Eller är det bara jag som får massor med motstridiga tankar och känslor inom mig när det blir tal om att få hjälp?!?! Det spelar ingen roll från vem samtalet kommer så väcker det samma raktion och jag börjar genast att analysera vaje ord som sägs, varje tonläge som används och jag lyssnar på orden som sägs men lyssnar också samtidigt efter orden som inte sägs, När samtalet är över så böja själv överanalyserandet när jag verkligen sönderanalyserar allt som sagts och inte sagts och letar efter det som jag kan tolka. Jag behöver inte förklara tror jag att detta tar mer energi än det oftast tar att göra sakerna själv och att jag därför har väldigt svårt att ta emot hjälp. Dock finns det ju vissa situationer där jag är tvungen att ta emot hjälp och det är då själva ifrågasättandet kommer ~  inte av den som ska hjälpa utan av avsikten.

Om jag ska få hjälp som "mamma" är jag rädd att jag inte anses klara av min mamma roll även om jag vet innerst inne att jag klarat av 99 saker av 100 och att jag erbjuds detta som avlastning. Kanske beror det på att jag i mitt förflutna dagligen fick höra hur värdelös jag var både som mamma och person och att jag inte klarade något så att jag nu måste bevisa för mig själv att jag ska klara allt även om det inte är mänskligt eller så är jag livrädd för att det ska kunna vändas emot mig i en ev vårdnadstvist. Eller så beror det på min envishet att hela tiden ska jag klara av ALLT på egen hand. Jag vet bara inte varför jag inte kan se till de saker jag klarar av som mamma istället och ta emot hjälpen jag kan få när jag ändå har trollen på heltid själv

Om jag ska få någon hjälp som person så funderar jag vad som ska tänkas om mig som person som inte klarar av det själv Att jag har fått mina skador det vill jag inte helst tänka på och att jag klarade att ha många bollar i lufen samtidigt och klara av det innan skadorna men att acceptera att det inte är så idag det har jag svårt att acceptera vissa dagar och då kanske det vore en fördel att kunna ta emot den där hjälpen istället för att analysera sönder varför. Alla människor behöver hjälp ibland det förstår jag när det gäller andra men tydligen inte mig själv för där sätter hjärnan in på andra spår

När det kommer till att få hjälp här hemma då sätter hela kroppen in i en protest. Här hemma är det ett stort revirtänk för det är mitt "fredade~område" och i mitt förflutna fick jag inte tycka eller tänka som jag ville hemma så här är det taggarna utåt när någon annan än trollen ska komma och försöka hjälpa till eller förändra. Jag kan inte förklara mer än att det är "våran fredade plats" där vi för första gången på år äntligen fick känna att vi kunde göra som vi ville utan att vi blev bestraffade och det känns som att det behövs så lite för att det ska rubbas. Tror inte att någon kan förstå det om man inte levt i den situationen. Har svårt att någon ens diskar åt mig för integriteten är så hög här hemma på "vårat revir" så det är nog inte lätt att komma in här heller 

Det känns som att en hjälp ska just vara hjälp och underlätta inte vara en belastning men det är inte lätt att förklara för någon hur jag känner det, vad det är som triggas i gång på insidan när någon bara är vänlig och ska försöka underlätta. Jag vet att om jag inte bar på min ryggsäck så skulle jag inte reagera som jag gör men nu bär jag på den samtidigt vet jag att jag måste våga ta de utsträckta händerna för att se att hjälpen jag får idag inte är bestraffande händer som kommer med hån och slag efteråt för om jag inte vågar ta emot hjälp så får jag ingen ny erfarenhet som ger mig nu erfarenhet. Känns som om jag hela tiden ger mig ut på ny mark och som för varje steg jag tar så ska jag testa om den håller och när man inte har tilliten till människor för att man är för bränd så är det inte lätt att lita på att de händer som sträcks fram ska hjälpa en framåt itället för att göra färden framåt jobbigare. Undra om denna känsla kommer att försvinna någon gång att det är ny mark jag utforskar och att hjälpen är lätt att ta emot eller att det finns tilltro till människor runt mig för hur det än är så har jag i min nya del av livet mött människor som visat att det finns godhet

  CRAMAR   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...