Lånad från Google

Jag tror att det finns en mening med allt som händer och att det finns en mening att en människa kommer in i ens liv precis när den gör det! Och jag har sett att det finns änglar även om de inte har vingar!

För några dagar sedan fick jag kontakt med en helt underbar person. När det kom ett mejl så var det precis som att det som stod i mejlet var mitt liv. Första tanken var att vi hade levt med samma man. Jag inser, och det srkämmer mej att det finns så många fler än jag som lever eller har har levt ett sånt här liv som jag har gjort och jag vill bara skrika - jag vill skrika till dem som bestämmer och de som utreder att hjälp dem! Varför ska man som utsatt behöva kämpa så mycket för att man ska få hjälp! Alla människors lika värde och att man inte ska utsättas för vare sej fysisk eller psykisk misshandel är en rättighet men det är inte så i verkligheten. Det gör mej frustrerad,

Bara att läsa det som denna person skriver ger mej en sån styrka. Jag ska klara detta och jag ser att andra har klarat det så varför skulle inte jag göra det? Tyvärr kommer hjärnspökena och hans ord att jag inte är någon utan honom och att jag inte klarar mej utan honom! Jag har lyckats trycka undan dessa förr och se jag har klarat mej - jag har byggt upp ett nytt liv för mej och barnen från grunden och vart var han? Ingenstans för allt som han gjorde var att försvåra allt detta för mej. Han vill ha barnen! Varför - jo för att han vet att det är hans sätt att komma åt och såra mej för de är de som jag håller kärast och månar mest om och han har aldrig haft ett intresse för dem. Så ser sanningen ut och nu vågar jag erkänna det för mej själv.

En sak som berörde mej i mejlen var orden att jag ber om ursäkt, och det får mej att inse att jag gör det. Jag är så van att stå i den ställningen att jag ber om ursäkt för att jag säjer något, för att jag ens finns, för att jag har en åsikt och allt annat. Jag har tom bett om ursäkt för att jag var sjuk och inte orkade komma upp ur sängen och han fick ta Skruttan den dagen. Hur sjukt är inte det när man ser tillbaka - han är barnens biologiska ursprung (jag anser inte att han är en "pappa" och varje gång jag skrivit det tidigare så känns det fel nu har jag fått en benämning som passar mej bättre). Han har stått och förklarat för vänner att det inte passade så bra precis då för att han var barnvakt till sina barn och jag har bett om ursäkt för det att han var tvungen att passa dem. Det är dock vikitgt för den fina fasaden att han får dem så därför fortsätter man att yrka på att man har barnen men intresset lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag vill inte ha det intresset för jag vill inte ha honom i mitt och barnens liv men om jag förlorar så vore det en annan känsla om jag visste att det fanns ett äkta intresse att barnen skulle ha det bra!

Varför ber jag om ursäkt än idag för att jag finns, för att jag stör, för att jag är jobbig trots att det är ett erbjudande från den andra personen? Det är svårt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har varit som en hund när jag levde tillsammans med honom. Var jag lydig blev jag belönad genom att jag slapp bestraffning och även nån gång en blomma i början som extra belöning, löd jag inte så blev jag bestraffad för att jag skulle lära mej till nästa gång. Och vart la jag skulden? Jo hos mej själv och det ledde till att jag bad om ursäkt. Jag blir så arg på mej själv för att jag gör så här omedvetet när jag vet att ingen bestraffar mej idag. Jag ska tänka på detta och sluta be om ursäkt för att jag råkar stå före någon i kön som kanske har något viktigare än mej att göra efteråt, eller för att jag tog den sista mjölken på affären när någon annan kanske behövde den bättre.

Jag ska vara stolt istället att jag har en plats på jorden och att jag har rätt att uppta den. Jag ska sluta att be om ursäkt för att jag finns när någon underbar ängel vill hjälpa och stötta mej. Istället ska jag lära mej att säja tack och ta hjälpen. Det kommer säkert att ta tid men har "änglarna" lärt sej det så kan jag med!

Tack för att ni finns mina änglar - även om ni inte har vingar och att ni finns där för mej! Jag kommer att finnas där för er den dagen som ni behöver det - fastän jag inte har vingar!

Puss från Häxansurtant  

 

Nina

25 januari 2011 14:23

Hej, det måste känts bra att skriva detta. Du är duktig som jobbar dig ifrån det stadiet som du var på när du levde med den mannen. Du har mycket att visa och vara glad för. Du har barn som märker att du vill finnas för de och visa att du älskar de. Nu får du chansen att ta för dig, på ett sätt du inte haft på länge..

http://www.ninisssen.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

25 januari 2011 14:33

Tack! Dina ord får mina ögo att bli våta och det kändes JÄTTEBRA att skriva detta! Om jag har en depp-dag kan jag gå tillbaka och se vad jag lovade mej själv! Och jag ska ta för mej!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...