Idag så började barnen på sin terapi igen och jag kan lova att det inte var med en stor glädje som de åkte till den. Den behövs för jag upptäcker att varje gång som det blir ett uppehåll i den så mår barnen sämre och det kommer fler tankar och funderingar över det somvarit än när de får gå varje vecka. Nu ska de gå varannan vecka för att se hur det går och jag hoppas för deras skull att det går bra så att de mår bättre men ju längre tid det går så upptäcker jag mer och mer hur allt har påverkat dem och att det kommer nya saker hela tiden. Jag kan inte låta bli att undra om jag någonsin kommer att förstå allt som han har gjort mot dem och mitt svar blir varje gång att jag kommer aldrig att få hela pusslet men om de mår bättre och kan glömma så känner jag att jag överlever det. Jag kan dock inte förstå hur någon kan göra så här mot så små och oskyldiga individer som till på köpet är hans egna barn.

Ibland kan jag inte heller låta bli att fundera om han någonsin tänker på det han har gjort oss och vilka konsekvenser det har fått för oss. Varje gång kommer jag fram till ett nej för han gör enligt sej själv aldrig några fel men är det så även på insidan. För mej känns det ibland så orättvist att för honom rullar livet på precis som innan och han har ett liv precis som innan han misshandlade mej sista gången och allt annat kom fram. Vi är de som har fått flytt och som kämpar för att hålla huvudena ovanför vattenytan. Varför är det offrena som ska behöva fly och gömma sej för de är ju inte de som har gjort fel? Så ser detut men jag kan tycka att det är fel. Det är vi som har fått bygga upp en säkerhet runt oss och det är vi som är rädda och behöver bearbeta saker och för honom går bara livet vidare.

Innan jag hamnade i denna cirkus var jag så naiv att jag trodde att det var den som hade gjor brottet som var tvungen att bevisa att denne var oskyldig men den hprda skolan har visat mej att det är tvärs om - det är offret som ska visa att den andra parten har gjort ett brott och detta retar mej. Höjden av iriitation upplevde jag när jag skulle söka om nytt besöksförbud och fick beskedet av åklagaren att de var tvungen att berätta för honom som förbudet är utfärdat för om han gick med på att det förlängdes. Detta innebar att de skulle ringa till honom och berätta att det hade gått ut och då känner jag att det är fel. Ska han som har gjort detta få bestämma om det skulle förlängas eller inte. Det är så mycket som är så fel inom lagen och rättsväsendet och som jag tidigare inte haft en aning om att det fungerar som det gör och det skrämmer mej att det ligger så långt efter som jag upplever att det gör.

Bara detta att en vårdnadstvist ska ta flera år och att det ska behöva finnas tvivel och att man inte vet húr det ska bli trots att det finns papper från myndigheter att det är fara för barnen, deras utveckling och personlighet att träffa honom. Då tycker jag att man skulle kunna bara ta ett beslut utan att det ska ta år på år för då är det människor med hög kompetens som sätter sin titel som garanti att de står för det de skriver eller säjer. Och sedan heter det att samhället har ett barnperspektiv men ibland känns det som om samhället anser att det är föräldrar som har rätt till sina barn vad de än gör mot dem istället för att barnen ska ha rätt till föräldrar. Jag anser inte att man är en förälder om man trycker ner och skadar sitt barn. Antingen är det i mitt huvud och mina värderingar som det är fel eller så är det i samhället som det är något som är fel. En dag ska jag ta reda på det och jag ska arbeta för att det ska finnas ett perspektiv som ser barnen och offret för jag vill inte att någon ska behöva gå igenom det som vi har varit tvugna att gå igenom. Kampen är inte över men jag har lovat mej själv att jag ska klara den trots att orken inte finns kvar men jag är som en Lejonmamma jag gör allt för mina barn och deras trygghet kosta vad det kosta vill - jag är beredd att betalavad som krävs för att de ska få ett lyckligt och tryckt liv utan att behöva vara på sin vakt hela tiden och vara rädda där de bor för att pappa ska komma och göra dem illa. Jag tänker inte ge upp!

PUSS från Häxansurtant    

 

T

7 januari 2011 21:46

Det är absolut inte dina värderingar och tankar som är fel!
Ännu fler styrkekramar!

http://tblogg.bloggagratis.se

ensammalejonmamman

7 januari 2011 22:23

Tack!
Kramiz tillbaka

 

micke mouse

7 januari 2011 22:01

det är det här samhelet som är sjukt. dessa jävla regler fy fan. jag vet att du aldrig ger upp. kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...