-Du vill väll ändå komma till den dagen när du lever tillsammans med en man och ha ett "vanligt" liv?

Jag tittar på qvinnan som sitter mitt emot mig och känner att hon lika gärna skulle komma från en annan planet, prata ett språk som jag inte förstår eller vara från en kultur som jag inte känner till eller som jag aldrig inte ens läst om och ändå är hon en av dem som jag har valt in i mitt "team i den krigsstyrka" som jag själv nu valt att samla ihop för kommande strider för att jag inte vet vad som komma skall, för att jag inte ännu en gång ska bli tagen på sängen och vara chockad, denna gången vet jag vad som förväntas av mig och jag ligger några steg före alla andra. Om det inte kommer några strider så är jag ändå stark i mig själv med min "arme" för de får mig att se saker från andra håll, att se mig från andra sidor, de hjälper mig att se möjligheter där jag bara ser motgånger och de får mig att se ljus i de mörkaste gränder som man kan hitta.

Denna kommentaren var jag dock inte beredd på men jag känner på en gång att nä det kommer inte att fungera efter allt som varit och det säger jag även till henne och då kommer kommentaren som får det att bli sprickor i min glasbubbla även om jag älskar att människor är ärlig mot mig och jag inte vill att de är något annat mot mig:

-Vad är dina mål och drömmar? DINA och inga andras?

Åter igen är vi på olika planeter för jag inser att jag har inga planer, mål drömmar eller vad jag än vill kalla dem för någon gång under resan så försvann dem. Det jag drömmar om eller vad jag nu ska kalla det för har förvandlats till det som jag vet förväntas av mig eller det som jag vet är möjligt av de förutsättningar som finns nu eller de krav/villkor som myndigheter har på mig och situationen. Jag tittar på henne och inser att jag inte har tänkt så här eller rättare sagt har inte vågat tänkt så här till slutet av tanken och jag vet inte om jag känner tacksamheten över att hon fått mig att våga tänka tanken till slutet eller rädslan över att det är så här mest. Åter igen känner jag mig splittrad. När försvann drömmarna från mig? Jag trodde inte att man kunde leva utan drömmar men jag trodde inte heller att man kunde leva utan livsgnista men jag är ett levande exempel på att man kan göra det så åter igen är jag ett levande exempel på att man kan leva utan något som så många tar förgivet. Drömmatna om saker i framtiden finns helt enkelt inte där. 

Jag ska inte ljuga ~ jag vill ha någon att dela livet med, en trygg famn att krypa in i, någon som jag kan dela alla dessa vuxna saker med men det finns så mycket i mitt förflutna som jag inte vet hur jag ska kunna övervinna för att kunna gå in i den relationen. Och när den känslan kommer så kommer drömmen helt enkelt inte fram............. Det är inte bara den drömmen som har försvunnit utan det finns så många fler drömmar som har försvunnit med det som hänt och som händer än och kanske är det så att så länge det inte finns ett slut så kommer inte drömmarna heller inte tillbaka ändå kan inte tanken och funderingen lämna mig...................

NÄR FÖRSVANN MINA DRÖMMAR OCH KOMMER DE NÅGONSIN ATT KOMMA TILLBAKA? En sak vet jag iallafall och det är att man kan fortsätta att leva utan dessa drömmar och det är en tröst och kanske var jag tvungen att inse detta innan jag kunde inse detta för att få tillbaka drömmarn och ta nästa steg

 CRAMAR   

 

Hjärtat

13 april 2013 02:20

Jag var här och kollade efter någe nytt skrivet från dig...men inget.
Så plötsligt kom detta,jag blev allt lite snopen..
Vi är vakna samtidigt, min fina riktiga vän.
Tänker på vad du skrivit - och du ger mig funderingar.
Tiden kan ge kärlekens famn...tiden är för den tålmodige och du är tålmodig vad gäller de...du vet att läkning är viktigast först och att omge sig med människor som låter dig va den du är och blivit. Sen kommer resten ordna sig de med och då kommer kärleken trippande :)

Älskar dig <3

http://vedenbrant.bloggproffs.se

ensammalejonmamman

13 april 2013 16:44

Jag är inte förvånad Hjärtat att vi är vaken samtidigt med det bandet som vi har och jag är så tacksam att du finns och för att du ser mig som jag är, accepterar mig för den och låter mig vara den personen!
Jag får ta fram det tålamodet som finns någonstans och jag är glad att du finns med mig i med och motgång på min resa ~ du ger mig styrka att orka fortsätta! DU ÄR UNDERBAR!!!!!!

ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA!

 

Hjärtat

13 april 2013 02:27

Starkt du skriver...de känns!
Men vi ska finna allt igen och en massa annat nytt om livet, oxå de som är vackert och fint!
Och du, bilden på kissen är underbar <3

Puss

http://vedenbrant.bloggproffs.se

ensammalejonmamman

13 april 2013 16:51

Vi kommer att hitta det en dag ~ jag hoppas och tror det för när jag ser tillbaka så har vi gjort en enorm resa du och jag! Och våran resa går framåt än även om vi inte känner det så jämt! Vi får turas om du och jag att "ro" när den andra inte orkar så vi kommer över det mörka på sjön och kan se det vackra igen!

TACK för allt det vackra du ger!
Ja kissebilden är underbar och jag älskar den! Fick den och massa helt underbara bilder är P en gång i tiden som han skickade till mig och när jag har mixtrat lite med den så blev den precis som jag ville, så det är ett litet minne från honom och de bilder han skickade till mig var verkligen jag på många sätt! Finns massor av dem som speglar mig från olika vinklar så jag älskar många av dem och det är sant att bilder ibland säger mer än ord och det stämmer på dessa! Jag kommer nog att ha så jag kan använda dem i resten av mitt liv hi hi hi hi hi

Puss and Love

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...