Om jag går ut i naturen och ser mig runt omkring så inser jag att ju längre ner i marken som rötterna går och ju friskare de är ju starkare är trädet som växer upp från dem! När jag ska plantera plantor som kommit från frön så är det viktigaste att jag inta skadar rötterna för gör jag det så växer inte plantan utan den dör och jag kommer aldrig att få se vad det var meningen att det skulle bli! Varför har jag då inte förstått att detsamma gäller i mitt liv för att få svaren som gör att jag kan "växa och bli stark" att jag måste söka mig tillbaka till "rötterna" och hitta svaren för att kunna växa upp igen och bli den som det är meningen att jag ska bli och för att jag ska kunna bli så stark som jag kan bli?!?!?!?! 

Det känns som att ett mode-uttryck idag är (jag vet att jag kommer att stampa på många ömma tår) "Nu ska jag ge mig själv tid att hitta mig själv" och jag har använt det uttrycket jag med men vad är det egentligen jag ska hitta? Jag finns ju här och nu och jag kan inte hitta någon annan än den jag är för jag kan inte hitta den jag var för 10 eller 15 år sedan ~ det enda jag kan hitta är svaren varför jag har förändrats till den jag är idag och de kan hjälpa mig att förändra mig att bli den som jag vill i framtiden. Jag tror inte på att man kan hitta sig själv för det är inte en skatt man letar efter som man kan få en karta till det är ett jobb man måste göra för att komma fram till den person som man VILL vara och som man VET att man kan vara men nej man kan inte bara hitta sig själv. 

Jag inser att det inte är ett finjobb att leta sig ner i rötterna utan det är ärligt talat ett skitjobb. Jag hittar saker som jag inte vill minnas samtidigt som jag hittar minnen som jag ler åt att åter minnas. Svaren kommer inte av sig själv men det är reflektionerna som gör att jag kommer det där steget vidare som jag behöver för att bli den personen som jag vill och som jag vet att jag kan vara men jag är inte den personen som jag var då för jag har en annan ålder, erfarenhet och situation men jag lär mig av att se de situationer som jag har klarat av förr. Vissa gånger hamnar jag fel i mitt sökande och andra gånger så känner jag att jag kommer helt rätt men det är ändå värt det för det bevisar för mig själv att jag har viljan att bygga upp mig själv. Jag har inte gett upp som det så många gånger har känts, omgivningen, utmaningarna, motgångarna och myndigheterna har inte fått mig att ge upp utan bara fått mig att känna att jag inte vill svika mig själv igen utan bygga upp mitt sanna jag och denna gången känner jag att jag är på rätt väg även om det är jobbigt att vara bland "rötterna" för här styr jag ännu mindre över minnena än jag gör i min vardag.

Kanske är det just det jag behöver här och nu ~ att tappa den delen av kontrollen för att kunna återta den andra kontrollen i mitt liv! Kanske är det just det som behövs för att det är så olikt den jag som levt i det som varit så det är det som behövs för den nya starka jag, mitt nya!  Det vet jag först när jag växer upp igen med detta försöket att bygga upp mitt starka, sanna jag som är sann främst mot mig själv och ger mig en ärlig chans att bli lycklig

  CRAMAR