Jag är så arg!!!!! Och jag tycker inte om att ha såna här dagar för det behövs så lite för att bägaren ska rinna över och jag känner att det är jobbigt och jag vill inte. Vill inte känna att paniken kommer av olika situationer som andra tycker hör till vardagen och som andra baa tycker är bra. Jag kanfå panik över att någon ens visar att de tycker om mej för hur ska någon kunna tycka om mej. 

Jag känner att jag blir arg över att en person har kunnat orsaka mej alla dessa skadorna. Det känns så fruktansvärt orättvist och vissa dagar när jag känner mej svagare så påverkar detta mej så mycket. Jag känner att jag blir arg över att det är så mycketsom jag har förlorat och att jg bara ska acceptera det och gå vidare. Jag känner att jag kan inte det!!!!!!! 

Samtidigt så känner jag en sorg över alt som jag har förlorat. Inte Det men allt annat. Jag förlorade min dröm om en kärnfamilj, ett kommande arbetsliv och just detta som man drömmer om när man är småbarnsförälder. Det är så mycket som jag har förlorat och idag när jag åkte för att hämta barnen så insåg jag att detta är ett sorgearbete. Det är e sorg att ha förlorat en fungerande kropp både fysiskt och psykist till detta. Är en sorg att acceptera att det finns skador som kommer att följa mej genom livet och påverka mej på olika sätt. Har inte sett det så tidigare men jag har verkligen förlorat mycket i mitt liv och min kropp.

Jag har verkligen förlorat massor av saker - min frihet som begränsas av både situationen och det fysiska men även det jag känner fysiskt. Tidigare kunde jag pressa min kropp på ett helt annat sätt än vad jag kan idag pga de psykiska och fysiska skadorna som jag har. Jag har förlorat chansen att söka de jobb som jag är utbildad til. Jag har förlorat förtroende för människor som jag möter och jag analyserar varje ord och kroppsspråk för att jag ska förstå vad de egentligen menar. Jag har fått ett liv som hr begränsningar men även andra möjligheter än vad jag hade när jag levde i helvetet men det är ädå en förlust.

När jag insåg detta och jag såg att jag hade tid på mej innan jag skulle hämta barnen så valde jag att ta en sväng till biblioteket. Jag lånade där en bok och sorbearbetning för nu idag flera år senare så inser jag att det är en del av bearbetningen som jag har missat helt. Jag har hela tiden riktat in mej på alla saker som jag måste klara av och som måste utföras att jag har glömt att man kan känna sorg över mer saker än att någon dör eller försvinner. Jag har ännu en gång inte lyssnat på mitt inre och jag insåg inte att det var en sorg som fanns inom mej för jag har bara skyllt allt på situationen. Jag känner att jag har inte tillåtit mej att känna detta eftersom det är det bästa som hänt mej egentligen att jag och barnen kom därifrån men priset som jag fick betala var högt och det hade sina konsekvenser. Kanske kan jag hitta min inre frid genom detta accepterande och att jag kan tillåta mej själv att känna sorg och saknad efter de egenskaper och kunskaper som försvann med skadorna. Kanske kan jag lära mej att älska mej själv när jag har accepterat att det är så jag är idag och det är de förutsättningarna som finns nu som jag har och att jag har vågat sörja det som jag har förlorat.

PUSS   från arga mej till dej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...