Jag undrar ibland om jag har en skylt i pannan där det blinkar "Kom till mej så hjälper jag dej för jag lyckas alltid" och just nu så känns det som att jag har gjort det igen ochvarför är jag ens förvånad?! Jag borde ha fattat det redan dagen som goa G sa till mej att jag var som en hötapp mellan 2 åsnor att jag skulle säja "tack och hej detta befattar jag mej inte med. Vad situationen handlar om tänker jag inte skriva om eftersom jag inte lämnar ut andra på denna blogg så därför kommer detta inlägg att låta rörigare än vad jag redan brukar låta men det bjuder jag på för ni som har läst denna ett tag vet ju att jag brukar snurra runt en hel massa. 

Hur jag än tänker just nu så känns det bara som att den frågan som snurrar runt i mitt huvud är: Ljuger de för varandra eller är det mej som de ljuger för?

Jag är rak och ärlig och står för det jag säjer och tycker även om det inte alltid uppskattas men jag kan inte vara på något annat sätt och jag förväntar mej att andra är det mot mej med. Just nu så känns det bara som att jag får för många variationer av en soppa som jag inte har med att göra egentligen men ändå blev indragen i och som jag tycker för mycket om människor som blivit drabbad av och ändå kan jag inte låta bli att känna mej själv så lurad och att alla varningsklockor som finns just nu spelar melodi på melodi inom mej. Orsaken till detta är att när jag pratar med den ena så får jag en version men när sedan den andra berättar samma sak så låter det helt annat. Vem ska man då tro på? Jo antagligen så ska jag tro på mej själv och bara dra mej tillbaka till någon plats där jag slipper ha en roll och det är just detta som känns mest aktuellt just nu. Varför är det så svårt för människor att vara ärliga jag kan inte förstå det? Sen finns det saker som man inte behöver berätta det är en annan sak men jag skulle aldrig svara med ett oärligt svar om jag fick frågan. 

Jag känner att om jag behövde vara oärlig så skulle jag hellre leva ett liv där jag var helt ensam för jag klarar inte av det. Mina troll brukar säja till mej att det är den enda gången som de ser mej arg när de ljuger för mej och det är verkligen det värsta jag vet efter att ha levt ihop med en person som ljög om precis allt. Jag klarar inte utav det! Sen spelar det ingen roll vem lögnen kommer ifrån eller varför den kommer för den är lika oärlig, Gör mej hellre ledsen med sanningen än lycklig med lögnen för det är ingen äkta lycka. Och vem blir jag mitt i "cirkusen" när jag vet vad den ena sa vi ett tillfälle till mej och sedan får höra vad den samma sa till den andra berörda parten för att försvara sej nästa gång ~ jo jag känner mej som en lögnare men jag vill inte bli indragen i detta spelet mer än jag redan är för jag känner mej precis som han sa för några dagar sen som höet mellan två åsnor. Jag vill inte känna mej falsk för det är det sista jag är men just nu känner jag att det är det jag känner mej som när jag ser mej själv i spegeln............

Jag har lärt mej under resan som jag gjort att man måste leva livet ärligt mot sej själv och kan jag inte göra det i detta så är det kanske bättre att dra sej tillbaka till min "bergstopp" och dingla med benen tills jag ser vilken som är den rätta vägen att gå för mej för just nu mår jag inte bra på insidan av det som händer runt mej.

  CRAMAR