Jag har alltid sagt att det alltid är för tidigt att ge upp men ibland undrar jag om jag innerst där inne har trott på det själv eller rättare sagt levt efter det! Okej jag har aldrig gett upp men samtidigt så är det först nu som jag känner att jag är beredd att möta "verkligheten" med alla kort på borden! Jag har idag accepterat att såren är en del av mig precis som att jag har armar och ben och jag kan inte göra något åt att de finns där och jag kan inte heller välja om minnena ska finnas eller inte för jag valde inte att lägga dem där MEN jag kanb själv välja om minnena ska styra mig eller om jag ska styra dem....... Lätt sagt och svårare att göra men med den insikten ska jag ta min terapi med det som ett mål och jag ska nå dit som jag nått andra mål som jag satt upp för mig själv och idag är jag beredd att kämpa för att komma dit för jag vill läkas på ett sätt som jag inte tidigare känt! 

Min psykolog som jag hade i förra terapi-omgången sa till mig att när man är trygg så kommer minnena och man kan inte tvinga fram dem ~ då kunde jag inte riktigt acceptera det för jag tyckte att det kom fram massor av minnen och jag föddes utan ett tålamod men idag inser jag vad hon menade! Nu när jag har hittat "min trygghet" även om det är kaos runt mig så kommer minnen som jag inte visste fanns där inne men jag har hittat ett mod och en styrka som jag inte trodde att jag hade! Jag har fått modet att söka svaren i det förgågna för att komma framåt och det trodde jag nog inte att jag skulle behöva göra men det är lika bra att erkänna för mig själv att jag mår bra av att det finns någon i mitt liv som kan intyga att det fanns ett "före" och jag är glad att jag samlade modet till att skicka det där trevande messet även om jag hade    i halsgropen. Ibland kan jag slås av insikten att mycket av det som händer har verkligen en mening även om jag inte ser det här och nu utan om jag tar några steg till så får jag svaret. Det krävs bara mod att ta de där stegen och när man inte har det själv så det räcker så behöver man de rätta människorna i ens närhet som kan göra så att man tar de där avgörande kliven och just nu har jag även famnen som ger tryggheten när allt gör för ont och det är ovärderligt och gör att jag kan möta minnena med ny kraft! 

Min nya psykolog sa något till mig som jag först inte förstod innebörden av "Tankar är bara tankar - inte sanningar!" och detta är något som vi jobbat med under två gånger men jag har ändå känt att för mig var det något som kändes som något man kunde säga men att jag inte visste hur jag skulle använda i praktiken. Ja hon ser saker som jag inte vill visa men när jag kom till detta så kände jag mig lite skeptisk kan jag ärligt erkänna men jag har fått ändra uppfattning om det med! Jag inser att när jag låter saker, om det så är minnen eller min bild från det förgågna av mig stanna i mitt huvud så blir det till en sanning, jag tror att det är vad andra ska tro och tycka om mig för att det är vad jag fick höra under så många år och så många gånger under en dag! Plötsligt insåg jag att om jag "slutar gömma liken i garderoben" så hinner de inte bli sanningar och det är jag som har kontrollen över dem inte de över mig! Jag var tvungen att testa min nya AHA-upplevelse genast med ett minne som jag tidigare skulle ha analyserat sönder i mitt huvud och det skulle ha slutat med att jag kände skuld, skam och att jag var äcklad över mig själv nu valde jag att skriva ner det rakt upp och ner och skicka iväg det till Kloker. Skrämmande var bara förnamnet och jag vet inte om jag fruktade för svaret eller om jag skulle känna en lättnad över att jag äntligen vågat se en av mina rädslor i vitögat. Efteråt när jag inser att det finns människor som förstår mig och som ser mig med friska ögon som inte dömer utan lägger skulden där den hör hemma inser jag att det är detta jag skulle ha gjort för år sedan ERKÄNT att det som hänt har hänt och inte fortsatt att dölja det som hänt för det enda jag gör är att jag göder såren som finns inom mig. 

Min älskade syste sa till mig att när hjärtat säger att något är rätt så kan man inget annat än följa dess röst och det är just precis det jag tänker göra nu! Jag är beredd på förändringar och jag är beredd att ta kontrollen över minnena! Det kommer att kosta och det kommer att göra ont men jag har en famn att krypa in i där jag känner ett lugn och trygghet och det tänker jag utnyttja! Jag har en psykolog som ser det jag försöker dölja och jag har bestämt mig för att försöka visa allt därför kommer jag att kunna använda henne som ett "verktyg" till att nå mitt mål att jag kontrollerar minnena inte de mig och jag har 2 underbara vänner som vet hur det är att vara "jag" Kan jag annat än känna mig lyckligt lottad just nu och känna att jag ska kämpa framåt även om det kommer vara upp och nergångar.........................................
........................ Jag ska minnas morfars ord som ett mantra "Har man gjort sitt bästa kan man inte göra mer" 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...