Idag var det åter dags för barnens terapi och jag tror inte att jag i början förstod hur mycket de skulle vara tvungen att bearbeta för jag förstod inte bredden av vad de har blivit utsatta för. Att de var små men ändå mådde skit så långt stärcktes min tanke och att jag var tvungen till att tjata till mej en smatalskontakt för dem trots att de knappt kunde prata det var jag fullt medveten om men samtidigt så inser jag idag att jag omedvetet visste att det fanns mer än jag visste som de var tvugna att få hjälp med. Nu har de gått flera terminer och det är som jag sa till deras terapeut att den dagen som jag dör så kommer jag inte att veta allt de har utsatts för eftersom man inte kan berätta allt. Jag vet ju själv att det poppar upp minnen av lukter, ord, intryck ljud och jag vet inte allt. Jag vet bara att jag aldrig kommer att förstå hur han har kunnat göra detta mot dem.

Inatt var Smulan vaken och hade panik och naturligtvis var det minnen som kom tillbaka och hade väckt henne. Hon hade ett behov av att prata om detta så det var bara att ta bort sömngruset i ögonen och lyssna samtidigt som jag inte vill lyssna. Jag vill inte veta vad han har gjort dem, jag vill inte se deras panik i ögonen när de berättar och hur hela kroppen darrar av rädsla. Jag vill inte se att de reagerar med skräck och panik över minsta lilla ljud som inte tillhör våran vardag men jag måste göra det. Jag måste finnas där och jag måste ta dem på allvar. Det har aldrig funnits en tvivlan om att de ljuger för det finns detaljer som stämmer för bra att det skulle kunna vara fantasi och det stämmer från min egen erfarenhet av honom och de har aldrig sätt det om de inte hade varit utsatta för samma sak.

Inatt när hon hade pratat klart så kryper hon in i min famn och att känna denna lilla, rädda kropp som är helt genomsur av svett efter mardrömmen och just detta att hon söker skydd så kan jag inte få bort tanken att hur kunde han göra så mot dessa små? Hur kunde han göra allt detta mot sina barn och att såra dem så att det finns ärr för resten av deras liv! Hur kan man vilja såra sina egna så mycket?

För mej så är det så naturligt att man vill sina barn det bästa och att man skyddar dem mot det som kan såra eller trycka ner dem. Att de ramlar och slår sej allt det tillhör utvecklingen och upptäckandet men just detta att göra det med avsikt. Jag inser att det är inte en frisk människa och det är inte en människa med känslor som göra såna saker och automtiskt så kommer jag till tanken Vad var det som jag föll för hos honom? Förnågot var det eftersom jag blev kär även om den kärleken dog tidigt och ersattes av rädsla men något fanns det ju annars hade jag inte blivit tillsammans med honom och jag hade heller inte fyttat ihop och skaffat barn med honom. Insikten gör ont men jag föll för det spelade för den riktiga personen är ingen person det är en djävul och den är den riktiga personen som jag levt tillsammans med! Och det skrämmer mej...........................................

PUSS från Häxansurtant   

 

MIlla

21 januari 2011 19:55

Det värsta är tror jag när man träffar en person som du gjort är spänningen till en början. Att på något sett sedan kunna ändra personen. Jag har träffat på två idioter i mitt liv samt min pappa som misshandla mamma. Har även fått höra att han var precis som din att han tog alla pengar han kunde i detta fallet till sprit. Minns så väl när jag var där om helgerna. Han hyrde alltid en film, köpte cola och godis till mig för att jag skulle vara lugn och inte störa honom, sedan kunde han ta sin sprit i fred. Han hade inte mig för att han älskade mig utan för han visste vad han gjorde mot mamma. Mamma visste aldrig allt som hände, är sådant jag berättat som vuxen. Började tidigt vägra att åka dit, men mamma hade ibland inte så mycket val för att orka sin vardag. Hon hade inte sina föräldrar i närheten. Men själv är jag tacksam att min farmor och farfar visste vad som pågick och vi fick många vara hos dem. Saknar de så otroligt. Ens barn är ju ALLT, dem vill man göra allt för barnen ska inte få men för livet. Hoppas dina vågar lita på andra människor med tiden och få en bra framtid trots uppväxt. Tycker du är en kanonmamma. Vet inte om jag orkat kämpa som dig. Kram

http://www.aliceab.blogg.se

ensammalejonmamman

21 januari 2011 23:37

Tack! Dina ord får mej att få tårari ögonen. Jag vet att du hade orkat kämpa om det var ditt barn det gällde för man har inget alternativ - man måste. Jag lider att du har haft en sån uppväxt men jag vet att trots det så är du en underbar person. En klok man sa till mej under vägen att det är bättre att ha en förälder som man kan kalla förälder och som uppfyller kraven än att ha två med brister. Jag förstod inte då men jag förstår nu.
Just som de skriver detta att det är lite spänning till en början - ja det var det för jag har ALDRIG blivit så uppvaktad och så uppmärksammad och fått såna kommentarer som av honom. Jag var Guds svar till männen! Sen när det började gå utför så kämpade man hela tiden efter att få tillbaka personen i början för jag trodde att det var den rätta personen - den som var han men men alla kan göra misstag och det är bara att kämpa vidare.
Att höra att man är en kanonmamma känns bra för jag försöker att vara det men minnena slår ner en i skorna ibland och man känner sej inget värd men då känns det bra att det finns människor som dej som ger en upplyftande kommentarer. Var livrädd när jag startade denna blogg att jag skulle få kommentarer att jag måste ha varit en idiot som inte såg detta, att det var mitt fel att jag blev slagen och att jag var en värdelös människa - allt det som jag har fått höra i alla år - men de har inte kommit än iallafall!
Stor Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...