...........hur stark du är innan att vara stark är din enda överlevnad, innan styrkan är ditt enda sätt att komma vidare och ditt enda andra alternativ som finns det är att bara lägga dej ner och ge upp. Och det alternativet det är inget alternativ för du bara måste framåt det är då man inser hur stark man egentligen är! Jag har insett att det är inget som man väljer att vara det är något man blir för att man måste, för att det inte finns något annat alternativ att välja mellan utan man måste komma vidare och man måste fortsätta att kämpa för att överleva! Snurrigt?!?!?! Ja det är det men livet är inte en rak bana och kommer inte att vara det och det är något som jag fått erfara gång på gång och kommer att få se fler gånger! Jag har många gånger känt att jag ger upp här och nu för jag orkar inte ett steg till men jag inser idag att när man har orkat det steget som kändes som tusen så vann jag över mej själv och alla de som inte trodde på mej, och det steget gjorde mej starkare!

Du vet inte hur rädd du kan bli förän du möter det som är mest skrämmande i hela världen, och du vet inte hur du kommer att reagera när du står där! Jag inser att man kan gå igenom saker miljoner med gånger hur man ska göra, hur man ska agera, tänka men när man står där tar rädslan och adrenalinet över och ingenting fungerar som det ska. Allt det man har tänkt, övat och memorerat finns inte och det som kommer fram är alla urtidsinstinkter som finns i kroppen och den första som kommer fram är flykt! Det är skrämmande att man i den situationen inte kan styra över sej själv. Kroppen gör som den vill och hjärnan hinner tänka hundra miljoner med tankar på en sekund, den hinner spela upp tusen scener och ändå så känns det som tiden står still! Kroppen bara töms på energin på ingenting! Efteråt så finns bara tanken ~ hur kunde det bli så? Svaret det vet jag inte om man någonsin kommer att få och jag vet inte heller om det ger något om man får något! Jag hoppas bara att all erfarenhet ger kunskap och att jag blir klokare även om den gör ont och sätter spår!

Jag har insett att de största vinsterna i livet de gör man genom att "vinna över" sin egen rädsla eller sina egna svagheter! Förr så trodde jag att jag var tvungen att bevisa min styrka och att jag klarade saker själv för andra ~ idag inser jag att det är jag själv som ställer de kraven på mej själv. Jag inser att alla utredningarna som gjordes inför vårdnadstvisten och allt det runt dem var det egentligen jag som ställde kraven att jag skulle visa mej så enormt stark och att jag inte var rädd för det som skulle komma! Jag erkänner ~ jag var livrädd och jag är livrädd än idag! För dem kunde jag "öppna lite på dörren" till de känslorna men idag så inser jag hur rädd jag är för vissa saker efter uppvaknandet denna vecka! Jag har sett min största skräck och rädsla med egna ögon och i en helt oväntad situation och plats, det fick mej att reagera på ett sätt som jag inte trodde och det fick mej att agera på ett sätt som jag absolut inte förväntade mej att jag skulle. Jag överlevde, jag klarade mej därifrån och allt slutade lyckligt. Jag övervann fler rädslor i samband med det och jag kommer att övervinna fler innan all bearbetning är klar ~ jag har ännu en gång insett att jag kan "misslyckas" i mina ögon och ändå så är det inte det i andras för det gjorde allt bättre och starkare och det gjorde mej starkare!

Kanske är det ändå så att den starkasteinstinkten som vi har sen vi skapades är flykten och att det är den som sätter in i vårat liv när det är saker som inte känns bra vara sej det är något som vi är rädd för eller det känns obehagligt, vare sej det är något konkret eller om det är något som finns inom oss som en känsla! Kanske är det därför som jag känner mej svag och känner vissa gånger att jag bara vill ge upp för att jag vill fly från det som är jobbigt och jag inte vill ha där inom mej fast jag egenligen vet att jag är stark bara jag tar det där obehagliga och jobbiga klivet........ Kanske var det just det svaret som jag behövde lära mej av denna situation som inte fick hända men ändå hände! Och någonstans vill jag tro att allt händer av en mening och kanske är meningen att jag skulle inse det och se att jag överlever även om man blir så rädd att hjärtat stannar fastän det slår i 320, adrenalinet flödar, svetten forsar och inget i kroppen fungerar som det ska! Kanske skulle jag inse att fastän flyktinstinkten är stark så kan man styra den bara man tar det klivet som är så jobbigt och stannar upp och tänker och när jag kommit så långt i tanken kan man komma ännu längre i sin styrka än jag var tidigare................. För jag vägrar tro att något händer utan att det har en mening och att något händer utan att det har något att lära mej........... hur jobbigt det än är! 

  SNURRIGA KRAMAR    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...