När jag gick på min terapi sa min terapeut till mej att kroppen skulle minnas saker så länge jag levde och att detta är vad man inom psykologin kallar för kroppsminnen! Jag tänkte nog inte så mycket mer på det då än att jag insåg att det var det som hände när jag kände en välbekant lukt och kroppen reagerade med flykt fastän min hjärna sa att det inte var någon fara, att min kropp ställde sej i försvarsställning mot slag och sparkar bara någon höjde rösten men nu så inser jag att det är så mycket mer så ryms inom detta ordet för min kropp reagerade på att årsdagen på att dagen som jag inte ens vill minnas kom närmare och närmare och imorgon så är den här och jag önskar att jag bara kunde stoppa huvudet i sanden och att när jag "tittade fram igen" så var den dagen över för jag vill inte känna och må så här! Jag vill inte att min kropp ska påminna mej när huvudet gör allt det kan för att bara förtränga och inte minnas, inte behöva gå igenom detta igen men vad gör man när resten av en själv påminner en hela tiden och känner och reagerar!

Kanske är det som Snäckan sa när jag pratade med henne härom dagen att jag fortfarande inte klarar av att äta vissa saker trots att det har gått år sedan jag befann mej i det att det är inte tiden som är det avgörande utan det är hur det har bearbetats som är det avgörande! Och när hon säjer det så låter det så klokt och så rätt men är det något som jag har ältat fram och tillbaka i förhör och jag vet inte allt så är det dagen imorgon men kanske är det så enkelt att jag inte har vågat bearbeta alla känslorna och jag har inte fått det avslutet som jag behöver med domen! Alla skadorna som jag fick är inte färdigbehandlade och konsekvenserna av dem är inte klara än! Kanske är det så att så länge det inte finns ett avslut så kan det inte heller bli et avslut i bearbetningen och jag vågar inte reagera och känna fullt ut eller så är jag rädd att känna och bara rasa ihop som ett korthus för det finns inte utrymme för det i mitt liv! Jag känner att jag bara blir så frustrerad över alla kansken och alla tankar, funderingar och grubblerier och fastän jag inte vill fundera och försöker låta bli så finns de där omedvetet som ett surr!  

Känns som om det är så lätt att tänka att man inte ska fundera utan ta allt som det kommer och innan jag satt i denna sitsen vet jag att jag hade kunnat sagt till någon att de inte skulle fundera över det ~ men det är inte så lätt, för tankarna kommer vare sej jag vill eller inte! Det gör ont att se sina barn ligga sovande i fosterställning för att det kommit för många jobbiga minnen om hur det var när vi levde med den som ska kallas att vara pappa och det spelar ingen roll hur många gånger jag än gör det så väcker det minnen, reaktioner och i samband med det tankar och funderingar! Det gör ont att höra sina barn be om att aldrig mer behöva åka tillbaka till Helvetet och veta att jag kan inte göra mer än att kämpa och hålla mej till sanningen i vårdnadstvisten och tro att sanningen vinner men det sätter också igång tankar och hur det än är så kan jag inte sudda bort det som en gång varit hur gärna jag än vill och hur mycket jag än skulle vilja! 

Jag tror att det är så att det som man ger kommer tillbaka till en någon gång och det som man gör ger resultat med andra ord så tror jag på Karma men ibland så undrar jag vad det är som jag har gjort för att förtjäna allt detta! Min advokat sa en gång till mej att man inte får mer i livet än man klarar av men jag vet inte om jag tror på honom längre! Han har aldrig ljugit för mej och alltid hållt det han har sagt men det känns här som att han inte har känt mej innan han sa detta! Det finns alltid undantag från regeln och kanske är det jag som är just detta undantaget.....................

Just nu känner jag bara att om jag ska må så här varje gång som denna dagen närmar sej, vare sej jag är medveten om det eller inte, och jag ska behöva känna de känslor som finns inom mej så skulle jag kunna göra allt för att den dagen försvann ur almanackan! Den ledde till något bra för den ledde till att jag dagen efter träffade en helt underbar människa som finns i mitt liv och stöttar mej än och den ledde till min frihet där jag slapp övergrepp och att varje dag "kämpa för att överleva" men jag önskar att jag hade kommit så mycket längre än jag har gjort men kanske är det helt enkelt där som felet ligger att jag inte ser de framsteg som jag trots allt gjort för de gör inte ont längre för jag har bearbetat det onda och tagit ett steg vidare och jag vet att imorgon kväll har jag överlevt ännu en av de värsta dagarna i mitt liv och det som inte dödar en gör en starkare..........................................
........................

  KRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...