Så länge har jag varit en sökare och verkligen funderat över vad jag skulle kunna göra för att hitta den inre friden, för at bli lugn inombords och känna att jag kan andas och att bara hjärnan får vila från alla tankarna. Jag har tänkt att det säkert skulle vara en avancerad sak och att jag var tvungen att lära mej meditera på ett invecklat sätt eller att det på något annat sätt skulle vara något som behövde övas och övas igen. Idag har jag dock insett att det inte behöver varaså invecklat eller krångligt utan att man kan hitta det när man gör något som man tycker om, uppskattar och som man tycker är roligt.

Idag fick jag chansen att prova på att tova ull och nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att prova på det. Jag har den synen att man kan inte göra mer än misslyckas och om man inte provar så kan man inte veta hur det är och om man tycker att det är kul. Samtidigt kan man aldrig lära sej för mycket utan man kan ta med sej kunskap från allt bara man ger det en chans. Sagt och gjort så tog jag chansen och jag älskade det.

För försa gången på väldigtlång id så kände jag att jag kunde släppa tankarna på det som hör till vardagen. Det var jag och detjag höll på med och jag kände att jag kunde slappna av på ett sätt som jag inte senast visste när jag kände. Jag fick ett inre lugn och jag fick göra något konkret. Jag gjorde ett fodrl som jag ska ha till min mobil och just detta att åter få pyssla som jag alltid har älskat men inte fick var en sån underbar känsla. Jag kommer att leva länge på den!

Att se mina barn våga prova på saker som för dem är obekant och att de vågade ta för sej kändes som en vinst i sej för hade detta varit tidigare så hade de inte ens provat för de hade sagt att de inte kunde och att de inte var bra på det. Jag kände mej stolt och varm över att se dessa framsteg. Bara att de vågade fråga om de fick göra en till gjorde att jag kände att de hade tagit så många kliv framåt mot vad jag tidigare hade sett för jag trodde om jag ska vara ärlig att de inte skulle våga det. De har varit livrädda för att fråga för att få ett nej eller att få en bestraffning. Att se lyckan hos dem när de hade gjort sina fjärilar klara och attdet var de som hade gjort dem själva och valt färgerna och att de sedan fick beröm för dem var en sån glädjande scen att se att tårarna näsn kom. Saker som andra föräldatar förgivet men som för mej gör mej solt för att vi har den erfarenhet som vi har. 

Jag kände när jag fick frågan om jag ville med på denna resa att jag vekade eftersom det kändes som om det blev så mycket jobb med att rea älv med tre små men nu känner jag att jag är så glad att jag tog det exra jobbet för det ger mej så mycket kraft och så mycket energi att fortsätta att kämpa för jag ser alla framstegen som vi alla fyra har gjort på ett helt annat sätt när vi inte är i vardagen, i det som vi lever i varje dag och det gör mej glad. Jag står inte och stampar på samma ställe som jag under visa perioder tycker att jag och barnen gör. Bara att se att barnen vågar ta kontakt med andra, att de vågar låta andra hjälpa dem och att de låter andra människor komma nära dem ger mej en enorm styrka som inte går att förklara med ord. Jag är en enormt stolt mamma och jag är stolt över mej själv för jag har tagit sg framåt men jag har tillsammans med andra människor kunnat stötta och hjälpa mina barn att komma framåt och den stoltheten kommer jag att tillåta mej att känna efter allt vi gått igenom och kämpat med.

Jag ska tillåta mej att känna att jag mår bra en jag ska ändå tillåta mej att känna mej nere de dagar som är jobbiga för båda känslorna ingår i livet och ingen av dem är farlig - det gäller bara att kunna bemästra dem båda och jag ska lära mej det men nu ska jag bara njuta av livet för det förtjänar jag och barnen

PUSS   till dej från mej