Inatt kunde jag inte sova! Tankarna malde och jag märker att saker som andra "normala" människor aldrig ens skulle tänka på får mej att reagera till max. Om en människa är för intensiv får jag panik - för det var Äcklet till en början. Om en människa är för snäll och vill för mycket så känner jag att min kropp bara skriker NEJJJJJJJ! Och ibland undrar jag varför dessa känslor dyker upp - som en liten gubben i lådan!

Jag började tänka vad jag skulle gära för att jag skulle kunna somna. Inget av det jag kom på hjälpte, Smulan var vaken periodvis och hade panik av minnen och det gjorde inte precis att minnena försvann mer för mej, så kom jag på att för använde jag mej av ett block där jag skrev ner allt negativt jag kände och sedan "stängde jag in det" i blocket. Fungerade ibland och ibland inte men jag slutade med det efter att ha blivit bestraffad så det gjorde ont i flera dagar för att Äcklet hittade det. 

Sagt och gjort jag bestämde mej för att jag skulle testa detta och jag drog ut lådan bredvid sängen där jag visste att det skulle finnas block - tydligen hade trollungarna hittat dessa så de var inte kvar. Började åter leta efter ett blvok och hittade till slut ett som var väldigt fullklottrat så det var att leta reda på en ledig sida men jag kom aldrig så långt. Där bland anteckningar från skola, att göra listor och jag vet inte allt så hittade jag ord skrivna av mej 2004 som fick mej att bryta ihop. "Hur mycket ska man behöva offra och betala för kärleken och att man ska bli lycklig i ett förhållande?" Kändes så hemskt att se att jag hade märkt så tidigt att det inte var som det skulle men att det dröjde så många år innan jag lyckades komma från Helvetet. VAd hände efter att jag hade skrivit detta? Jo jag blev mindre och mindre jag för varje dag som gick och det känns som om jag var Äcklets skugga på slutet för han styrde mej helt bara för att jag och barnen skulle slippa alla bestraffningarna som vi annars fick.

Kändes bra att åka på terapin och jag kände att jag verkligen skulle berätta vad som finns inom mej. Jag känner att jag litar på henne så mycket att jag kan göra det och hon kommer inte att trycka ner mej. Jag har fått förklaringar idag som jag letat efter så länge. Just det att det inte är så konstigt att minnen kommer när saker som påminner om övergreppen händer. Häromdagen skulle jag bädda sängen och jag slog i foten i benet på sängen att jag ramlade ner på sängen med ansiktet nedåt. Genast var jag tillbaka i Helvetet och jag hade panik för jag visste att detta var bara första bestraffningen. Antingen skulle han sätta sej på mej och trycka ner mej i madrassen så jag inte fick luft medans han berättade alla fual saker som han tyckte om mej eller så skulle jag få ta emot slag. Paniken jag kände går inte att beskriva och just detta att hjärnan säjer att jag är trygg, jag är inte där men kroppen ställer sej till försvar och måste vrida sej så man är beredd på vad som kommer att komma.

Just detta att jag inte kan gå in på mataffärensblomavdelning för det är som ett U och dår kan jag bli instängd. Bara detta alla riter och tid som det tar för mej att komma ut från mitt hem bara för att jag omedvetet måste se att det inte är fara innan jag går ut. Jag kan inte gå och handla när det är mycket folk på affären för då har jag inte koll på vilka som är där. Hur mycket konsekvenser det har blivit av hans agerande och val. Detta kallade hon för kroppsliga minnen och det kändes så skönt att bara få ett namn på det - just detta att jag inte är knäpp för att kroppen reagerar på ett sätt medan hjärnan säjer en annan sak. Och just detta att det kommer att finnas kvar och att jag gör rätt som anpassar omgivningen mer än jag försöker ge mej själv dåligt samvete för att jag beter mej just så här.

Just detta att jag inte kan lära mej ljuden i trapphuset, de får mej att må dåligt och jag har fullt med saker jag måste kolla för att känna mej säker - då är det rätt att jag söker ett nytt hem utan trapphus. Om jag känner att jag mår dåligt av att ha kontakt med en person för att det ger min kropp minnen - ja men låt det vara för det är så jag känner. Känns så skönt att inte bara få höra "det går över och det är inte så du känner" utan att hon ser det konkreta.

Känner mej mör i hjärnan efter allt detta men samtidigt är det som hon säjer att jag klarar av dessa minnen nu även om de kommer i drömmar eller i vardagen och jag har lärt mej att tackla att jag känner panik när jag vaknar av mardrömmar och jag tror att jag är tillbaka i helvetet och att det bara var en dröm att jag var därifrån. Just detta att jag då själv har kommit fram till att jag fokusera på min underbara tavla som jag fått av en "ängel" och den hade jag inte i helvetet alltså är jag inte där. Just att jag nu tillåter mej att känna och tycka som jag gör, ta bort måstena och se till det jag behöver för att leva och att bearbeta. Det kommer att bli tufft - många minnen kommer att komma, många känslor och depp-perioder men jag ska klara det. Jag vet att jag har dem som ställer upp för mej och de som får mej att må dåligt och påminnas om Äcklet dem kan jag låta bli att ha kontakt med för jag behöver inte dem!

En dag ska jag bli stark igen och hitta mej själv - den starka jag som står på sej och som vågar ta plats!

PUSS från Häxansurtant     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...