gång som jag hörde svaret så ångrade jag ännu mer att jag ställde frågan för svaret var att det hade kommit in så mycket nytt/ akut så de hade skjutit upp den! Inte ens 40 grader i feber klarade av att hålla mej lugn då! 

Jag kan inte förstå det! Om alla är lika inför lagen och Rätsväsendet, man ska se till allas värde och alla de fina sakerna - hur kan de då göa så här? Vi skulle äntligen få ett slut på detta och med denna domen så skulle de komma ett slut med vårdnaden! Barnen skulle få de svaret som de förtjänat i år att få veta - om det kommer att bli tvingad att återvända till Helvetet eller inte! Vi skulle få en dom och eventuellt ett straff och under den tiden skulle vi kunna röra oss som vi ville här i Sverige, jag skulle inte behöva vara på helspänn hela tiden och vara rädd för att han ska hitta oss hela tiden. Vi skulle få ett avslut och kunna starta ett nytt liv som jag tycker att vi förtjänar! 

Vi hade fått ett datum och jag var inställd på det, jag hade förberett för hur barnen skulle bo medans jag var borta och jag hade förberett vilka jag skulle h med som stöttning och så blir det bara avblåst! Jag som äntligen skulle få ett slut på en del av mitt helvete och skulle kunna starta om på ett nytt kapitel. Kan de inte förstå att det är människor som de jobbar med som har känslor och inte robotar?!?!?

För mej så visar detta att misshandlarna på mej och den på våran äldsta dotter är inte lika viktig som de andra som är där! Vi är inte lika viktiga som de andra fallen som är där hos dem så därför får vi vänta! Jag vet att det är annat som spelar inte på att det är så rent teoretisk men det känns så för mej och det spelar inte någon roll vad någon säjer för så känns det för mej för de valde att flytta mitt och ta de andra före! Jag har lärt mej att i ett kösystem så är det så att när man låter någon gå före så är det viktigare eller så är det mer bråttom alltså är inte jag så viktig eller så tänker de att eftersom jag snart har klarat ( när rättegången är har jag klarat mer än det) tre år så klarar hon lite till, men det känns att jag kommer inte att göra det!

Om alla ska vara lika inför lagen när de döms så tycker jag att det ska gälla även när man ska vara målsägande, vittne eller vad du än är men så är det inte idag och jag tycker det är skrämmande. Många gånger läser jag i tidningen och tänker att Oj vilken tur eller otur den personen har för jag inser att det skiljer sej så mycket mot ett annat fall och ändå så är detaljerna sååååååå lika! Kanske är det dags för Svensk lag och rättsväsende att leva upp till att alla är lika inför lagen för jag känner efter mitt besked att det inte är så för jag känner det precis som att de skiter i hur jag mår eller känner det för jag har klarat det så länge så det är klart jag klarar det lite till men det finns inga garantier! Det är människor som är "insatsen"  när man kommer till rättssysstemet kanske är det just det man glömmer när man tänker på värdet när man sitter där och ska döma..............................................
...........

  KRAMAR    

 

Ulliz

24 mars 2012 09:20

Jag förstår din frustration och jag håller med dig till fullo. Det är helt enkelt FÖRJÄVLIGT.. Älskar och finns för dig. Puss <3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

24 mars 2012 22:42

TACK för att du finns och jag finns för dej med och tillsammans klarar vi allt Sis!
Älskar dej PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...