Jag kan vara lugnet själv, jag kan vara resonabel och jag kan se det ur både en och två och tre synvinklar men när det är någon som gör eller behandlar mina barn fel då finns det bara en reaktion hos mej och det är att lejonmamman vaknar i mej och jag skyddar mina barn till vilket pris som helst! Mej kan man göra saker emot men man gör inte vad som helst mot mina barn och man bestraffar inte dem för val som jag gjort i mitt liv det är en sak som är säkert för då väcker man verkligen Lejonmamman i mej! Rätt ska vara rätt och är man vuxen så sköter man konflikter som en vuxen människa och håller barnen utanför!

Om jag bara skulle vara mamma och agera som jag kände efter allt som barnen redan har varit med om och har med sej i ryggsäckarna så skulle jag sopa framför dem så att de inte snubblar på småstenar, jag skulle tugga maten åt dem så att de inte sätter i halsen, jag skulle inte låta dem gå utanför dörren för att de inte skulle bli sårade eller besvikna på andra människor igen men jag vet att det inte skulle vara för deras egna bästa! De behöver lära sej att inte allt är farligt och att inte allt gör lika ont och sårar lika mycket som deras tidigare erfarenheter gjort alltså låter jag dem leva ett så normalt liv som det bara går, Jag biter mej i tungan och låter dem ta sina egna fajter, Jag låter dem se att man inte "dör" av att säja ett nej och att man inte får ett slag för att man gör det, att man inte blir idiotförklarad för att man ställer frågor som man ställde tidigare ~ jag låter dem lära sej att det finns de som bemöter dem naturligt och hur det ska vara där de tidigare haft de sjuka erfarenheterna!

För flera månader valde jag bort en person i mitt liv som jag kände jagade mej, tog min energi och som jag kände inte respekterade mej, som inte behandlade mej eller barnen på de sätt som jag tyckte att hon skulle! jag berättade varför jag valde att inte umgås med henne och innan jag valde bort henne ur mitt liv så var det många tankar, funderanden och övervägande just för att min äldsta och hennes äldsta var bästa vänner! Jag förstod att det kunde bli en konstig situation men bedömde att vi båda var vuxna människor och att vi skulle se till barnens bästa och inte låta detta gå ut över dem! Jag inser idag att jag var naiv och att det finns de som inte växer ifrån sandlådenivån någon gång! Jag kanske aldrig kommer att komma från min naiva tankesätt men för mej är det så att om man är vuxen så låter man konfliter och beslut som man gör som vuxen stanna hos den vuxna utan att påverka ens barn mer än vad de behöver göra! Trodde att alla som var vuxna och föräldrar tänkte så men inte då!

Idag var jag ute med barnen och såg på mina döttrar att det var något! Visade sej att två barn som var i lekparken, varav en var dotter till denna som jag valt bort att umgås med, hade skrattat för att de hade stövlar och galonoveraller på sej fastän det inte hade regnat! Mina barn valde själv att sätta på sej detta eftersom de älskar att leka i vattenpölarna men även för att det blåste och att då dessa håller blåsten ute. Jag sa bara till tjejerna att de inte skulle bry sej och att detta är sånt som man har på sej på våren och hösten - konflikten var löst och de fortsatte att leka och vara stolta över sina nya overaller och lyckliga över att kunna leka i vattnet! 

Senare på kvällen när vi sitter vid bordet och ska äta så tittar Skruttan på mej och jag ser hur henes ögon börjar fyllas med tårar! Jag förstår vad som ska komma redan innan frågan kommer över hennes läppar : Mamma! Får en vuxen förbjuda ett barn att leka med ett annat barn?

Jag känner bara att jag vet inte vad jag ska svara för jag vet direkt vad det rör sej om! Jag svarar så som jag tycker att man inte får det om det inte är så att det är ett barn som slår eller hela tiden gör illa eller har sönder saker eller att man hela tiden bråkar att man då som mamma kan säja att man inte vill att man leker med det barnet den dagen för att det bara är bråk! Då ser jag axlarna börjar skaka och att hon inte kan hålla tillbaka tårarna! 
- (namnet på barnet) sa att hon fick inte leka med mej för att du och (namnet på mamman) är osams! Så hon har förbjudit henne att leka med mej!

Jag känner att jag kokar inombords för jag tycker att som vuxen så låter man inte sånt här gå ut över barnen! Man straffar inte barnen med att de inte får leka med varann för de var bästa vänner och lekte varje dag! Att det var så det hade jag redan förstått eftersom vi inte hade sett den andra tjejen någon gång på dessa månader men nu var det uttalat och det hade rivit upp ärr hos Skruttan! Ärr som hennes sk pappa har gett henne när det kommit förbud på förbud och nu är det ytterligare en vuxen som gjort detta mot henne. Jag känner att jag vet inte vad jag ska säja för detta finns inte i min värld att man kan göra så hä för man drar inte in barn i något som är mellan vuxna och vi är inte osams. Jag vill inte ha en människa i min närhet som jag känner tar min energi så att jag interkar något och som jag känner mej jagad av! Jag vill inte ha en människa i min närhet som jag känner att jag inte får något utbyte av och som inte respekterar det jag säjer men osams är det sista vi är! Jag förklarade det och kan inte hon ta det så är det upp till henne!

I och med denna händelsen så kommer massor med tankar och reaktioner! Är det verkligen så här det är att föräldrar bara ser sej själv och sätter sej själv först? Det är ju inte mamman i detta fallet som kommer i kläm utan dottern! Jag vet att hon uppskattade att leka med Skruttan massor för vi hann bara hem från dagis så var hon här och frågade henne om de skulle leka! Hon var här hemma ofta och pratade eller kom och frågade efter en kram! Ser man inte som mamma att man sätter sin dotter i en sits? Hon vet om våran situation och en dels om barnen varit utsatt för och då känns det som att hon inte tänker längre än på sej själv för tror hon att jag ska bli vän med henne för att min dotter inte får leka med hennes dotter?

Ikväll så kom det ännu mer funderingar från Skruttan varför mamman gjorde detta! När Skruttan skulle somna sa hon: Jag tycker synd om L för jag vet att hon tyckte om att leka med mej för det sa hon mamma många gånger!

Jag känner att när sånt här händer så väcks Lejonmamman i mej och jag kan inte tänka klart för det känns så fel att en förälder inte kan se vad de utsätter sina barn för! De sätter sej själv först och ser inte till att barnen hanmar i en situation där det inte själv kan välja vem det vill leka med! Det kan inte vara så roligt att sitta i lekparken med sin gamla bästis och säja att min mamma säjer att inte jag får leka med dej!

Ibland undrar jag om det finns vuxna som stannar på den nivån som man befann sej på när man lekte i sandlådan. Om inte du vill leka med mej så får inte du låna min hink det är bara det att när man blir vuxen så är det inte döda ting som det handlar om utan det är ens barn, levande individer med känslor och tankar. Jag känner att om man är en förälder så måste man se till barnens bästa och det är inte att involvera dem i ens egna konflikter och vad man tycker och tänker till 100%. Vi leer tight här hemma för vi har gått igenom helvetet tillsammans men samtidigt är barnen bara involverad i det som de måste vara involverad i! När det var rättegång höll jag mej så nära sanningen jag kunde ~ jag sa att jag skulle träffa poliserna och att de skulle prata med mej om vad pappa gjort mot oss för jag ville inte ge falska förhoppningar! Idag när detta kom upp så förklarade jag så gott jag kunde att jag var inte osams med henne men jag ville inte vara vän med henne men det var inte så att barnen inte fick leka för det utan jag tycker att de ska leka om de vill det! 

Som vuxen är det dags att växa upp ur sandlådan och lära sej att sära på vad som är en strid för enbart vuxna och vad som ska involvera barnen! Man ska inte använda barnen som vapen för det är bara så att man som förälder har ett ansvar att barnen ska må bra och framförallt få vara barn och vara utanför allt detta men tyvärr så verkar inte alla ha förstått det. Känns som att jag kommer att koka över detta några dagar till mej en sak vet jag iallafall och det är att jag kan gå rak i ryggen och stärcka på mej för mina barn drog jag inte in i någon konflikt som är en vuxenkonflikt och kommer inte att göra heller för i mina ögon är inte barn ett vapen de är en gåva som jag har fått och det är mitt ansvar att de ska må bra och ha det bra!

  KRAMAR     

 

Petra

4 mars 2012 07:11

Håller fullständigt med dig! Tycker att mamman agerat fel och på ett mycket omoget sätt! Hoppas Skruttan kankomma över detta och att det intesätter sig för hårt :/ Kram

http://www.jenousfantasi.blogg.se

ensammalejonmamman

4 mars 2012 13:34

Hoppas jag med!
KRAM

 

amelie

4 mars 2012 10:11

Underbart och bra skrivit.Ja man förstår inte alls hur vuxna tänker.Sätter barns liv på spel.De själva mår dåligt men kör tyck synd om .Jag har precis avslutat vänskap med ett par som vi försökte bli vän med igen.Men det ska vara på deras villkor.Annars blir man blockad och om skriven igen på hans sida .Kallar det humor !!!! Alla hans vänner ser upp till han som Jesus själv.Nä inga mer såna vänner mer.Hade jag varit du,så hade jag tagit ett snack med denna mamman.Förklara ett och annat.Barnen har all rätt leka.Även om ni inte är vänner.Så himla lågt.Jag hoppas från mitt hjärta det löser sig för dina barn.Poss kram vännen<3 Ha en skön dag <3<3<3<3

ensammalejonmamman

4 mars 2012 13:37

Är så sjukt att inte människor växer upp och kan ta tag i saker som vuxna människor!
Poss och Kram vännen och det är tur att vi kan se saker från ett annat sätt du och jag Love you!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...