Idag har jag chockat mej själv med att inte reagera som jag brukar eller trodde att jag skulle göra. Liten var helt slut efter alla äventr som har varit dessa dagar på semestern så jag bestämde mej för att idag var det en dag som hon skulle sova middag för att orka med fler äventyr. Jag lånade en vagn och skulle få henne att somna medans det var trummor (tror det heter bongotrummor men är inte säker så jag gör det inom en parantes) som stod på schemat att man skulle få prova på. När jag står där utanför ser jag Smulan komma ut. Hon är helt avstängd på ögonen och var rädd, hela hennes kroppsspråk visade det och när jag frågade henne vad som hade hät så fick jag svaret: Det lät som när pappa kom upp för trappen och vaarg. Han stampade då!

Det kom som en blixt från en klarblå himmel och jag kunde inte annat än att hålla med henne för när hon sa det så väcktes minnet av hur det lät när han kom uppspringande och var vansinnig uppför dessa trappsteg. Jag kände att i detta läge så brukar jag bli ledsen och känna att jag får dåligt samvete över att de har fått vara med om detta men denna gången så gav det mej energi. Jag bestämde mej för att jag ska kämpa ännu mer för att de ska slippa återvända till helvetet. Vi bestämde oss för att vi skulle gå ner till sjön och bada istället och Skruttan satt forfarande kvar där inne och slog på en trumma. Jag gick in för att säja till henne var vi skulle gå och det ångrar jag at jag gjorde.

När jag kommer in ser jag henne med dessa avstängda ögon och att hela kroppen visar att hon är rädd. Jag går fram till henne och ger henne en kram och då viskar hon i mitt öra: Snälla mamma ta med mej härifrån! Det var verligen en vädjan som kom med en röst som var fylld av skräck. Hon hade inte hört vad Smulan hade sagt men när vi kommerrecis utanför är det samma ord som jag hade fåt höra av Smulan bara en minut innan.

Jag kände att jag blev arg för hur många barn är det inte som älskar att slå på trummor och skulle ge en hel del för att få vara där istället för mina. Jag kände att jag blev arg för att det hela tiden kommer fram mer och fler situationer som inte är laddade med negativa saker men som för dem påminner om det som varit och som vi helst bara skulle vilja glömma allihopa men det går inte.

Förr hada jag bara satt mej och gråtit och känt att jag borde ha skyddat dem mer än vad jag gjorde. Idag insåg jag att jag gjorde vad jag kunde utifrån det jag visste ch insåg då. Då visste jag en tusendel av vad jag vet idag så jag hade inte kunnat skydda dem mer än vad jag gjorde, jag kunde inte veta vad som hände när jag inte var hemma för det var så genomtänkt och skedde när jag inte kunde komma på det och jag kände att jag fick ett lugn och en styrka som jag inte tidigare har känt.

IDag kände jag att jag kunde inte skydda dem då men jag kan det nu. En av dem som är här sa idag atjag hade fina barn och vi kom in just på detta att de håller ihop och de hjälper varandra och då sa hon "Det är tack vare dej". Jag kunde för en gångs skull inse att det låg något i det. Jagkan skydda mina barn nu och jag har gjort det fram till dags datum och jag kommer att göra deti framtiden med. Jag fick mer energi och ork till att orka kämpa för att de inte ska behöva återvända och tryckas ner igen och idag känner jag att jag kommer att klara det. Jag har byggt upp dem från trasor till hela personer en gång med andras hjälp men det är jag som har fått sätta sömn, fritid och intressen åt sidan för at bygga upp dem. Idag känner jag att jag verkligen fick kraften ur situationen att öka ytterligare en växel på att skydda dem.

För en gångs skull tror jag på mej själv och jag vet att jag kan skydda dem för det är det jag har gjort hela tiden - bara det att jag insåg det först idag fullt ut. Jag kan klara mer än vad jag tror och det har jag bevisat för andra men först idag gick detupp för mej själv att det är jag som klarat detta och jag har hållt samma linje hela vägen och jag kommer att hålla den till den dagen då allt har fått ett slutoch domar har fallit.

Jag lärde mej att jag kunde reagera på ett annat sätt än jag tidigare har gjort och jag är solt över mej själv och det jag har åsadkommit och den känslan ska jag bevara för den ger mej en styrka som kommer att klara mej genom det som ligger framför mej och barnen och vi kommer att vinna så länge vi har varann och kämpar tillsammans. 

Det är allid för tidigt att ge upp!

PUSS    till dej från lilla mej   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...