Idag är jag så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen, är inne på min tredje kaffekopp redan och börjar fundera varför det inte gör mej piggare och funderar samtidigt om det finns anonyma koffeinister för då behöver jag nog söka dit för jag dricker konstant kaffe hela varkna tiden känns det som även om det inte är så. Och inte blir jag piggare heller.

Pratade med en kompis härom kvällen och vi började prata om detta med sömn och jag kom på att det inte är så konstigt att jag står med ena foten igraven för ärligt talat har jag inte sovit en hel natt på fem år. Undra om man då någonsin kommer att komma i fatt. När jag har varit utan barn så har jag vaknat av mardrömmar istället så så men nu har det varit tillsammans med barnen så länge att en hel natts sömn känns som lyx.

I veckan fick barnen en påse med såna här guldpengar med choklad och här äter vi bara godis på lördagar förutom något fusk ibland så vi bestämde att vi skulle spara dessa till idag. När vi hade ätit frukost sa jag till barnen att de skulle få en varsin guldpeng eftersom det var lördag. Till Plutten tog jag dock bort pappret, hon tog pengen och försvann in i barnrummet och efter ett tag hör jag ett skrik. Ilskan över att inte få ner pengen i sparbössan var stor och nu kan jag skratta åt det gott men det är ju klart att det är där som man stoppar guldpengar.¨

Nu ska jag klä på barnen och så ska vi gå ut och fixa till altan och utemöbler. Igår hoppade jag över det med förklaringen att det kunde vara roligt för barnen att vara med men nu är barnen hemma och fri från dagis idag, det är inte svinkallt utan rätt fint väder så idag vet jag inte vad jag ska skylla på för att slippa. Troligen tar det längre tid och mer funderingar att hitta på en ursäkt än att bara göra det!

Puss

En person som betyder FRUKTANSVÄRT mycket för mej nämnde en förening som jag nu har varit in och tittat på som vänder sej till de som varit med om övergrepp men även till de runt omkring eller om man känner att man vill stödja de som är i en sån situation. Gå gärna in på deras hemsida och titta! De heter Slagfärdiga och jag har gjort en länk till deras sida!

Puss

Hej vännen! Här kommer bilden på hur Herbert ser ut efter att ha varit hos frisören - tänk på att hon var tre år så det är rätt bra ändå!

Puss och tack för att du är du och ingen annan!

Om du vill adoptera honom så är det bara att du säjer till - annars kan vi ju köra med delad vårdnad här på min under cover ha ha ha  

Det är ingen konst att vara modig

om man inte är rädd

Tove Jansson

Jag vet inte vad det är som gör skillnaden men något är det för vissa dagar känns allt jobbigt, motigt och svart men idag så känner jag att jag ler och jag gör det även på insidan - helt utan någon yttre orsak och då går allt så mycket lättare. Jag har för första gången på en evighet kommit några minuter före den utsatta dagistiden och det känns bra och vi gick tom i normalfart till dagis.

Blir så full i skratt varje dag som jag lämnar Smulan och Skruttan på deras avdelning för det finns en pojk där som varje gång jag ska gå skriker Mamma! och vinkar som bara den. Slår aldrig fel och jag blir så full i skratt varje dag. Idag fick jag höra att han gör så till alla mammor för att han ser att de andra barnen gör det till sina men han gör det inte till sin egen. Tänk hur det är barn går helt och hållet sin egen väg och man kan inte få dem att göra saker men när det kommer till polisförhör med barn då ska de klara sej helt själv hur små de än är för då kan man som förälder ha sagt vad de ska göra om man gör ett tecken eller något annat inövat. Tycker det är sjukt för vore barn så lätt att påverka skulle det aldrig vara några tjafs mellan barn och föräldrar!!!!

Idag ska jag ta och plocka undan på min altan! Och här skäller jag på mej själv för jag hade kunnat göra det innan snön kom och innan det blev kallt men det är ju så träkigt att göra det så jag skjuter upp det och sedan hoppas jag ju in i det sista att det ska komma fler dagar med sol så man kan sitta där och njuta. Jag hoppas och hoppas och sedan när snön kommer då är det bara att inse att det blev inte så denna gång heller och bara acceptera att man bor i ett land där det inte är sommar jämt utan det kommer snö oxå. Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och få det gjort. Kanske går det lättare om jag tänker på sol och värme men för att det ska lyckas så får jag nog klä mej varmt och ha ett par glasögon med solbilder!

KRAMIZ   

Jag har upptäckt att jag har en tjuv i min närhet och det är konstigt för den äter upp en av varje sort, nästan,som jag lämnar till honom för att få dem rena

Jag fattar inte hur men varje gång som jag ska tvätta strumpor så försvinner det en av olika sorter. Jag försöker att se vart de har hamnat men de finns inte. Så nu är min slutsats att den äter upp dem och den blir en tjuv i mina ögon. Men något som jag undrar över är om det bara är mej som den utsätter för med detta? Jag skulle vägra att sätta på barnen eller mej omaka strumpor. Jag är svag för mönstrade strumpor så alltså blir det att köpa nya när denna har varit i farten. Nu vet jag den samarbetar med dem som säljer strumpor!!!

JAG ÄR INTE KNÄPP för det är sant den äter strumpor!!!! Och det kommer jag att tro tills motsatsen beevisas genom att jag upptäcker alla försvunna strumpor.

Jag blir både arg och ledsen när jag hör hur soc och andra myndigheter bemöter personer som behöver deras hjälp! Det känns som om oftast så tas det inte på allvar det som finns runt personen som söker för att få hjälp och för att få stöttning. Allt avfärdas som att det hör till ett normalt mönster och att det är så livet ser ut. Känns som om de ger dessa personer en "klapp på axeln" och säjer -Ja ja lilla gumman! Det är så här livet är!!!

LIVET SKA INTE VARA SÅ!!!!! Man ska inte behöva vara rädd för en annan person och inte känna att detta tas på allvar. Barn ska inte behöva fara illa för de har inte valt sina föräldrar eller situationen de föds till. Jag tycker att det fattas folk me dpåersonlig erfarenhet och ett sunt förnuft på många platser i samhället och jag tycker att man ska bemöta personer som man själv vill bli bemött. Det är pengarna som styr - jag vet! Men vad kostar det inte om man inte tar itu med dessa problem innan det har blivit till våld inom familjen, innan den ena föräldern är helt nertryckt av den andra, innan den ena orsakat den andra skador både psykiskt och fysiskt???? Om man gjorde denna jämförelse med de´verkliga kostnaderna utan att se att det hamnar hos olika instansers bord så är jag helt övertygad om att det skulle bli billigare att ta tag i detta när det "ligger i sin vagga". Om inte så skulle dessa personer må mycket bättre och kunna leva ett annat liv.

Mitt livsmotto har blivit "STÅ PÅ DEJ - ANNARS GÖR NÅGON ANNAN DET!"

Jag har konstaterat att mina barn har några tentakler som de fäller ut när de ska sova och jag har planerat att uträtta saker på kvällarna. Nu i två kvällar har jag haft massor av saker som jag måste göra och då känner barnen detta på sej. Det måste vara genom dessa osynliga tentakler som vuxna inte ser som de känner av att mamma har bestämt att hon ska plocka upp allt hon handlat, sortera tvätt och plocka undan från golvet så det går att gåä här inne igen SÅ NU SKA JAG INTE SOVA! I förrgår kväll var det Skruttan som hade dessa utfällda och var vaken och igår var det Smulan. Å jag känner att jag inte orkar ha detta liggande men vad gör man? Så idag ska jag tvätta, plocka upp allt det jag handlade igår som kunde ligga kvar i kassarna och blockerar hela hallgolvet, skriva och skicka in alla dessa papper som skulle vara klar igår och allt annat.

Mitt i allt annat elände så har mina mardrömmar kommit tillbaka och det som är mest skrämmande är att dessa mardrömmar är verkliga för de hände när jag levde i Helveteshuset tillsammans med Honom. Jag vaknar på nätterna och svetten och tårarna bara rinner. Pratade om detta på min terapi och tydligen så är kroppen sådan att det man inte låter komma fram när man är vaken det kommer när man sover. Det skrämmer mej för jag vet inte hur mycket som jag orkar minnas åt gången och jag vill inte minnas allt. Helst skulle jag bara vilja lämna detta bakom mej och starta mitt nya liv där jag kan vara trygg och glad. Jag vill inte behöva vara rädd varje dag, hela tiden hålla koll vilka som finns runt mej, titta i varje folksamling vilka som är där. När jag tänker på hur mycket jag är på vakt hela tiden så förstår jag varför jag är så trött och varför jag får ont överallt i musklerna och det är egentligen så självklart för om man hela tiden är på spänn så är ju även musklerna det. Så kanske har även jag tentakler men de är utfällda av en annan orsak - rädsla!

Nu ska jag ta och plocka undan här hemma så att barnens tentakler ikväll inte behöver komma fram för att jag har planerat in saker att göra!