Idag känns det som om min terapeut verkligen träffade mitt i prick när vi satt och pratade. Meningen var att vi skulle göra ett avslut inför sommaren men vi kom automatiskt in på andra saker och främst detta som jag tog upp förra gången att jag vill lära mej att lita mera på mej själv och framförallt att lyssna på mej själv.Egentligen så förstår jag inte varför jag inte kan göra det för jag vet innerst inne att det blir bra när jag gör det och att jag kan stå för handlingen på ett helt annat sätt än när jag går mot min egen vilja.

Jag har alltid haft en stark känsla inom mej som jag har kallat min "flummiga" sida. Jag var helt säker på att det var för att jag helt enkelt inte kunde "ta på den", den var inget konkret och den skrämde mej. Ju mer jag har byggt upp mej själv dessto mer har jag vågat lyssna på denna och testa på och bli nyfiken på saker som tidigare aldrig skulle intressera mej för de var just "flummiga" i mina ögon.

Nu när jag känner att jag kan se på mej själv på ett starkare sätt och jag sakta bygger upp min självbild och självförtroende så kan jag på ett helt annat sätt se till denna och våga testa saker som tex meditation. När jag nämde detta till min terapeut och mycket annat som hade med detta att göra så tittar hon på mej och säjer: "Kanske var det så att du tog hand om det som handlade om utsidan men inte det som handlade om insidan!" Den kommentaren visste vad den satt kan jag lova - det var sanningen och ibland svider sanningen ofantligt mycket.

För mej var det viktigt athålla skenet uppe eftersom jag visste att om sanningen kom fram så skulle jag få beala ethögt pris så jag skötte mitt yttre bra. Det orsakade mej aldrig blåmärken där de syntes utan de gick att dölja med kläder och at gå till en strand och bada hade jag inte förtroende till efter allt negativt jag hade fått höra. Så länge jag försökte se pigg och glad ut så var det inte så många som frågade eller engagerade sej för vi föll inom ramen för den "normala familjen" men om jag inte var det så kom frågorna och då var jag tvungen att använda insidan och det gjorde ont när man var tvungen att ljuga (vilket är det värsa jag vet) för att köpa sej fri från bestraffningarna.

Den som jag har svikit och ljugit för mt under alla åren är mej själv. Jag har inte haft självförtroende nog att se sanningen som jag levde i. Jag hade inte överlev att se den då och acceptera att jag fann mej i den. Jag kallar det självförsvar för jag hade inte fungerat som mamma om jag hade insett allt som hände och jag hade absolut inte haft kraften att komma därifrån. Jag och barnen överlevde tack vare detta men det hade ett pris och det var att jag svek och sårade mej själv - jag fick ärr på insidan.

Ärr och sår/ märken på utsidan är så lätt att förklara bort. Jag har ramlat nerför en trappa, jag gick in i saker, jag ramlade i skogen och jag skulle kunnagöra listan enorm. Jag sa dessa utan at röra på en min fastän jag visse vem som hade orsakat dem. Såren/ ärren och märkena på insidan de går inte lika lätt attborförklara men de syns inte på samma sät och därför kunde jag blunda för dem. Att jag inte ens var värd vatten i mina egna ögon var för att jag inte skötte om det som fanns på insidan för hade jag gjort det så hade Dets ord inte fastnat på samma sätt. Hade jag litat och lyssnat på mej själv så hade inte orden sårat så mycket för det hade funnits ett självförtroende och självbild som hade sagt att det inte stämde. Om jag bara hade vetat vad jag vet idag så hade jag inte hamnat där jag var.

Samtidigt så är det så mycket svårare att sköta om det som finns på insidan för det är förknippat med känslor och reaktioner. Jag sköter om det nu genom min terapi, denna blogg och när jag pratar med dem som stöttar mej men det är jobbigt och det tar mycket energi. Det finns inte någon som kan hjälpa en som om man går till doktorn med en fysisk skada utan det är bara JAG som kan bygga upp den igen. 

Kanske är det dags för mej att lära mej att älska mej själv, att vara lika förlåtande mot mej själv som jag är mot andra. Kanske är det dags att jag är lika ärlig mot mej själv som jag är mot dem som jag bryr mej om. Kanske är det dags att jag ger mej själv en ärlig chans att bygga upp mej själv helt och hållet igen från insidan. Det kommer att göra ont och det kommer att vara ett helt hav av tårar men jag tror att jag kommer att hitta min inre frid när jag kommer till "målet" och att jag kommer att kunna stå upp för mej själv, mina beslut och att jag kommer att vara nöjd med den jag är och det jag åstadkommer!

Det kommer att kosta "Blod, svett och tårar" och allt som inte dödar gör en starkare men jag förtjänar att jag är ärlig mot mej själv och att jag kan vara stolt över den jag är - för det finns ingen annan som är som jag!!!!!!!!

Puss   från lilla mej till dej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...