Är det så att vi föds med de rollerna vi får beroende om vi är kille eller tjej eller är det så att vi får dem längs vägen i livet? Enligt mej så får vi dem på en gång när vi föds för det är "förutbestämt" att flickor ska ha tjejiga kläder på sej och killar ska ha kläderna som är lite tuffare och om man som mamma väljer att gå emot denna oskrivna regel så är man en liten revolt bland mammorna på öppna förskolan. Har man ljusblå kläder på tjejen som ligger i vagnen så kommer hur naturligt som helst kommentaren: Vilken söt son ni har. Honom måste ni vara stolt över och det kommer säkert att bli en fotbollsspelare när han blir stor. När man då som mamma förklarar att det är en tjej ser det ut på den som man berättar det för som om man kommer från en annan planet som har lyckats missat helt att det är en killfärg som man har satt på henne. Tanken slår dem inte att blått kanske är min favoritfärg helt enkelt!

Jag erkänner ~ jag är egentligen inte bättre när jag tänker efter lite längre för nog att jag gick emot klädkoder och de magiska "gullighetskoderna" med rysch och pysch" som jag inte alls tycker om men när det kommer till aktiviteter på fritiden som mina troll ska hålla på med så har jag aldrig ställt frågan till tjejerna om de vill hålla på med tex hockey utan tex gymnastik, kör, dans osv var de naturliga frågorna. Jag försöker ju tänka att det var för att jag ansåg mej att inte ha råd med den dyra utrustningen men innerst inne vet jag att det inte var det. Men vi lämnar snabbt den delen av detta inlägget   

Tanken kring detta ämne kom härom dagen när jag skulle skjutsa Skruttan och hennes bästis till en klassfest och jag hörde dem fnissande sitta i baksätet sitta och prata om hur roligt det skulle bli och vad de skulle göra. Då säjer bästisen: Förra året dansade jag tryckare med O Jag vet att det är killen som ska bjuda upp men det var jag som frågade men jag fick ju dansa med honom i alla fall. 

Denna kommentar har fastnat i huvudet sen dess. Jag sa till henne att man visst fick bjuda upp som tjej om man ville dansa och frågade vem det var som hade bestämt att bara killarna skulle bjuda upp och hennes självklara svar var att "det bara är så". Är det så vi lär våra barn att det ska vara att man som tjej ska vänta på att en kille ska komma och fråga? Att det är killarna som har initiativet och att vi tjejer bara ska vara "fina flickor" som sitter där och väntar på att de ska välja och vraka när det passar dem? Ja jag vet att jag är hård nu i orden men det är ju lite så det är. Jag vill att mina barn ska kunna se utanför ramarna och kunna göra det som de vill men veta vad som är rätt och fel, men inte behöva tänka på om de är tjej eller kille. Jag vill inte vara en sån mamma som begränsar dem och ger dem en klar roll för att de är av ett visst kön. 

Lite så suddas denna gränsen ut för dem eftersom de har levt ensam med mej under så många år så jag får ta på mej både en "mamma-och-pappa-roll" här hemma och göra det som man delar på när man lever tillsammans. Jag önskar att alla människor iställlet för att se att jag är tjej så jag kan inte göra det istället kunde tänka att jag ska testa för jag har insett under dessa år att man kan mer än man tror och på ett sätt är jag tacksam att jag har varit med om denna resa för jag har testat mina gränser på ett sätt som jag inte skulle ha gjort annars. Jag tror att framför allt vi tjejer lätt kan gömma oss bakom en fasad att vi är svaga och vi kan inte lika mycket som killar men vi kan mer än vi tror. 

Även om samhället ger oss en roll redan när vi föds så kan vi förändra den. Förr fick inte kvinnor gå i byxor, de fick inte rösta, män skulle inte vara hemma med barn tex För mej visar det att det går att förändra saker som varit "förutbestämda" och jag tror vi kan förändra de förutsedda roller som jag tror att vi föds in i men jag erkänner jag kan ha fel så har du en annan åsikt så är du välkommen att berätta den. 

  CRAMAR