Att vara borta 4 dagar när all press, stress och alla krav lyftes från mig fick mig verkligen att komma till massor av insikter och känslor och jag vet inte om jag är lättad eller om jag känner mig mer förvirrad när jag kommer tillbaka till"verkligheten" igen. En sak vet jag i alla fall och det är att jag behövde detta och att jag är en "annan" människa som kommer tillbaka som har sett att jag har sidor kvar som jag trodde hade försvunnit eller rättare sagt som jag trodde att jag hade valt bort och förträngt från mig själv men jag inser att det är som min psykolog sa till mig en gång att man kan inte välja bort känslor för de finns där vare sig man vill eller inte och de kommer fram en dag när det är "rätt" men det behövs någon/något som tar fram dem och det var just det som har hänt nu! Och det både skrämmer mig samtidigt som det känns "mysigt" att jag inte är den "känslokalla människa" som jag trott att jag förvandlat mig själv till!

När jag kom fram till gården som vi skulle bo på var min känsla frihet och jag kunde inte låta bli att tänka på kvällen när jag låg i sängen "Är det så här frihet känns?!?!" Jag kan inte minnas när jag känt den känslan sist och när det inte fanns andra känslor som tyngde ner mig och mina andetag. Plötsligt kunde de tankar som inte har rum i mitt huvud annars för att det är fullt av säkerhetstänk och oro få plats och jag kände mig som en vanlig människa" och plötsligt kände jag tårarna komma ner för kinderna! Varför uppskattade jag inte detta när det var en naturlig del av mitt liv, när det bara fanns där och jag hade alla möjligheter att utnyttja det? När den fanns där varje dag inte bara ett begränsat antal dagar........ Jag ve inte utan kan bara konstatera att man vet inte vad man har förän man inte har det längre och när man åter finner det så inser man hur mycket det har saknats och fattats i ens liv! Det är ett sånt enormt tomrum som inget annat kan fylla och det är så många som inte ens tänker på att de har den utan bara tänker på alla "måsten" som finns runt dem men de är egentligen ingenting om man inte har friheten

Ibland kan jag "skrämma mig själv" genom att inse att det finns så mycket inom mig som jag inte är medveten om att det finns där samtidigt som jag kan känna en lättnad i att inse det! Jag har insett genom min terapi med min nya psykologi att det finns massor av minnen där som jag inte är beredd att ta fram än och för en gångs skull känns det okej att det är så! När hon säger till mig att jag har ångest så känner jag bara en lättnad att få ett ord på det jag känner när det där kaoset kommer som förut bara har varit ett kaos som bara växer och växer. Nu har jag lärt mig att det kan inte växa sig hur stort som helst utan det har en topp och där vänder det och plötsligt så känns det inte lika skrämmande. Under min vistelse i "friheten" insåg jag att jag hade andra känslor inom mig som jag helt har förnekat att jag hade i rädsla för att åter bli "bränd" och det skrämde mig. "Bränt barn skyr elden" det är bara att konstatera och det spelar ingen roll om den andra personen visat gång på gång att det inte finns en likhet med den som bränt tidigare. Jag hade lika gärna kunnat få en käftsmäll av någon när denna känslo-insikt slog mig även om jag insett det men förträngt det för mig själv under en längre tid.! Helst hade jag nog lagt mig under en filt precis som ett barn som gömmer sig för spöken som det tror finns utanför men det finns inget sätt som man kan gömma sig för sig själv har jag insett. Känslorna hinner ifatt en till slut och det var det som hände mig under dessa dagar........... Det skrämmer mig fortfarande att jag låtit det som sagts till mig för flera år sedan spelas upp i mitt huvud när tanken på att släppa in någon i mitt liv ska påverka mig men jag har vågat "lägga alla kort på borden" och gjort det under en längre tid och jag kan inte annat än beundra den person som kan ta det och stötta mig både i upp och nedrgången och få mig att känna att allt det där är fel för det har jag inte känt förän nu! Det känns som om jag har "hittat hem"  För första gången sen jag kom från Helvetet känner jag att jag kommit in på ny mark och att jag kan bearbeta allt på ett annat sätt än jag tidigare gjort ~ Jag har mött min största rädsla och jag vet att det finns dagar som fortfarande kommer att vara svarta som natten men jag vet att jag har stödet bredvid mig och jag har min älskade syster ett samtal/mess bort som verkligen stöttat mig genom denna känsloresa när jag varit som mest rädd för känslorna inom mig och jag inte vetat in eller ut och innan jag kom fram till att jag inte kan blunda för vad som händer inom mig längre!

För en gångs skull ser jag fram emot min terapi imorgon även om jag vet att det kommer att vara ett av de värsta passen jag har gått igenom för att min "läxa" till denna gången ska gås igenom i detalj men jag är beredd för jag ska gå igenom detta och äntligen ser jag ljuset i tunneln även om jag kan se att det finns några mörka perioder på vägen dit men hoppet har kommit tillbaka! 

 

Carina

23 juni 2014 11:22

Åh så underbart att läsa detta. Ljus i tunneln, att våga tro och hoppas. Så fantastiskt. Önskar dig all lycka. Kraften har du redan.
Kram Carina

http://idagtankerjagpa.wordpress.com

ensammalejonmamman

23 juni 2014 12:49

Tack Goa! Din kommentar fick allt att kännas ännu bättre! Tack och kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...