Direktlänk till inlägg 20 januari 2011

Usch!!!

Av ensammalejonmamman - 20 januari 2011 09:45

Idag ska jag träffa min nya neurologläkare för sörsta gången och jag känner mej nervös för jag vet inte vad jag har att vänta. Jag minns när jag låg på sjukhuset efter den sista misshandeln och de kallade in mej, mina föräldrar och min bror för att de ville prata om vad som hade visat sej på röntgen av huvudet. Han som var läkare då berättade att de hade hittat en blödning och sedan pratade han om massor av fler saker kring detta och jag minns inte det - det var helt enkelt för jobbigt att ta in så jag hade stängt av. Min enda tanke var att detta var en mardröm som jag snart skulle vakna upp från och att det inte hände mej. Det fick inte vara mej de pratade om. Nu många underslkningar senare och många diagnoser senare så känner jag samma sak - jag vill vakna upp från denna mardröm och inse att jag bara drömde att alla diagnoser inte finns och att det är som "vanligt" vad nu det är.

Ibland kan jag känna sån frustration över hela denna situation. Jag sitter här med skadorna och läkarna kan inte ens bedömma i dagsläget om jag kommer att kunna återvända till ett arbetsliv. Jag ska få mitt och barnens liv att fungera och jag ska gå på terapi och barnen lika samtidigt som jag ska finnas som förälder och hjälpa barnen när de mår dåligt. Vad är då konsekvensen för honom? Genom att rättegången inte har varit än så går han och lever sitt liv som vanligt med den nya och allt rullar på som vanligt. Folk i hans omgivning har valt att glömma det som har hänt för att det är det lättaste! Jag undrar hur de kommer att reagera den dagen det kommer en rättegång och det kommer en dom?!

Nu ska jag ta och skriva ner vad det är jag vill veta av denna neurolog och efter besöket hoppas jag attt jag vet lite mer och den 8 är det dags att träffa mitt hjärnskadeteam och jag hoppas att det finns en kontakt mellan dem så att jag slipper att ännu en gång dra samma historia som jag börjar bli trött på att dra men jag har lärt mej nu att hoppas att det funkar för många gånger har jag trott att de ska veta allt när jag kommer men det har visat sej att de inte alls vet det trots löfte om överrapportering. Nu är jag inställd på att de inte vet något för då kan jag bara bli positivt överraskad och det är bättre än det motsatta. Ska unna mej en stund på spikmattan först och se om värken blir lite bättre - för det är jag värd mitt i eländet.

PUSS från Häxansurtant

Allmänt · personligt

Dela

malinbrallan

20 januari 2011 13:52

Skriva är det bästa, rena terapin, am i right?
Ska läsa igenom hela din blogg när jag har tid, för jag tycker du skriver bra. Lycka till med allt

ensammalejonmamman

20 januari 2011 16:47

ack för komplimangen och skriva är en helt underbar terapi och den finns när det passar!
Kramizar och lycka till med läsandet

Elin

20 januari 2011 16:17

Hejsan!
Kikade in i din blogg och känner igen mej så mycket. Jag har själv levt i ett förhållande där jag blev misshandlad både psykiskt och fysiskt i nästan 2 år dagligen. Lyckades lämna honom för 2 år sedan bra precis idag. Idag sitter han i fängelset för det han gjort mot mej och ska sitta av 14 månader på en sluten anstalt utanför Sthlm. Efter rättegången varit (januari 2009) så dröjde det 2 sjukt långa år innan han infann sej på anstalten. Han åkte in nu december 2010 och kommer ut mars 2012. För mej kändes det som ett hån att han bara fick 14 månader. Efter allt man fått gått igenom med avslagna tänder(plast tänder nu), avslaget näsben, förnedring, agerat slagpåse osv.
Det har/är en lång väg tillbaka till att känna att man mår bra. Just nu är jag lycklig men må riktigt bra va det många år sedan jag gjorde. Hoppas att det är okey att jag följer din blogg.

Massa styrke kramar från mej!!!

http://rockmetinydancer.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

20 januari 2011 16:45

Det är helt okej att du följer min blogg. Jag känner igen mej i det som du skriver för det som kallas för straff här i Sverige är ett hån.
Hoppas att du kommer att må bättre för vi förtjänar ett bra liv!
Massa styrkekramar till dej med

Annika Nilsson

20 januari 2011 18:11

Hej.
Halkade in på din blogg av en händelse. Det du beskriver har jag växt upp med, fast det var min mor som blev misshandlad. Bra att du skriver, kan hjälpa en få perspektiv på tillvaron.
Lycka till och många kramar.

ensammalejonmamman

20 januari 2011 19:12

Tack och det känns bra om min blogg kan hjälpa dej att få perspektiv på det som har hänt. Tycker synd om dej som fick växa med detta för det är något som jag tycker att inget barn ska behöva göra och det var mycket för mina barn som jag kände att gränsen var nådd och att de inte skulle behöva växa upp i detta som jag hade bestämmt mej för att flytta men sen blev det ju som det blev!

Kramizar

sandra

20 januari 2011 20:02

det går bra gumman! jag ska hålla tummarna! puss på dig

ensammalejonmamman

20 januari 2011 20:23

Tack!
Puss på dej

Ulliz

21 januari 2011 10:12

Hallå på dig.
Har försökt läsa igenom hela din blogg och känner igen mig i princip allt..
Jag själv blev misshandlad i 5 år..
Jag kommer ha sviter för det hela livet.. Många operationer, många ärr som aldrig kommer att försvinna.. Ärren i själen kommer också alltid finnas kvar.
Vad som fick mig att komma ifrån detta, var att någon har anmält honom ett flertal gånger. Han hamnade på häckte flera gånger, men kom ut dagen efter. Sista gången kom han dock inte ut mer. Han satt häcktad till rättegången. 12 månader fick han. Då bestämde jag mig att nu fick det räcka. Jag hade två barn också som togs från mig av socialen pga detta..
Nu idag lever jag med en ny man som är den underbaraste som finns. Det var jobbigt från början för jag var på min vakt hela tiden. Minsta hastiga rörelse som han gjorde ryggade jag tillbaka. Vi har pratat mycket om detta och han förstår mig. Barnen fick jag tillbaka. :)
Men mitt ex finns här ute nåonstans och man vet aldrig vart man kan stöta på honom.
Så man är i princip hela tiden på sin vakt.
Har satt in ett extralås i dörren så här känner jag mig trygg..
Hoppas verkligen att allt kommer att gå bra för dig och dina barn..
Hör gärna av dig om du känner för det.
Kramar i massor från mig till dig

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

21 januari 2011 13:23

Tack för att d delade med dej av din erfarenhet och den ger mej hopp! Har fått höra av många att det kommer att försvinna med tiden, om några år så kommer du inte att vara rädd och jag vet inte allt medans jag känner att de har fel. Hjärnan säjer en sak medans kroppen reagerar på ett annat sätt och därför känns du så ärlig för att du inte lovar guld och gröna skogar! TACK!
Jag kommer att ta ditt erbjudande att höra av mej på allvar för jag vet att jag behöver höra erfarenheter för att komma vidare!
STOR KRAMIZ

Ett virus kom.....

Kommentarer (0)

Av ensammalejonmamman - 29 november 2020 21:37

.....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Tiden läker alla sår!

Kommentarer (1)

Av ensammalejonmamman - 26 november 2020 16:18

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

Skräckblandad förtjusning........

Kommentarer (0)

Av ensammalejonmamman - 22 november 2020 23:00

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Rubrik saknas

Kommentarer (0)

Av ensammalejonmamman - 4 juli 2017 19:17

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

Man lär så länge man lever!

Kommentarer (0)

Av ensammalejonmamman - 5 april 2017 20:07

Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...

Visa fler inlägg

Presentation

Förr trodde jag att livet var till för att levas ~ nu vet jag att det är en kamp men jag har bestämt mig för att vinna den! Jag ska vinna den för mina barns skull och kan jag hjälpa en enda kvinna som lever eller har levt i samma helvete som mig så är det

Visa presentation