Energin har inte funnits till att skriva här för det har känts som om det har varit för mycket saker som tagit min tid men nu ska jag försöka att ge en tanke och ett livstecken från mej!

Ibland så undrar jag om den dagen kommer när jag slipper känna att jag "klipper navelsträngen" till barnen hela tiden för att testa om vi klarar de olika situationerna som i andras liv är så naturliga men i vårat liv är förknippat med fara bara för att det inte finns någon utarbetad säkerhetsplan där än! Jag undrar om den dagen kommer att komma när jag inte känner oro när barnen är på ett annat ställe än mej för att jag inte då kan skydda dem på samma sätt som när vi är i närheten av varann och för att jag då inte har samma kontroll! Kommer dagen att komma när jag inte behöver tänka på varje ord jag säjer när jag pratar med människor som inte står mej nära för att om jag skulle säja fel ord så kan de få för mycket information och det kan innebära fara för oss! Jag känner ibland att jag bara önskar att jag kunde ge upp och få tillbaka det livet jag en gång hade som var som "alla andras" där jag bara behövde tänka på om pengarna skulle räcka till slutet av månaden och vilken mat som skulle lagas och allt det som kändes tungt då men som idag känns som att det var rena barnleken! Jag inser att allt verkligen är vad man jämför det med för just nu så känns det som att jag bara undrar i vilken grad av helvetesspelet som jag befinner mej i vissa dagar för det känns som att jag inte har kontrollen på något!

Skolan känner jag det som att de inte förstår situationen eller alvaret eller rättare sagt rektorn och då känns det som att jag inte trodde att det var jag som hade "klippt navelsträngen" men jag inser när fröken som jag hade med från dagis säjer samma sak att det inte är jag som är en hönsmamma utan att det är skolan som inte har det rätta säkerhetstänkandet och då känner jag det bara som att jag orkar inte börja en gång till! Det kan inte vara meningen att det ska vara jag som ska vara med och bygga upp detta och se till att det fungerar med säkerheten!

Jag vill kunna se fram emot att mina barn ska komma framåt i livet som alla andra föräldrar! Jag vill kunna känna att det är roligt att mina barn följer med kompisar hem och leker efter dagis och inte behöva känna denna klumpen i magen när de är där hos kompisen och känna omedvetet att har dennes föräldrar koll på mitt barn OM den sk pappan kommer! Jag vill inte att alla ska veta våran historia och därför väljer jag att bara berätta minsta möjliga för att barnen ska vara trygga och om det inte var för det så skulle jag inte berätta något alls för jag vill inte minnas, jag vill inte vara ett offer jag vill bara komma vidare! Just nu vill jag bara vara en av alla andra som lever ett "Svensson~liv" Jag vill inte vara mamman som kämpar för att hon och barnen ska överleva och för att de ska få ett tryggt liv! Jag vill inte vara hon som överlevde men fick fullt med skador! Jag vill inte leva med alla skyddade uppgifter men jag måste och jag försöker göra det bästa av det! Det är inte lätt och vissa dagar känner jag att jag helst skulle vilja ge upp men jag är en kämpe och jag inser att mina barn är likadana så det är bara att fortsätta och en dag så kanske vi kan få allt det vi drömmer om ~ ett liv som är tryggt och där det som alla andra har och som för oss är "normalt" ingår och att vi åter igen finns och kan ske kan vi slippa lite av rädslan en dag någon gång i livet! 

 KRAMAR   från en som trots allt fortfarande vågar drömma och tro    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...