Direktlänk till inlägg 25 juni 2011
Kan inte låta bli att undra över varför det är så lätt att sakna det som man inte har och önska att man hade det när det inte är lika lätt att vara tacksam över det man har här och nu! Är det för att den som redan har vill ha mer eller är det helt enkelt för att man är människa?
Ikväll när jag sat och tittade på dumburken och bara var en stund så tänkte jag på att egentligen så borde jag vara så tacksam för allt som jag har presterat, byggt upp och framför allt det som jag har. Tyvärr så känns det som om jag så ofta fastnar i ett hjulspår som jag mer känner igen - nämligen att se allt som har försvunnit och allt jag inte har.
Ofta kan jag sörja alla skador som jag fick under misshandeln och just detta alla "funktioner" som jag hade men som antingen försvunnit eller som har försämrats men egentligen så borde jag vara glad över att jag fortfarande klarar av att ta hand om mej och barnen själv, att jag kan gå och röra mej och att jag lever.
Jag har tre helt underbara små änglar som förgyller mitt liv. Vi har perioder som är jobbiga och minnen som påverkar oss negativt men samtidigt gör de att vi kommer närmare varandra och vi har ett band som kommer att hålla oss tillsammans och förstå varandra och att vi kommer att finnas för varandra. Jag har fått en andra chans med mina barn och mitt liv och jag har räddat oss och det är inte alla som får en andra chans!
Jag har fått ett liv som jag styr över och som jag kan bestämma själv vilka jag vill träffa och jag får ha vänner igen. Ingen som går bakom min rygg och pratar skit till dem eller mej och inte heller någon som gör allt för at jag inte ska kunna ha kontakt med andra människor. Jag har fått möjligheten att kunna lära känna ej själv och ta reda på vad jag egnetligen känner och tycker och hur jag är som person utan att jag påverkas om vad andra anser är lämpligt och hur de tycker att jag ska vara.
Jag kan köpa mat till barnen och mej och ställa fram på bordet - det kunde jag inte förr fastän vi hade två inkomster för det var alltid något som Det ville ha som gick före. Jag kan köpa kläder till barnen och behöver inte ringa mina föräldrar och gråta för att jag inte vet vad de ska ha på sej när de kommer till nästa storlek. Jag kan gå till affären och de får välja vad de vill ha och äta och jag behöver inte försvara det inför någon annan.
Jag är åter en individ. Jag har ett hem som är vårat och som vi har byggt upp till det som vi vill ha och det vi tycker att vi vill ha. Vi kan skratta och gråta utan att få skäll. Barnen behöver inte vara rädda för att smutsa ner sej, spilla eller att bli blöta för nu byts det bara kläder förr innebar det bestraffning.
Jag kan göra en enorm lista varför jag skulle vara tacksam men jag ska börja se de sakerna som jag har i mitt liv istället för de sakerna som jag inte har och som har försvunnit. Jag har människor som tycker om mej för den jag är och som stöttar mej och jag borde värdesätta ALLT som jag har mer.Kanske är det så att övning ger färdighet och jag ska börja öva redan idag.
Igår fick jag höra att midsommar är en helg där man börjar om - man ser framåt och inte bakåt och kanske blev det verkligen så för mej detta året. Kanske är detta midsommaren när allt vänder och det blir jag tacksam för om det är!
PUSS till dej från mej
SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...
Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 | ||||||
|