Hela livet är fult av beslut, en del är lätta och en del är obekväma och det är "bara" att lära sej att ta dem. När mina troll står där ingför besluten som man inte bara tar så där i en hast så brukar jag säja till dem att de ska lyssna på sej själv för det är det rätta. Just nu så undrar jag bara varför jag inte kan följa mitt eget råd men det är väll så det alltid är det är lättare att ge ett råd än att följa det själv. När det handlar om beslut som kan drabba trollen så är jag jätteprincipfast ~ de går först i alla lägen och jag tänker inte göra något som äventyrar deras bästa. Varför kan jag inte tänka så när det gäller beslut som kommer att drabba mej? Egentligen så borde det inte vara så svårt och ändå så känns det som att det är det högsta berget som finns som jag ska över innan jag har tänkt igenom det från alla vinklar hur det kan bli och när jag har "kommit ner" så ser jag egentligen att den som kommit sist i rangordningen är jag själv för jag har satt alla andras bästa före mej.

Nä jag är ingen martyr det är det sista jag är det är nog bara att jag har kommit till en insikt att jag är så rädd att jag ska såra dem som står mej nära och det är så mycket lättare att såra mej själv för det är jag så van med redan. Jag vet att det inte är rätt men ändå så är det där jag hamnar när jag väl har tagit alla de där stegen i mitt analyserande Det är lättare att gå tillbaka till något som är bekant än att utforska nya saker. Samma sak som att förvänta sej att man ska bli sårad av människor för det är den erfarenheten jag har med mej i ryggsäcken och då gör det mindre ont när det händer. Jag vet att min psykolog skulle kalla det ett säkerhetsbeteende och jag vet att jag måste jobba med det genom att våga släppa in människor som får se mej men det är svårt med den ständiga rädslan efter erfarenheten som sitter som sår. När jag bodde på skyddat satt vi en kväll och pratade om just detta och jag kan minnas det som om det var igår och att för varje vidrigt ord som man har fått höra i det destruktiva förhållandet behövs det tusen positiva för att man ska våga lita på det. Kanske är det så det är med erfarenheten också ~ jag kanske måste våga släppa någon riktigt nära för att den personen gång på gång ska kunna visa mej att det finns de som inte sviker och sårar för att de själv ska må bra, jag kanske måste ta tuffa beslut och se att inte världen rasar samman för mej för att någon annan blir sårad för att jag lyssnar på vad som är rätt för mej men ändå så kommer det att göra så ont i mej och det känns så mycket lättare att ta det bekanta med att jag själv är den sårade även om det inte är rätt mot mej

Samtidigt så finns det en röst inom mej som berättar för mej att barn gör inte som man säger åt dem att göra utan som man själv gör och det maler gång på gång samtidigt som tankar och känslor gör sina varv. Men vem har sagt att livet ska vara lätt det kanske istället är dags att börja göra det rätta mot mej själv

Cramar från en grubblare    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...