-Nu djjjjääääääävllllaaaaaaaaaaaaaaaaar! 

Orden följs av ett brak och ord som jag inte tänker skriva här och PANG så är jag och Smulan från våran försommaridyll i solen tillbaka i Helvetet känslomässigt inser jag när jag ser att hon har duckat under vårat utebord och jag känner att jag skakarsom ett Asplöv och väntar på att det första slaget eller sparken ska komma men det är inte det som jag ska skriva om denna gången utan det som gör mig sååååååååååååååå förbannad. 

Jag ska frångå min princip att inte skriva om andra och om jag av personen som blir drabbad av detta blir ombedd att ta bort det så lovar jag helt klart att ta bort det men jag kan inte låta bli att reagera! Idag inser jag att det finns vuxna som själv har barn och som har diagnosen VFBMHSH och eftersom det är bara jag som vet vad den står för än så får jag förklara den förkortningen Vuxen och Får Bete Mig Hur Som Helst 

Jag har under flera år levt med barn som fick en diagnos precis som mig efter att ha levt i ett helvete och jag vet vad det innebär att varje dag kämpa för att barnen ska må bra, klara av det mesta möjliga och hålla ihop och samtidigt hur man själv ska klara av att hålla ihop. Det är mer än ett heltidsjobb och alla som har det så borde få en enorm guldmedalj för man gör mer än vad andra kan tro vare sig det är livet eller någon annan som "gett" barnen en diagnos. Varje dag är en ny kamp och man kan aldrig förbereda sig på vad den kan innehålla. Det sista man önskar sig är att det ska komma en vuxen person som gör att den dagen blir värre än den är från starten med förutsättningarna som redan finns

När jag insåg att inte dessa skrik var mot oss utan ett barn som redan har motgångar så det redan räcker så känner jag att jag finner inte ord för frustraionen som väcks inom mig. Orden som kom efter var inte heller finare och det var en jakt som gjorde att fler människor troligen såg detta. Att höra barnets gråt efter detta och se att han var helt förstörd får mig bara att tänka: Hur tänker man som vuxen när man gör en sån här grej? 

Jag kan många gånger bli arg både på mina och andras barn men jag tänker och när jag vet att det finns en problematik så tänker jag en gång till. Med mina barn kunde man inte höja rösten i början för då gömde de sina huvuden beredd på slagen som skulle komma och då behövde de höjda rösterna inte ens vara åt dem, man kunde inte säga nej utan fick säga det på andra sätt så att det i slutänden blev ett nej men inte i det ordet.

Ja det måste finnas regler och det måste finnas gränser för barn jag vet men jag tror inte att vi lär dem det genom att krossa dem. Jag vet av egen erfarenhet att ibland är det bättre att låta föräldrarna ta det ansvaret att sätta de reglerna och låta dem ta det med barnen när de har gjort fel. Jag trodde någonstans att det var så att vuxna skulle tänka längre än barn men när Smulan kom med sin lilla hand i min och sa:

- Mamma, så där skulle jag ALDRIG göra mot någon! 

då insåg jag att det är inte så det ser ut. Alla vuxna inser inte att vi måste låta barnen finnas på deras villkor och med de förutsättningar som de har och det skrämmer mig. Jag tror inte att de vuxna som behandlar barn på detta viset skulle acceptera att de blev behandlade så på jobbet om de gjorde något fel utan det skulle bli en anmälan på en gång. Varför ska då barnen finna sig i det? För att de är små och ska lyda de stora eller............................

Snälla vuxna ~ använd huvudet innan ni skäller och bli inte en sån som visar att ni är just vuxna och har rätt att skälla på dessa barn för ni vet inte vad alla bär med sig i sin ryggsäck som de har på ryggen 

  CRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...